Väldig är vår Gud

Kapitel 7

Guds kärlek och Guds nåd
Guds kärlek är förmodligen den mest missförstådda av alla Guds egenskaper. En av huvudanledningarna till detta är att människor isolerar Johannes berömda uttalande i 1 Joh 4:8, ”Gud är kärlek”, från allting annat som Bibeln säger om Gud.

Många argumenterar att, om Gud är kärleken, så är kärleken Gud. Där vi ser kärlek, ser vi Gud. Därför behöver vi inte Jesus och inte heller Bibeln. Allt som betyder någonting är kärleken. Det låter kanske bra att lyfta fram kärleken så här, men faktum är att det är katastrofalt om vi verkligen vill lära känna Gud. I 1 Joh 1:5 säger aposteln att Gud är ljus, vilket hänvisar till Guds helighet. Det är ett lika starkt och betydelsefullt uttalande som det att Gud är kärlek. Det ena är lika sant och riktigt som det andra. Vi har sett många gånger att man kan inte isolera en egenskap från de andra. Varje egenskap färgar och påverkar de andra, och i detta är kärleken inget undantag. När Johannes säger att ”Gud är kärlek”, vem är då Gud som han hänvisar till?

Han talar om den Gud som skapade världen och som sedan dömde världen med floden. Den Gud som av kärlek och nåd kallade Abraham från avguderi och välsignade honom så rikligt och som samtidigt förstörde Sodom och Gomorra. Den Gud som älskade världen och ändå, precis innan Johannes skrev sitt brev, förstörde Jerusalem År 70, genom att använda Titus armé. Detta är den Gud som Johannes talar om. Detta är profeternas, apostlarnas och martyrernas Gud. Detta är Herren Jesus Kristus Gud och Fader.

För att lära känna denne Guden ordentligt så måste vi se honom som han har uppenbarat sig i Bibeln. Om vi isolerar Guds kärlek från hans andra egenskaper. Kommer vi oundvikligen att reducera den (kärleken) till något slags godhjärtat överinseende, en älskvärd svaghet, men samtidigt tömmer vi den på dess fulla bibliska härlighet. Men vad är det då som kännetecknar Guds kärlek?

Guds kärlek är helig

Guds kärlek är vänlig men också sträng. Hans kärlek är en helig kärlek som hatar synden. Ingenstans uttrycks detta tydligare än i Joh 3:16:

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Gud älskade en värld som höll på att förgås. Varför höll den på att förgås? På grund av Guds dom över synden. Gud älskade världen trots dess synd men han förbisåg inte synden. Han sände Jesus för att dö för människans synd och skuld.

Guds kärlek är suverän
Guds kärlek påverkas inte av någonting utanför. A. W. Pink. förklarar:

”Det finns ingenting alls i föremålet för hans kärlek som kan framkalla hans kärlek. Ingenting i skapelsen som attraherar eller påverkar den. Kärleken som en människa känner för en annan människa grundas på någonting som hon ser hos den andre. Men Guds kärlek är fri, spontan och utan anledning. Enda anledningen till varför Guds kärlek finns är på grund av hans suveräna vilja”.[1]

Kärleken som vi känner för varandra beror på att någonting inom oss attraheras av någonting hos den andre. Så vi säger att kärleken är blind eller så säger vi ibland, ”jag kan inte förstå vad hon ser hos honom.” Guds kärlek är inte blind. Han känner oss alltigenom. Det finns ingenting hos oss som attraherar honom utan han älskar oss på grund av sin suveräna kärlek som är fri och spontan. Johannes gör två uttalande om Guds kärlek i sitt första brev:

Detta är kärlek, inte det att vi älskade Gud, utan att han älskade oss och sände sin Son som ett försonande offer för våra synder…Vi älskar därför att han älskade oss först. (1Joh 4:10,19, översatt från eng. orig.)

Om Gud skulle behöva vänta på vår kärlek till honom, för att han skulle kunna älska oss, så skulle vi aldrig bli frälsta. Det är inte bara det att det inte finns någonting hos oss som kan attrahera Gud. Tvärtom, det finns allting som kan avskräcka Gud. Tänk på din synd och elakhet och ändå älskar Gud dig. Tacka honom för hans kärlek som är suverän.

