Ett av de bibelställen som är mest missbrukat och missförstått är Matt 7: 1-2;

”Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom, varmed I dömen, skolen I bliva dömda, och med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder”.

Många människor försöker att använda detta ställe som bevis för, att man inte ska döma alls. Men det är inte innebörden av Matt 7: 1-2. Fundera över följande stycke ifrån Johannes evangelium:

”Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.” (Joh. 7:24).

Lägg märke till hur Gud förbjuder oss att döma efter det yttre, men befaller oss att döma ”en rätt dom”. Hur är det möjligt att vi syndare, även om vi är frälsta syndare av nåd, skulle kunna döma rätta domar? Den enda möjligheten för oss att göra detta, är att döma i enlighet med Guds sanning, lära och vittnesbörd, vilket Han uppenbarat i sitt Ord. Detta gäller all lära, allt handlande, och alla predikanter.

”Men om någon, vore det ock vi själva, eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.” (Gal 1:8).

Gång på gång förbjuder oss Gud att döma efter det yttre. Han säger att vi ska döma efter läran. Vilket evangelium en människa säger sig tro på, avgör om hon tror på den sanne Kristus eller på en falsk.

Läs och fundera över följande stycken:

”Ve eder, I skriftlärde och fariseer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!” (Matt 23:27).

”Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna” (Matt23:31).

Titta på dessa som var till synes helt rena och rättfärdiga. Dessa hade dödat profeterna, och t o m Kristus p g a sin lära.

”Jesus svarade dem och sade: Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.” (Joh 7:16-17).

”Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.” (1 Joh 4:1).

”Var och en som går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus och hälsen honom icke. Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.” (2 Joh 9-11).

Alla har vi många gånger hört hur man citerar Matt 7: 1-2, men det är inte så ofta man hör versarna ovan förklaras. I ljuset av hela Guds vittnesbörd som vi citerat ovan ser vi, att i Matt 7 så förbjuder oss Gud att döma efter världens sätt att se, men Han säger att vi ska döma efter Hans mått. Fundera över följande stycke ifrån Matteus 7:

”Tagen eder tillvara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen eller fikon ifrån tistlar?” (Matt 7:15-16).

Kristus befaller oss att ”ta oss till vara för falska profeter”. Hur skulle vi kunna det, om vi inte kan bedöma att de är falska? Vi ska ”känna dem av deras frukt”. Eftersom Gud förbjudit oss att döma efter det yttre beteendet hos någon, så kan ju inte frukten vara det yttre beteendet, varken hos de som predikar, eller hos någon annan.

Frågan är inte om vi ska döma eller ej, utan den handlar om efter vilka mått vi dömer. Om vi är ärliga nu så ser vi, att genom att påstå att vi själva, eller någon annan är frälsta, så dömer vi. Vi dömer allting, vare sig vi vill eller ej, det går ej att komma ifrån. Just nu, så dömer du, om det du läser är sant eller inte.

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.” (Jes 1:18).

” i den (judarnas synagoga) gick Paulus in, såsom hans sed var. Och under tre sabbater talade han där med dem, i det han utgick ifrån skrifterna.”(Apg 17:2).

Det är omöjligt att resonera och tala utan att döma. Problemet ligger inte i själva dömandet. Vår rättsuppfattning är vår största fiende, innan omvändelsen. Av naturen är människan sådan, att hon dömer i relation till vad som helst, bara inte i relation till Guds vittnesbörd, Guds lära.

”Men jag fruktar, att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.” (2 Kor 11:3-4).

”Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.” (2 Kor 11:13).

Gud har varnat oss klart och tydligt, både i det Gamla och Nya Testamentet, för falska profeter, som bekänner sig vara sända av Gud, fast de inte är det. Han har också varnat oss för att det ska komma många anti-krister, många falska Kristus och falska evangelium. Han har varnat oss för dem som predikar en annan Jesus, ett annat evangelium, genom en annan ande. Alla dessa får sin kraft ifrån Satan. Därför är det vår främsta plikt och vårt största ansvar, att avslöja det falska, och hålla fram det som är sant. Vi måste alla hålla med om att Gud faktiskt befaller oss att tro Hans Sanning och stå emot Satans lögner. Han befaller oss att stå på Hans sida och stödja Hans predikanter. Han förbjuder oss däremot, att ha någon som helst religiös gemenskap, med dem som håller sig till ett annat evangelium. Vårt ansvar och plikt när det gäller detta, tvingar oss att döma och bedöma allting, utifrån Guds standard, d v s enbart enligt Guds lära.

Vi vet alla, alltför väl, att de som predikar, stödjer och älskar, en annan Jesus, en falsk Kristus, och har en annan ande inneboende i sig, är obekymrade om sin ställning inför Gud. De är moraliska och tar sin tro på allvar. De är hängivna, men trots detta är de fullständigt bedragna. Varje troende har någon eller många i sin närhet som är bedragna på dessa områden, men av kärlek till dem så tvingas vi att varna dem och säga Sanningen. De måste ta avstånd ifrån Satans lögner. ”Dömen icke”, menas att det är att visa kärlek, medkänsla och ödmjukhet, att inte döma alls. Men de måste lära sig att döma enligt Guds standard, och att rensa sina sinnen ifrån alla andra standarder.

”Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skulle också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska.” (Jer 13:23).

