Guds evangelium, är ett säkert löfte om en evig frälsning, grundad på Herren Jesus Kristus, Guds Son. Detta är en fantastisk frälsning, som ges fritt till alla dem som tror på Guds löften. Den är helt och hållen grundad på Jesus Kristi meriter, Hans lydnad och död. Den är grundad på Jesu Kristi rättfärdighet. Kristus representerar och ställföreträder Guds utvalda. Frälsningen är inte ett enkelt ämne. Faktum är, att det behövs en uppenbarelse ifrån Gud, för att man ska förstå behovet av frälsningen, och dess natur.

Massor av människor tror att de vet vad frälsningen innebär, och de tror att de är frälsta. Men många är bedragna. Vi måste gå till Guds Ord, för att få en riktig förståelse, om vad frälsningen innebär. De flesta håller med om, att detta är en fråga på liv och död. Vad innebär det att bli frälst, och varför behöver vi bli frälsta?

Två olika tillstånd

För att vi på ett riktigt sätt ska förstå vad som menas med frälsning, så måste vi först förstå de två olika tillstånd som människan är i. Det finns bara två olika tillstånd, i vilka alla människor, utan undantag lever i, inför Gud. Det första, är det tillstånd, i vilket vi alla är födda. Genom vår natur, d v s Adams natur, är vi födda i skuld, fördömda, och av synden fördärvade. Vi kan omöjligt frälsa oss själva, och vi vill inte bli frälsta på Guds sätt. Detta tillstånd märks genom att vi vandrar i köttet, vi försöker komma åstad vår egen rättfärdighet, och går vår egen väg, inför Gud. Det andra tillståndet, som bara existerar på ett enda sätt, är att någon är född genom ett mirakel, av Guds Helige Ande, i och genom Kristus.

Detta tillstånd är man i, när man är en frälst, rättfärdiggjord, helgad och befriad syndare, som genom Guds kraft har sökt frälsning på Guds sätt. Den frälsning som är grundad, enbart på meriten av Kristi rättfärdighet, och som man fritt har tillräknat sig genom tro. Detta tillstånd uppenbarar sig, först och främst genom att man tror på Guds evangelium , Hans löfte om frälsning grundad på Kristus enbart. Detta är en frälsande tro.

Den uppenbarar sig för det andra, genom att man gör bättring ifrån avgudadyrkan, och döda gärningar. Denna bättring kommer ur en frälsande tro. Det är när man ändrar sina tankar om Gud, och vad som är den enda grunden för frälsning. Det är när syndaren ser, att det endast är Kristi rättfärdighet, som kan ta bort Guds vrede, och förtjäna Guds behag. Det är när syndaren ser, att alla försök till att själv förtjäna Guds behag, är döda gärningar och avgudadyrkan.

När Guds utvalda, blir frälsta, så passerar de ifrån sitt naturliga (förlorade) tillstånd, in i ett tillstånd av nåd (frälst). Den nya födelsen, är förflyttningen mellan dessa tillstånd. I detta inkluderas allt som är nödvändigt, efter Guds ordning, för att föra en syndare ifrån död och fördömelse, till ett andligt liv, och rättfärdiggörelse. ”I måsten födas på nytt” (Joh 3:7). Detta sker, när Guds Ande ger det andliga livet, till en syndare, så att han tror Guds evangelium. En syndare som inte tror Guds evangelium, är inte född på nytt. Om en sådan syndare fortsätter i sin otro, så kommer han att förgås.

När vi ser Guds vittnesbörd, så förstår vi, att vad de flesta människor tror, om frälst och ofrälst tillstånd, är felaktigt. De flesta människor tror, att ofrälsta människor är omoraliska och icke-religiösa. De tror att frälsta människor är moraliska och religiösa. Men Bibelns säger oss, att ibland de ofrälsta människorna, finner vi både moraliska och religiösa, såsom Nikodemus (Joh 3), och omoraliska personer, såsom den samaritiska kvinnan (Joh 4). Alla, utan undantag, som inte tror Guds evangelium, är ofrälsta.

”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.” (Joh 3:36).