Guds kärlek är evig

Såsom Gud är evig, utan början och utan slut, så är också hans kärlek evig. ”Med evig kärlek har jag älskat dig”(Jer 31:3). Detta är gripande och det betyder att innan vi drog vårt första andetag älskade Gud oss. Detta är någonting verkligt glädjande. Därför att det betyder att om Guds kärlek inte har någon början, så kan den inte heller ha något slut. Om Guds kärlek vilar över mig trots mina gärningar och min karaktär. Så kan inte mina gärningar och min karaktär driva bort Guds kärlek ifrån mig. Detta är ingen ursäkt för synden utan exakt dess motsats. Det är en enorm stimulans till ett rättfärdigt liv och till att tacka och tillbedja Gud för en sådan kärlek.

Guds kärlek är outplånlig

Guds kärlek är inte någon ömtålig skör sak. Guds kärlek till oss vacklar aldrig och ingenting sätter den på prov. Det finns inte ett ögonblicks risk för att Guds kärlek skall upphöra. Simon Petrus är ett lysande exempel på detta. Liksom vi älskades han av Gud innan världen skapades. Men också som vi blev han medveten om detta först när han blev frälst. Vid Cesarea Filippi erfor Simon Petrus två helt motsatta upplevelser. Matt 16:13-23. Först upplevde han Jesus välsignelse och sedan den fruktansvärda bannan: ”Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen, du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.”Men kom ihåg att vid bägge tillfällena älskade Gud fortfarande Petrus. Även när han faller så förkastas han inte utan älskas och bevaras.

Detta betyder inte att Gud finner glädje i våra synder. Synden bedrövar honom alltid, men han älskar oss fortfarande. Ingenting förstör detta. Men kom ihåg att den han älskar den tuktar han också. Guds ris likväl som hans ros är tecken på hans kärlek.

Ty kärleken är stark som döden…
De största vatten förmå ej utsläcka kärleken,
strömmar kunna icke fördränka den (Höga Visan 8:6-7).

Guds kärlek är oändlig

Det är kärlek utan gränser. I sången talas det om” Jesus djupa kärlek, omfattande, omätbar, gränslös och fri.” Den sträcker sig ner till oss i syndens djup där vi är slavar i bojor och befriar oss. Den ger oss Jesus för att som försoning dö för oss på korset. Med detta till- fredsställer den de lagliga kraven från Guds vrede. Utan detta försoningsoffer hade vi aldrig kunnat bli frälsta därför att Guds vrede skulle fortfarande vila över oss. På korset drabbade denna vrede vår ersättare, Herren Jesus Kristus.

Om vi någonsin som kristna, skulle frestas att tvivla på Guds kärlek, så måste vi gå tillbaka till korset. Törnekronan talar om för oss att Gud älskar oss. Spikmärkena förkunnar Guds kärlek. Den brutna kroppen och det utgjutna blodet förkunnar för världen att Gud älskar sitt folk. Hur mycket älskar han oss? Tillräckligt för att ge oss sin egen Son till att dö för oss. Detta är oändlig kärlek. Kom ihåg att denna kärlek kommer till dig som individ. Paulus säger, ”Guds Son…älskade mig och gav sig själv för min skull.” Tozer säger om Guds kärlek:

”Den är personlig och intim. Gud älskar inte befolkningar. Han älskar människor. Han älskar inte massorna utan människorna. Han älskar oss alla med en mäktig kärlek som inte har någon början och inte heller något slut”.[2]

Guds kärlek är gripande och spännande men också utmanande. Den medför en allvarsam utmaning till varje kristen, som J.I. Packer påpekar: ”Är det sant att Gud är kärlek för mig som kristen? Betyder Guds kärlek allt som har sagts? Om det är så, då uppstår vissa frågor.

Varför klagar jag och visar missnöje till omständigheter som Gud har placerat mig i?

Varför misströstar jag någonsin?

Varför är jag rädd och deprimerad?

Varför tillåter jag mig någonsin att bli känslokall, formell och halvhjärtad i min gärning för Gud? Han som älskar mig så.

Varför tillåter jag min lojalitet att delas, så att Gud inte har hela mitt hjärta?

