Väldig är vår Gud

Kapitel 2

Guds Suveränitet

Med Guds suveränitet, menar vi att Gud råder över allt skapat. Detta är en lag som täcker allting utan undantag: skapelsen, djur, människan och människans frälsning. A.W. Pink säger: ”Med gudomlig suveränitet menas att Gud är Gud i handling såväl som till namnet, att han är på tronen i universum, att han styr allting och verkar i allt efter sin egen viljas rådslut”.[1]

Gud är suverän därför att han är Gud. Han är inte som vi. Vi är belastade med alla sorters begränsningar och restriktioner. Uppfattningar om Gud som begränsar hans suveränitet kommer att skapa allvarliga problem för oss när vi ska förstå hans andra egenskaper. Dr Packer påpekar ”att det idag betonas att Gud är personlig, men detta är så formulerat att det ger oss uppfattningen att Gud är en person av samma sort som vi: svag, otillräcklig, ineffektiv och lite patetisk. Men detta är inte Bibelns Gud! Våra liv är begränsade i alla riktningar, i rummet, i tiden, i kunskap och i kraft. Men Gud är inte begränsad. Han är evig, obegränsad och allsmäktig. Han har oss i sin hand, men vi har aldrig honom i våra händer. Liksom vi är han personlig, men olikt oss är han inte begränsad på något sätt”.[2]

Tendensen att tro att Gud inte är mera än en förlängning av människan har alltid funnits. I Psalm 50:21 anklagar Gud ett upproriskt och syndfullt Israel: ”Nu tror du att jag är såsom du.” Att tänka sig Gud som en människa, låt vara den största bland människor, kommer alltid att resultera i att vi begränsar Gud. Jesus frågade: ”Vem säger man att jag är?” Han fick svaren: Johannes Döparen, Elias, Jeremia. Detta var höga tankar om Frälsaren men långt ifrån sanningen. Martin Luther anklagade en gång den store bibelkunnige Erasmus: ”Dina tankar om Gud är alltför mänskliga.” Detta var en av anledningarna till att Erasmus aldrig blev någonting annat än en mycket lärd person medan Luther med sitt sinne för Guds suveränitet användes till att sätta världen i brand med Reformationen.

Fullständig allmakt

Guds fullständiga suveränitet är tydligt framställt i Bibeln:
Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, O Herre, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst stort och starkt (1 Krön 29:11-12).

Herre, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt; och ingen finnes, som kan stå dig emot (2 Krön 20:6).

Inför en sådan Gud är kungar, makthavare och människor ingenting. Kristna behöver komma ihåg att detta är vår Gud. Detta är den Gud som älskat och frälst oss. Bibelns Gud är ingen sagokung utan den suveräne Herren. Job säger till oss: ”Vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock ”(Job 23:13). Guds överhöghet över skapelsen demonstreras om och om igen i Bibeln. Genom hans vilja öppnades Röda havet (2 Mos 14), stod solen stilla (Josua 10) och den rörde sig till och med baklänges (Jes 38).

Detta är vår Gud, suverän och allsmäktig. Jag vet att Herren är stor…Herren kan göra allt vad han vill (Psalm 135:5-6). Att säga att Gud är suverän måste betyda att han bestämmer och styr allting. Han tittar inte bara på som en intresserad åskådare, han styr verkligen. Denne Gud som aldrig slumrar eller sover, har i varje ögonblick full kontroll över världen. Han styr inte med sina händer bakbundna, i väntan på hjälp och tillstånd från människor. Han styr som den allsmäktige. Ingenting är omöjligt för honom. Så här presenteras Gud i Bibeln. Är det så här som vi ser honom? Det är sant att det är mycket som vi inte förstår, inte tycker om och inte vill, men detta får inte påverka vår förståelse för vem Gud är.

Problem

Det påtagligaste problemet för oss är att vi inte tycks kunna se att Gud styr allting. Världen är ogudaktig och Guds lagar förnekas och förlöjligas. Ondska och synd tycks dominera utan något riktigt motstånd. James Montgomery Boice kommenterar detta med orden: ”Förklaringen till denna synbarliga motsägelse är att människans uppror och synd faller inom ramen för Guds eviga och fördolda mening med skapelsen.