Som vi förstår, så är detta ett jätteviktigt ämne, som vi verkligen borde bry oss om. Gud är inte upphovet till förvirring, och inte heller uppmuntrar Han andlig okunskap. Gud är sanning, och Hans vittnesbörd, är frukten av en obegränsad visdom. I Guds Ord, visar Han sin sanning, en i taget, steg för steg, i en tydlig, systematisk ordning. Vi kan vara fullt förvissade om, att Kristi får sätts i stånd, till att uppleva frälsningen, genom att se Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte. Frälsningen är ett verk i hjärtat. Det vill säga att det involverar hela människan, sinnet, känslorna och viljan. (Rom 10:10).

Om någon av våra nära och kära, hade fått en allvarlig sjukdom som krävde läkarvård, skulle vi inte vilja bli bedragna. Vi skulle inte vilja fatta beslut, grundade på vidskepelse och mysticism. Vi skulle vilja ha exakta svar, på exakta frågor. Vi skulle inte vilja ha en rent allmän åsikt, eller göra rent generella val. Inte heller en massa tomma ord. Vi skulle engagera oss till fullo för att kunna bedöma om vad som är sant, och inte. Vi skulle vilja ha den rätta standarden att döma efter, i denna mycket allvarliga situation. Det handlar ju om fysiskt liv, eller död. Hur mycket mer, borde vi inte då värdera sanningen, och den rätta standarden, när det handlar om det andliga livet? Någon kanske säger sig vara helt frisk och kry, men på insidan har en cancer börjat växa, som börjat äta upp det fysiska livet.

Samma princip se vi, när det gäller frågan om frälsning. De flesta människor har någon åsikt om, vad det är att vara eller inte vara frälst. De flesta har en standard som de bedömer efter, om någon är frälst eller inte. Om vi dömer oss själva, eller någon annan, efter en falsk standard, så är hoppet om frälsning inget mer än antaganden och spekulation. Det är hemskt nog för en person att vara förlorad, men det är ännu hemskare för en person att vara förlorad, men tro sig vara frälst. Tänk på de som kom inför Herren på Domens dag i Matt 7.

”Många skola på ‘den dagen’ säga till mig: Herre, Herre hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’

Dessa, som det handlar om här, trodde verkligen att de var frälsta. De bedömde sig själva, efter sina standard. Kristus uppenbarade för dem, att de aldrig varit frälsta, och att deras standard för bedömning var felaktig. Det finns inget sorgligare, än tanken på en människa som kommer inför Domaren på Domens dag, och tror sig bli accepterad, men upptäcker, för sent, att han är förlorad. Sanningen är den, att kriteriet som de falska bekännarna i Matt 7 använde, när de bedömde sig själva vara frälsta, är detsamma, som mängder av bekännande kristna använder, när de bedömer sig själva och andra, vara frälsta. Detta säger oss, att många bekännande kristna, inte vet vad frälsningen innebär, eller vad det är att vara förlorad. De vet inte heller vilken standard som är den rätta att döma efter.

Definition av frälsningen

Vi måste definiera frälsningen i ljuset av Guds Ord, vilket uppenbarar vad Gud avser med allting, och hur Han gör för att få fram det han avser, i allting.

Guds främsta avsikt med allt är att Hans härlighet ska uppenbaras. Allting i hela universum, är inriktat mot detta mål (Rom 11:36). Guds förhärligande, är lika med uppenbarelsen av Guds person och karaktär, med alla dess attribut, när de verkar i arbetet med skapelsen, i Guds förutbestämmande och försyn, i Guds domar och, allra helst i frälsningen. Guds frälsande karaktär är inte engagerad i, och uppenbaras inte i, skapelsen, Guds förutbestämmande eller i Guds domar. Den uppenbaras enbart genom Kristi frälsning av syndare.

Därför kan vi inte tillbedja, känna, älska, eller tjäna den ende sanne Guden utanför Kristus. Vi kan ju inte se Guds frälsande härlighet utanför Kristus. Bibeln säger, att vi inte kan känna Honom (Gud), eller Hans vägar (Hans sätt att arbeta), utanför Kristus. Vi kan inte känna Honom som en rättvis Gud och Frälsare, utanför Kristus. Denna kunskap är Guds första avsikt när Han frälser syndare. Förhärligandet av Hans frälsande karaktär, gjorde att Kristus, Hans ende Son, var tvungen att bli köttslig människa, bli förödmjukad, lyda, lida och dö.(Joh 17:4).