Ordet ”övade” här, skulle hellre ha översatts ”intalade”. I Jeremias bok kan man läsa hur falska profeter talade falska läror till folket. Läror som stod emot Guds Sanning. Ingen som tror och stödjer falska läror kan ”göra något gott” i Guds ögon. Ingen kan förstå att den lära och det evangelium man tror, är falskt förrän man har hört och förstått Guds evangelium i hela sin omfattning.

Guds evangelium är enkelt och exakt, även om det är en produkt av obegränsad visdom. Endast Guds evangelium, får nådens verkningar i oss, genom den helige Ande, att komma på rätt plats, och tar på så vis bort all lagiskhet ifrån den troende. Guds evangelium framkallar alltid en gudomlig ånger och bättring, något som man aldrig ångrar.

Guds evangelium är Hans definitiva, och absoluta löfte om en fullständig frälsning (det inkluderar allt den helige Ande verkar i oss), till alla dem, som söker en frälsning som är grundad, i Kristi tillräknade rättfärdighet enbart. Kristi rättfärdighet, som Skriften uppenbarar den, är ensamt upphov till att syndare får tillträde till en fullständig frälsning. Den utesluter allt annat som vill ha del i människans frälsning. Detta nådefulla tillträde till självaste Himmelen, och detta absoluta uteslutande av allting annat, blir ännu mäktigare av den välsignade sanningen, att innan vi tar vårt första steg för att tjäna Herren, har vi redan fått tillträde till Himmelen. Detta och endast detta, tar bort all lagiskhet, och sätter syndaren fri. Detta kräver av oss att vi vänder om ifrån allt som vi tidigare hållit högt.

Många av dagens bekännande kristna, håller fram sin tro, sin omvändelse och sitt heliga liv, som det som frälser dem eller håller dem frälsta. Att tro detta är en direkt motsats till Guds evangelium. En Guda-given tro, sätter sin tro till att Kristi rättfärdighet, och den enbart, ger dem tillträde till en fullständig frälsning. En omvändelse som Gud givit är, att man skäms över att man någonsin hållit sig till en sådan hemsk lära, som tror att något mer än enbart Kristi rättfärdighet är orsaken till att vi fått tillträde till en fullständig frälsning och bevaras i den. Att vi bevaras ”i tron”, är p g a att Gud är trofast, och rättvis, och vi vet att Han kommer att förhärliga oss tillsammans med Kristus, på grund av Kristi rättfärdighet enbart.

Vi vet att synden ensamt för med sig en evig död, enligt Guds helighet och Sanning. Men vad vi inte vet genom naturen är, att rättfärdigheten ensamt för med sig allt vad frälsningen är, enligt densamma Guds helighet och Sanning. Gud lät sin Son bli människa för att stadfästa rättfärdigheten, såsom en ersättare och representant för förlorade syndare, dessa som var ogudaktiga, fiender till Gud och skiljda ifrån Honom. Denna specifika rättfärdighet tillfredsställer fullständigt både lagen och rättvisan, och ger de ogudaktiga tillträde till allt vad frälsningen innehåller. Det evangelium i vilket denna specifika rättfärdighet är uppenbarad, ska predikas för alla, och den vilar över alla som tror. Återigen, syndens frukt är död. Rättfärdighetens frukt är evigt liv. Det finns bara två sorts människor i denna värld: förlorade syndare och frälsta syndare. Ingen syndare, vare sig han är förlorad eller frälst, kan hålla Guds lag perfekt. Ingen syndare, förlorad eller frälst, kan säga att han lever ett liv utan synd. Ingen syndare, förlorad eller frälst, kan säga att han älskar sin nästa som sig själv, för han älskar sig själv mycket, mycket mer.

P g a vår själviskhet och egenkärlek, kan lagen aldrig säga om oss att vi är rättfärdiga. Därför kan vårt tillträde till Himmelen, aldrig bero på någonting som kommer ifrån oss själva. Guds lag varken kan, eller vill säga om oss, att vi är rättfärdiga, utan vårt tillträde till Himmelen är enbart grundat på Kristi rättfärdighet. Det är på detta sätt som Guds kärlek och barmhärtighet förser med det, som Hans helighet och sanning kräver.

”Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter, att han är pliktig att fullgöra hela lagen.” (Gal 5:2-3).

Om vi sammanfattar vad aposteln säger i hela detta brev så blir det så här:
Rättfärdighetens frukt är frälsning. Antingen får vi tillträde till frälsningen genom Kristi rättfärdighet ensamt, eller också måste vi producera en rättfärdighet själva. Det finns inget mitt emellan. Om vi stävar efter att bli frälsta, eller att uppehålla vår frälsning, genom något annat än Kristi rättfärdighet, så måste vi bli lagens görare. Då måste vi leva våra liv, ifrån vaggan till graven utan synd, såsom Kristus gjorde.

Nu har vi fått veta vad Guds standard är, efter vilken vi är befallna att döma oss själva, våra predikanter och alla andra. Gud förbjuder oss att tala frid till oss själva eller till någon annan, om den inte är grundad enbart i Kristi rättfärdighet. Den rättfärdighet som ger oss tillträde till hela Guds frälsning, vilket även inkluderar den helige Andes verk i oss.

B.R. Bullington

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se