Johannes skrev: ”Gud är kärleken” i avsikt att förmana oss. Om Gud älskar oss, så borde vi också älska varandra likadant (1 Joh 4:11). Syns det att jag älskar min fru? Min man? Min granne? Människor på mitt arbete? Visar jag det någonsin i handling? Syns Guds kärlek till mig i min kärlek till andra?”[3]

Guds Nåd

Nåd är den fria oförtjänta gåvan från Gud till ett folk som inte förtjänar den utan förtjänar motsatsen. Det är Gud som visar godhet till ett folk som förtjänar Dom. Därför är nåden en av de stora grundstenarana i evangeliet. Budskapet om frälsning genom Herren Jesus Kristus kallas i Nya testamentet, ”evangelium om Guds nåd”(Apg 20:24, Hedegård). Förutan nåd finns det inget evangelium och Guds andra egenskaper skulle bara vara av teoretiskt inresse för oss. Det är Guds nåd som öppnar dörren för oss att lära känna och glädjas åt Gud i all hans helhet.

Nåden och den moderna människan

Det är omöjligt att tillräckligt betona betydelsen av nåd, speciellt eftersom den moderna människan förstår så lite om den. För många år sedan, när av någon konstig anledning, John Newtons underbara psalm ”Amazing Grace” blev en poplåt som låg överst på hitlistorna, spelades den i ett TV-program tillsammans med en video som visade en gymnast i redskapet barr. Detta var enligt videon nåd!

Hela begreppet med Gudomlig nåd är främmande för människans naturliga sinne. J.I. Packer skriver:

”Den moderna människan är övertygad om att trots alla hennes små förseelser såsom dryckenskap, spel och dobbel, ovarsam bilkörning, fiffel, svarta och vita lögner, fula knep i affärer osv, så är han innerst inne en allt igenom god person. Sedan, som hedningar gör (och hjärtat hos den moderna människan är hedniskt , tro inget annat), inbillar hon sig att Gud är en förstorad avbild av henne själv. Tanken att hon är skapad till en avbild av Gud, i uppror mot Guds lagar, skyldig och oren i Guds ögon, och som bara passar för Guds förkastelsedom, faller henne aldrig in.”[4]

Detta uppkommer därför att människan inte har någon förståelse för Guds suveränitet och helighet. Människan lever i ett andligt och moraliskt fantasiland. Verkligheten struntar hon i och hon älskar att höra hur god och generös hon själv är. Det är sant att en hel del pengar samlas in då och då till välgörande ändamål, men trots att det beror på den mänskliga synden att så mycket av denna välgörenhet är nödvändig, så lämnar man detta faktum utan avseende.

Den moderna människan tror inte på bestraffning för sina felgärningar. Vi har avskaffat dödsstraffet. Skolan får inte bestraffa elever som uppför sig illa, och vi får veta att det är fel av föräldrar att ge sina barn en dask när de uppfört sig illa eller fel. Det tas för givet att Gud känner likadant. Vi förtjänar inte bestraffning och därför är begreppet nåd onödigt. Nåden har blivit överflödig. Det kommer inte att finnas någonting som ”Häpnadsväckande Nåd-Amazing Grace”, som frälser en liten usling som mig, såvida jag inte tror att jag är en liten eländig varelse. Jag kommer aldrig att kunna glädjas åt, ”Vem, förutom du är en förlåtande Gud eller vem har nåd så rikligt och fritt?” Om jag inte tror på att Gud bestraffar synden.

Men, blir en människa övertygad om sanningen att hon är en syndare, under Guds vrede och dom. Då kommer nåden att slå undan fötterna på henne av förundran och glädje. För nåden talar om för henne hur hennes domare har blivit hennes frälsare.

”Det är på grund av detta, som de som skrivit i Nya testamentet, uppfattar Guds nåd som ett under. Deras känsla för människans korruption och svaghet inför Gud, och om verkligheten och rättvisan i Guds vrede inför synden är så stark, att de anser det som otroligt häpnadsväckande att det finns någonting, som heter nåd över huvud taget. Och om möjligt ännu mera häpnadsväckande att det är en nåd så dyrbar för Gud som den på Golgata”.[5]

Nåd och frälsning

Nåd och frälsning hör ihop likadant som orsak och verkan. Paulus säger i Ef 2:5:”Av nåd ären ni frälsta”, och igen i Titus 2:11, ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.” Evangeliet lägger sin tyngdpunkt på rättfärdighet genom tro och det är detta som tar itu med vår skuld. I rättfärdigheten genom tro blir friden med Gud återställd och vägen till gemenskap med Gud öppnas. I rättfärdighetsgörelsen kommer alla evangeliets förmåner oss till del och vi är rättfärdigade helt fritt av nåd (Rom 2:24). Tron är den kanal genom vilken rättfärdigheten kommer till oss men förutan nåd skulle tro endast vara ett önsketänkande.