Om vi håller denna förnäma avsikt, speciellt med frälsningen, i minnet, så kan vi nu på ett riktigt sätt, definiera biblisk frälsning. Frälsningen är att Gud förhärligar sig själv i hjärtana (tanken, känslorna och viljan) hos syndare. Detta sker när Gud uppenbarar för syndaren, i evangelium, genom den Helige Andes kraft, sin perfekta karaktär, så att de ska känna, tillbedja, tjäna, och glädjas över Honom, den ende sanne Guden, en rättvis Gud och Frälsare. Detta är en sann frälsning. Den beskrivs tydligt i följande vers:

”Ty, den Gud, som sade: Ljus skall lysa fram ur mörkret, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.”

Detta är den största välsignelse, som Gud kan ge till fallna män och kvinnor. Denna välsignelse inkluderar alla andra välsignelser, eftersom all andlig välsignelse har Guds förhärligande som mål.

För det andra. När vi vet att Guds förhärligande är det yttersta målet för allt, så kan vi se att alla tre Personerna i Treenigheten, arbetar för detta mål. Gud Faderns nit för att Hans frälsande karaktär ska bli ärad, är så stor, att Han inte ens skonade sin ende Son, för den sakens skull (2 Mos 34:14). Gud Sonen, är så mån om sin Faders ära, att Han villigt blev lydig ända till döden på korset, för att bevara den äran (Joh 17:1-3). Gud den Helige Ande, i sin tur, är så mån om Faderns ära, att Han förhärligar Gud, i de återlöstas hjärtan. Den Helige Ande verkar i den nya födelsen, genom att ge döda syndare liv, så att de kan tro evangelium, och göra bättring ifrån döda gärningar och avgudadyrkan.

Den Helige Ande tänder ljuset, i hjärtana på de troende, över kunskapen om Guds härlighet, som den är uppenbarad i Kristi Person och verk (2 Tess 2:13-14). Resultatet av detta blir, att syndaren genom frälsningen, börjar att frukta Gud. P g a detta, Guds folk, så är syndare som är frälsta av nåd, så måna om Guds förhärligande, att de absolut inte kompromissar när det gäller Guds ära, även om det handlar om våra nära och kära.

”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.” (Luk 14:26).

Kristus uppmuntrar inte hatet. Han undervisar att om någon villigt kompromissar Guds förhärligande i frälsningen, genom att tala frid till någon, ( även när det gäller våra nära och kära), utanför den enda grunden för frid, så kan inte en sådan person vara Kristi lärljunge. Av naturen tar inte den fallna människan någon hänsyn till Guds förhärligande, hon visar ingen vördnadsfull respekt, eller ger ära åt Guds frälsande karaktär. Bibeln säger att ”Guds fruktan är icke för deras ögon” (Rom 3:18). Bibeln säger också att ”Herrens fruktan är begynnelsen till kunskap” (Ords. 1:7). Med detta menas, att vördnaden och respekten för Guds frälsande karaktär, är början på en frälsande tro.

För det tredje, så är det så, att när Gud blir förhärligad i en syndares hjärta, så börjar den syndaren att frukta Gud. Inte förrän en syndare börjar intressera sig för, hur Guds karaktär kan bli förhärligad, genom skyldiga och fördärvade syndares frälsning, kommer han att börja söka Gud. Hur är det möjligt att Guds heliga lag, vilken uttalar förbannelse för minsta överträdelse, kan deklarera att en syndare är rättfärdig och välsignad? För att Guds karaktär ska bli förhärligad, så måste lagen göra detta. Hur är det möjligt, att Guds rättvisa, vilken kräver evigt fördärv för alla syndare, kan kräva att syndare får välsignelse? För att Gud ska bevaras rättfärdig och helig, så måste det vara på detta sätt, enligt Guds rättvisa.

I Efesierbrevet 1: 3-14 har vi en sammanfattning över, vad som är skrivet från Första Mosebok till Uppenbarelseboken, när det gäller hur Gud förhärligar sig genom Jesu Kristi frälsning av syndare. Gud förutbestämmer redan från början , hur slutet blir, och förordnar de medel som gör att Han uppnår det slutet. Gud Fadern håller sin allsmäktiga kärlek över ett bestämt antal skyldiga, fördärvade syndare, som inte är värda att älskas. Han förutbestämmer att uppenbara, och ge ära, åt varje sida av sin karaktär, i deras fullständiga, fria och eviga frälsning.