Detta betyder att Gud tillåter synd av sina egna skäl. Gud vet i förväg att han kommer att döma synden på sin vredes dag, och att synden under tiden inte kommer att gå utanför de gränser som han har satt för den. Det är mycket som motsäger Guds suveränitet, ur vårt perspektiv sett, men utifrån Guds perspektiv råder alltid hans vilja. Detta betyder såsom Westminster lilla katekes beskriver det: ’Efter hans eviga avsikt enligt hans viljas rådslut, sig själv till ära, har han förut- bestämt vad som än kommer att hända'”.[3]

Tröst

Det borde stå klart för mänskligheten idag att det inte finns något mänskligt svar på synden. Utbildning, filosofi, moral, inte ens välstånd kan förvandla människans grymhet, avundsjuka och girighet. Avskyvärdheter begångna av människor under vår generation visar att syndens grepp över människans natur är lika stark som någonsin tidigare. Synden skulle råda oemotsagd om det inte vore för Guds suveränitet. Gud fördömer inte enbart synden. Han besegrar den, och en dag skall han utplåna den helt. Därför, även om den kristne ibland har svårt att förstå detta, så kommer han att upptäcka att när han verkligen börjar förstå, är detta den mest trösterika lära som finns. Då kommer han att hålla med Spurgeon: ”Det inte finns ingen egenskap hos Gud som är till större tröst för Guds barn än hans suveränitet. Under de mest ogynnsamma omständigheter och under de svåraste prövningar tror Guds barn att allt samverkar till det bästa och att allt får tjäna den suveräne Gudens handlande med oss. Gud är suverän. Det finns ingenting annat som Guds barn borde sträva mer efter än att verkligen förstå läran om Guds suveränitet över allt skapat. Gud är kung, och hans är rätten att sitta på tronen”.[4]

I kap. 40 i Jesajas bok försöker profeten att ge tröst till ett oroat och förvirrat folk. Det gör han genom att påminna dem om Guds suveränitet. ”Här talar Gud till människor som till sinnelaget är som många kristna idag: modfällda, kuvade, förtvivlade. Det är människor som mött motgångar under en lång tid, människor som slutat tro att Kristi evangelium någonsin kan ha framgång igen”.[5]

Två gånger tillrättavisar profeten människorna för att de glömmer vem Gud är:
Haven i då intet förstånd? Har du ej hört det? (Jesaja 40:21,28).

Båda tillrättavisningarna följs omedelbart av att han påminner dem om Guds suveräna kraft: Han är den som tronar över jordens rund…Herren är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar. Han bliver ej trött och uppgives icke (Jes 40:21,28)

Jesajas utrop är i samma kapitel v. 9: ”Se, där är eder Gud!” Han uppmanar dem att se och betänka vem Gud är.

Se på skapelsen v. 12. Den är så väldig men det var Gud som både gjorde att den blev till och som upprätthåller den.

Se på länderna v. 15. Det spelar ingen roll vilket århundrade vi lever i, det kommer alltid att finnas någon stor makt som dominerar andra, men även de största är ingenting, bara en droppe i havet jämfört med Guds makt.

Se på världen v. 22. Den får oss att känna oss små, och ändå är världen liten i förhållande till Gud. Se sedan utanför världen och titta på stjärnorna. Himlarna är majestätiska och skapar respekt. Det är lätt att förstå Davids undran i Psalm 8: Vad är människan i jämförelse med detta? Vem, har skapat allt detta?

Vers 26 beskriver hänförande Guds suveräna kraft.
Han…för härskaran däruppe fram i räknade hopar, han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft att icke en enda utebliver.

Denna Gud är ojämförlig. Vilket hopp och vilken tröst vi kan vänta av honom.

Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. Ynglingar kunna bliva trötta och upgivas, och unga män kunna falla men de som bidar efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar som örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta, v. 29 , 30.

Kristna, detta är er Gud. Han är suverän, och på grund av detta, kommer frid och förtröstan alltid att prägla era kristna liv. Enda anledningen till optimism i världen idag är att Gud råder.