Vi kanske frestas att tro att det inte är någon skillnad mellan kärlek och nåd. Men det är helt fel. Det finns två grundläggande skillnader.

För det första: Guds kärlek planlägger frälsning men Guds nåd ger frälsningen. Guds nåd ger oss vad Guds kärlek vill att vi skall ha.

För det andra: Medan Guds kärlek berör alla män och kvinnor, därför att ”så älskade Gud världen”, så är Guds nåd endast för de utvalda. I Bibeln nämns nåd aldrig i samband med mänskligheten i allmänhet utan enbart i samband med Guds utvalda folk. Den rike unge mannen älskades av Jesus men förblev ofrälst. Men om en människa lär känna Guds nåd blir hon frälst.

Nåden är nödvändig, därför att utan den har syndiga människor inget hopp. Nåd är möjligt endast på grund av Guds kärlek och barmhärtighet. I det ögonblick du ser detta blir nåden det mest spännande som finns. Allt efter som du läser sidorna i Bibeln, ser du att den enda förklaringen till människorna där, är nåd. Abraham avgudadyrkaren blir vän med Gud. David i all sin egensinnighet är en man efter Guds eget hjärta. Hur är detta möjligt? Hur kunde en man som Saul från Tarsus, han som hatade och föraktade Jesus, förvandlas till trons store apostel? Paulus själv talar om hur de mest osannolika och ogudaktiga människor blir kristna:

Vet ni inte, att de orättfärdiga aldrig skall få del i Guds rike? Bedrag inte er själva! Varken otuktiga människor, avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låter bruka sig till onaturlig otukt eller de som bedriver sådan synd, varken tjuvar, giriga, drinkare, förtalare eller svindlare skall komma i besittning av Guds rike.Somliga av er var en gång sådana, men ni blev rentvagna, ni blev helgade, ni blev rättfärdiggjorda genom Herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds Ande. (1 Kor 6:9-11, Hedegård)

Varje kristen vet att detta är sant. Vi känner till mörkret och fördärvet i våra hjärtan, men nu är vi Guds barn och allt beror på Guds fria nåd. Gud är en nådens Gud. Evangeliet är ett nådens budskap. Bibelns undervisning har sin utgångspunkt i nåden, och allt detta är förkroppsligat i Herren Jesus Kristus person. Det är han som gör nåden verklig för oss. Han ger nåd och hans nåd förkunnas i evangeliet.

Evangeliet uppmuntrar inte syndiga människor. Det uttrycker med okompromissbar tydlighet att om vi inte blir frälsta av nåd, så kommer vi inte att bli frälsta alls. Att säga att vi är frälsta av nåd betyder, (Dr Martyn Lloyd-Jones ord)

”Frälsning är på intet sätt Guds svar på någonting hos oss. Det är ingenting som vi på något sätt förtjänar eller meriterats för eller ens söker. Hela innehållet i läran om nåden i Nya testamentet förkunnar att vi har ingen som helst rätt till frälsning. Härligheten med frälsningen är att trots att vi förtjänar ingenting annat än bestraffning och helvetet och förvisning ur Guds åsyn för all evighet, så har Gud ändå genom sin egen kärlek och nåd och förunderliga barmhärtighet givit oss denna frälsning. Det är så, vi ska förstå den fullständiga meningen med nåden”.[6]

Med detta menas att frälsning är en gåva. Det är därför som vi inte kan förtjäna eller köpa den. Om Gud av nåd inte gav oss frälsning så skulle ingen bli frälst. Det är därför som nåden är så viktig och det är därför som den är så dyrbar.

På grund av att vi inte kan bli frälsta förutan nåd, är det absolut nödvändigt att nåden är oemotståndlig. Detta betyder inte att Gud frälser en människa mot hennes vilja, istället försöker nåden att förändra viljan, tills dess att syndaren vill bli frälst hellre än någonting annat. För att citera Dr Lloyd-Jones igen:

”Guds nåd är inte bara oemotståndlig, den måste vara oemotståndlig, för om den inte vore det, så skulle ingen någonsin ha blivit frälst. På detta följer det oundvikliga faktum att vi var andligt döda och var i ovänskap med Gud och hatade hans sanning. Hur kan vi trots detta bli frälsta? Det finns bara ett svar, kraften i Guds nåd är oemotståndlig”.[7]