För att Gud skulle kunna förhärliga sig i syndares frälsning, var det nödvändigt, att Han förordnade sin ende Son, till att bli deras Ställföreträdare, Ersättare, Medlare och Säkerhet. Det var också nödvändigt, att alla villkor för deras frälsning, låg på Hans Son, Jesus Kristus. Guds helighet, Hans lag och rättvisa, krävde något, som ingen syndare någonsin kan producera, nämligen en perfekt rättfärdighet.

När tiden var fullbordad, blev Guds Son inkarnerad, så att Han skulle kunna bli Medlaren. Han tillfredsställde alla villkor för frälsningen av Sina får, och Han förhärligade Sin Fader. Kristus meriterade en fullständig frälsning för sitt folk, nåd här i tiden, och förhärligande i den kommande. Han var offret för deras synd. Genom att våra synder blev överförda på Honom, tog Han hela straffet på sig, och lämnade inget kvar för dem att betala.

Genom sin lydnad och död, producerade Han en perfekt rättfärdighet åt dem. I tiden, under varje generation, väcker Gud den Helige Ande, var och en av dessa befriade syndare, till att bli verkligt delaktiga i all den välsignelse som Gud Fadern har menat för dem. Det är grundat på Kristi rättfärdighet, som de får tillräkna sig som sin egen. I tiden , blir dessa befriade syndare födda på nytt av den Helige Ande. De hör evangelium, tror det och omvänder sig.

För det fjärde, så måste frälsningen vara helt och hållen p g a nåd, om Gud ska bli förhärligad. Det är omöjligt för alla sidor av Guds karaktär att bli förhärligade, i syndares frälsning, om inte frälsningen är grundad enbart på Kristus. Om det finns något villkor för frälsning, som syndaren måste uppfylla, så kan inte Gud bli förhärligad, och frälsningen är då inte enbart av nåd. Om frälsningen hängde på något hos, eller i syndaren, om så det minsta lilla, så vore det omöjligt för Gud att frälsa de ogudaktiga, om Han är en rättvis och rättfärdig Gud.

Gud rättfärdiggör de ogudaktiga, och Han måste vara rättvis när Han fritt och för intet rättfärdiggör de ogudaktiga. För att Gud ska vara rättvis, så måste frälsningen vara grundad enbart i Kristus, Han som kan tillfredsställa lagen och rättvisan för Guds folk. Kristus och Hans kropp, församlingen, de utvalda, är ett inför Guds lag och rättvisa. Kristus, den Ende, representerar församlingen, de Många. ”..så skola ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga.” (Rom 5:19 b).

Genom Kristi blod är många renade och har blivit helgade. Alla de som Kristus representerar, är korsfästa med Kristus, genom Guds förordnande om fri nåd. De är inte själva korsfästa, men de är korsfästa i Kristus, som är deras Ställföreträdare. De är korsfästa genom representation, och genom att de får tillräkna sig Kristi korsfästelse. I Kristus är de döda till lagen, genom att den är uppfylld och tillfredsställd. Guds heliga lag som uttalat att Kristus var helig, ofarlig, och obesmittad i sin Person och sitt sätt, uttalar också om Honom att Han är synd, när Hans fårs synder har tillräknats Honom. (2 Kor 5:21 a).

Guds rättvisa, krävde att Kristus skulle få välsignelse, p g a sin personliga karaktär och sitt sätt. Men efter det att Hans fårs synd hade tillräknats Honom, krävde Guds rättvisa att Guds vrede skulle utgjutas över Honom. Guds lag och rättvisa krävde att Kristi får skulle bli straffade och dö, enligt deras karaktärer och deras sätt. Men nu kräver den att de ska få en evig välsignelse, grundat på att de får tillräkna sig Kristi rättfärdighet. Därför är denna rättfärdighet, den enda grunden för frälsning.

Frälsningens omfattning

Om vi håller det föregående i minnet, så kan vi nu se hela frälsningsplanen, utifrån Skriften.
Vi tar ett exempel ur Titus 3:

”Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar, som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande, som han rikligen utgjöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel.” (Titus 3:4-7).