Guds Suveränitet i frälsningen

Vi har berört några av de problem som kristna har angående läran om Guds suveränitet. Ett mycket stort problem reser sig för somliga av oss, när vi tänker på denna lära i relation till människans frälsning. Guds suveränitet i frälsningen är vanligen känd som läran om utkorelsen, och den har varit källan till stora tvister inom kyrkan. John Wesley förnekade kraftfullt denna lära medan Charles Spurgeon sade: ”Jag tror inte att vi kan predika evangelium om vi inte predikar rättfärdighetgörelse genom tro förutan egna gärningar, ej heller om vi inte predikar om Guds suveränitet i hans utkorelse av nåd, ej heller om vi inte upphöjer Guds utkorelse, Guds oföränderliga, eviga, omutliga, besegrande kärlek. Jag tror inte heller att vi kan predika evangelium om vi inte baserar predikan på den speciella och särskilda återlösningen av Guds utvalda och kallade folk, för vilka Kristus dog på korset”.[6]

Vi behöver få klarhet i vad denna lära betyder. Låt oss ta William Hendriksens definition av utkorelsen. ”Den kan definieras som att Gud innan människan skapats, bestämt att vissa människor genom Kristus blir mottagare av speciell nåd, i syfte att de skall leva för att ära Gud, och att de skall erhålla evig frälsning”.[7] Detta kan bara vara sant om Gud är en suverän Gud. Med utkorelse till frälsning menas helt enkelt att Gud frälser vissa speciella individer. Dr Packer säger följande: ”Gud frälser syndare. Den treenige Guden – Fader, Son och helig Ande, tre personer som verkar tillsammans i suverän visdom, makt och kärlek för att åstadkomma frälsning av ett utvalt folk. Fadern väljer, Sonen förverkligar Faderns vilja genom försoningen, den helige Ande verkställer vad Fadern och Sonen gör, genom att föda människor på nytt. Den treenige Guden frälser, gör allting som från början till slut hör ihop med att föra människan från död i synd till liv i ära, planerar, förverkligar och förmedlar försoning: kallar, bevarar, rättfärdigar, helgar och förhärligar syndare. Människor såsom Gud ser dem: skyldiga, usla, hjälplösa, maktlösa, oförmögna att lyfta ett finger för att göra Guds vilja eller att förändra sin andliga ställning. Gud frälser syndare”.[8]

Löftets barn

Det finns många ställen i Bibeln som vi skulle kunna se på när vi studerar denna sanning, men vi håller oss i första hand till Romarbrevet 9. Det mest förbluffande med detta kapitel är klarheten och enkelheten i argumenten.

Ingen är Guds barn på grund av födsel eller nationalitet. Det är Gud som gör oss till sina barn. Paulus gör skillnad mellan naturligt födda barn och löftets barn. Paulus illustrerar detta i vers 9 genom att visa Guds hållning till Abrahams två söner. Ismael var ett naturligt fött barn men Isaks födelse hade varit av naturen omöjligt därför att hans moder Sara var långt över åldern för barnafödande.

Isak var ett löftets barn. Han blev till enbart av suverän kraft och kärlek. Resultatet blev att Gud förkastade Ismael men välsignade Isak och hans ättlingar. Jämförelsen mellan Isak och troende idag är att kristna också är löftets barn. De blev Guds barn, inte genom naturlig födsel, utan genom ett gudomligt ingripande. De är pånyttfödda som ett resultat av Gud den helige Andes del i Guds plan. (läs Gal 4:21-31). Vår andliga födelse beror inte på någonting hos oss, utan enbart på Guds suveräna vilja.

Så långt är allt väl. De flesta kristna skulle hålla med om det men Paulus slutar inte med detta. I Rom 9:10 ger han ytterligare ett exempel. Han vill göra det helt klart att Gud utkorar sitt folk enbart av sin suveräna nåd. Om det skulle antas att Gud valde Isak därför att hans moder var Abrahams legitima hustru och Ismaels moder inte var det, får vi här exemplet som tar bort alla tvivel på att det var av den anledningen. Ismael var frukten av ett syndfullt planerande av Sara och Abraham (1 Mos 16:1-4), men ingenting liknande fanns omkring Jacobs och Esaus födelse. De föddes båda som svar på bön (1 Mos 25:21).