Nåden och lagen

”Joh. 1:17 talar om för oss: Ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. Detta betyder inte att det inte fanns någon nåd i den Gamla testamentliga tiden. Om den tiden hade varit en tid, i sträng obeveklig lag enbart, hade hela den tidiga världens karaktär varit betydligt mindre munter än vad vi finner att den utifrån de Gamla testamentliga skrifterna är. Det skulle inte ha funnits någon Abraham Guds vän, ingen David som var en man efter Guds eget hjärta, ingen Samuel, ingen Jesaja, ingen Daniel. Nåden skapade helgon i Gamla testamentets dagar precis som den gör idag. Ingen blev någonsin frälst annat än genom nåd, alltifrån Abel upptill nu”.[8]

Gud har alltid varit en Gud av nåd och frälsningen kommer alltid genom nåd. Det kan inte ske på något annat sätt.

Lagens funktion är inte frälsning. Dess syfte är att visa för oss vårt behov av frälsning. Detta gör den genom att avslöja synden. Rom 5:20 säger att lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större.

”Så lagen verkar som ett förstoringsglas. Ett sådant redskap ökar i verkligheten inte antalet smutsiga fläckar på ett plagg. Det får dem bara att synas tydligare och avslöjar många fler än vad man kan se med blotta ögat.På så sätt visar lagen oss synden i all sin avskyvärdhet och omfattning. Ingen kan bli frälst förutan att lagen exponerar och överbevisar oss om synd. Men när vi en gång blivit frälsta, vilken betydelse har lagen då i våra kristna liv”?[9]

Detta är ett problem som har plågat kyrkan under snart två tusen år. Det finns två extrema reaktioner. Den första är lagiskhet (tro på rättfärdiggörelse genom goda gärningar) och den andra är antinomianism (utan lag och man lever som man vill) och båda har fel. Den lagiske tror att nåden inte är tillräcklig och vill förbättra med egna gärningar och ansträngningar i avsikt för att förtjäna frälsning. Detta är det problem som Paulus tog itu med i sitt brev till Galaterna. De olagiska argumenterade: att på grund av att vi är frälsta genom nåd, så spelar det ingen roll vilket liv vi lever. Detta är ”Tro utan gärningarnas folk” som Jakobs brev motsatte sig. De använde Guds nåd till en anledning för att leva som de ville.

”Den lagiske förstorar lagen så att den tränger undan nåden. Den olagiske är så fascinerad av nåden att han förlorar insikten om lagen som en föreskrift i det praktiska livet”.[10]

Den kristne, som är frälst genom nåd skall leva ett liv i kärlek precis som Kristus älskade oss och gav sig själv för vår skull som ett välbehagligt offer till Gud. Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga( Efes. 5:2-3). Paulus fortsätter i samma kapitel med att säga att vi skall leva som ljusets barn (vers 8) och vi skall genomföra detta genom att finna ut vad som behagar Gud (vers 10) och göra det. Nåden tillåter oss inte att bryta de moraliska lagarna från Gud. En del kristna undervisar att nåden har befriat oss från att hålla Tio Guds Bud. Om ni frågar dessa kristna om det betyder att det är tillåtet för en kristen att stjäla eller döda eller begå äktenskapsbrott, så säger de att det är inte tillåtet. Faktum är att de måste erkänna att vi måste hålla alla buden förutom ett. Undantaget är det fjärde budet, att bevara vilodagen helig. Alla de andra buden upprepas i Nya testamentet men inte budet om vilodagen. Angående Sabbatsbudet borde vi alla ta oss en funderare.

Livet genom nåd är ett liv i frihet. Men det är inte en frihet för att tillfredsställa oss själva och visa olydnad för Gud. J.I. Packer beskriver tre sätt att vara av nåden fri.

1. Frihet från den hopplösa nödvändigheten att försöka berömma oss själva inför Gud genom att perfekt hålla lagen.

2. Frihet från syndens herravälde.

3. Frihet från rädslans slaveri.[11]

Fotnoter

1. A.W. Pink,The attributes of God, sid. 78

2. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 109

3. J.I. Packer, Knowing God, sid. 140-41

4. J.I. Packer, Knowing God, sid. 144

5. J.I. Packer, God´s Words, sid. 98

6. D.M. Lloyd.Jones, God´s way of reconciliation, sid. 130

7. D.M. Lloyd.Jones, Assurance, sid. 344

8. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 102

9. W. Hendriksen, Commentary Romans 1-8, sid. 184

10. J.I. Packer, God´s Words, sid. 104

11. J.I. Packer, God´s Words, sid. 106-7

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 8

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se