De föddes båda av Rebecka som var Isaks legitima hustru. De var tvillingar och i allt var de lika, men innan tvillingarna hade fötts eller gjort vare sig gott eller ont, fick Rebecka veta att – för att Guds utkorelse skulle stå fast och att det inte berodde på någons gärningar utan på honom som kallar – den äldre skall tjäna den yngre. Så är också skrivet: ”Jacob älskade jag men Esau hatade jag”(Rom 9:11-13). Detta hände innan barnen föddes, så det är inte frågan om att den ene var bättre än den andre och därför förtjänade Guds nåd. Den enda anledningen som ges till Guds utkorelse är att Gud är den som kallar och det beror inte på gärningar. William Hendriksen drar ihop verserna 6-13 till dessa ord: ”Den yttersta anledningen till att vissa människor blir utvalda av Gud och att vissa förkastas, är att Gud så ville det…Människans ansvar är inte satt ur spel genom detta, men det finns ingenting som kallas mänskliga meriter. Guds eviga rådslut är inte baserat på mänskliga handlingar”.[9]

Människans frälsningssituation framgår klart av Rom 9:15-18. Den vilar i Guds händer. Detta är Paulus klara undervisning i Romarbrevet 9, och det är exakt detsamma som Jesus sade i Joh 6:44: ”Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom.” Likaså i Joh 17:6, där Jesus talar till Fadern och säger:”…de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord”.

Invändningar

Paulus förutsäger två invändningar mot denna lära. Den första i vers 14 är ”Detta är inte rättvist”. Den andra i vers 19 är ”Om detta är sant tar det bort människans ansvar”. Det är intressant att dessa två invändningar är lika aktuella idag, tvåtusen år senare.

Paulus svarar först på invändningen ”det är inte rättvist att Gud utkorar en och inte en annan”. Gud bestraffar ingen orättvist. Alla är syndare och förtjänar Guds vrede. Gud gjorde inte Farao till syndare lika lite som Gud gör oss till syndare. Vi är syndare av naturen, och det visar sig genom våra handlingar. Men Gud frälser några i sin nåd och dömer andra i sin rättvisa. Därför kan aldrig den frälste säga: ”Jag är bättre än andra”, och den som blir fördömd måste erkänna att han inte får annat än vad han förtjänar.

I fallet med människans ansvar, som hörs i invändningen: ”Varför skyller då Gud på oss”, säger Paulus, att ett sådant tankesätt kommer utav att man inte förstår det sanna förhållandet mellan Gud och människa. Vilka är vi att komma med invändningar mot Gud och försöka ställa Gud inför mänsklig rättvisa och resonemang! Vilka är vi med sinnen förvridna av synd, att våga kritisera Gud! Människan är ansvarig för sin egen synd, ”men den skyldige syndaren försöker alltid att undvika något som helst personligt ansvar för sina egna handlingar, fastän hon vet att hon är ansvarig för vad hon gör och kommer att få svara för det på domens dag. Höjden av denna ogudaktighet är att hon också tar Guds suveräna utkorelse som anledning till varför hon inte skall ställas till svars för sina handlingar. Fastän Gud förklarar i Bibeln, mycket tydligt, att alla människor kommer att hållas ansvariga för allt de tänkt, sagt och gjort”.[10]

Ingen kan ge alla svaren angående läran om Guds suveränitet i frälsningen, men den är tydligt dokumenterad i Bibeln, och det finns ingen lära som så ödmjukar, som är så spännande och som så stimulerar en människa till att tillbedja Gud, och det finns inte heller någon annan lära som så uppmuntrar till evangelisation.

Fotnoter

1. A.W. Pink,The attributes of God, sid. 32

2. J.I. Packer, Knowing God, sid. 88

3. J.M. Boice, Foundations of the Christian faith, sid. 119

4. C.H. Spurgeon, Sermon on Matthew 20:15, citerad av Pink, The attributes of God, sid. 32

5. J.I. Packer, Knowing God, sid. 92

6. C.H. Spurgeon, The early years, sid. 168

7. W. Hendriksen, Commentary Romans 9-16, sid. 320

8. J.I. Packer, Essay to The death of death, sid. 6

9. W. Hendriksen, Commentary Romans 9-16, sid. 320

10. S. Olyott, The gospel as it really is, sid. 87

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 3

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se