Här skriver aposteln Paulus till troende. Han beskriver på vilket sätt de träder in i Guds rike. Det sker genom tro på Herren Jesus Kristus, som kommer av Guds Andes verk, genom evangelium. Kom ihåg, att Guds avsikt med frälsningen, är Hans egen ära, genom att Han effektivt tillämpar Kristi meriter i våra hjärtan genom tro. Denna frälsning är verkligen något vi bör visa vördnad! Frälsningen beskrivs på många sätt. Den inkluderar så mycket. När vi talar om frälsningen så kan vi referera till:

Guds förutbestämmelse ifrån evig tid – Gud vår Frälsares godhet och kärlek. Detta hänvisar till Gud Fadern, som gjorde upp en frälsningsplan, förordnade Gud Sonen till att bli vår frälsning och slöt ett förbund med Honom ifrån evighet. Det förbundet innebär att alla villkor för frälsningen ligger hos Honom. Nådens förbund, är ett evigt förbund, som gjordes före tidens början.

Gud Fadern ämnade att frälsa människor efter Sitt eget val, ut ur Adams fallna släkte, och lade alla villkor för frälsningen, på Sin älskade Son. Guds godhet och kärlek är orsaken till att massor av syndare blir frälsta, p g a Kristus, efter Guds eget val. Detta var planerat och uppgjort före tideräkningen. Gud hade bestämt det så, med en full säkerhet, så att inte någon del av det kunde fela. Vår Gud förklarar redan från början, hur slutet blir. Vår Gud är allsmäktig, och frälsningen är ifrån Herren. Evangelium är Guds evangelium. Det börjar med den Allsmäktige Gudens utväljande.

Kristi verk fullbordades för 2000 år sedan. ”…som Han rikligen utgjöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.” Vadhelst Gud avsett, och förutbestämt före tideräkningen, måste gå i fullbordan här i tiden. Kristus har varit Guds slagna Lamm, redan ifrån världens begynnelse, i Guds tankar och syften. För att frälsningsverket skulle kunna fullbordas, så var det tvunget att ske i tiden, enligt Faderns vilja, i Kristi egen Person, inkarnerad. Att detta skulle ske har alltid varit helt klart och säkert, ändå var det tvunget att få sin fullbordan i tiden, i Kristi inkarnation, lydnad och död. Kristus kom i tiden.

Han blev gjord av kvinnan, under lagen, och våra synder blev tillräknade Honom. Han betalade vår syndaskuld vid korset, och tillfredsställde fullt ut både lagen och rättvisan för oss. Jeremia kallar Honom, Herren vår Rättfärdighet. I tiden kom Kristus och inrättade den rättfärdigheten, rent konkret. Denna återlösning gjorde det inte bara möjligt för människor att bli frälsta, utan försäkrade om en evig frälsning, och kommande härlighet, för varenda syndare som Jesus levat och dött för.

För att Gud skulle vara rättfärdig, när Han straffade Kristus för vår synd, var synden tvungen att tillräknas Honom. Kristus var tvungen att bli gjord till synd. Gud har ifrån begynnelsen haft för ögonen , att Kristus skulle bli delaktig av mänsklig natur, genom sin inkarnation, och sedan dela vår synd och skuld, genom att den skulle tillräknas Honom. När detta sedan skedde i tiden, så var det en verklig död, och en verklig skilsmässa mellan Fadern och Sonen. Det var en verklig försoning, och rättfärdigheten blev upprättad. Allt detta skedde för att uppfylla Guds syfte med nåden, genom vilken Han själv förhärligas, i de utvaldas frälsning.

Den nya födelsen. ”…genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande.” Det är denna aspekt på frälsningen, som vi huvudsakligen rör oss kring i denna skrift. Bibeln hänvisar klart och tydligt till den, när det handlar om frälsning. Man kan säga att alla Guds utvalda redan är frälsta i Kristi Person, deras Ställföreträdare. Men de är inte frälsta i sin egen person, förrän de föds på nytt och vänder om.

Detta inkluderar allt som behövs för att föra en fördömd syndare ifrån den fördärvade mänskligheten, och in i ett evigt samröre med Kristus, till Guds ära. Vad är det som verkligen händer i en syndare, när han är född på nytt ifrån ovan, av Guds Ande? Den syndaren är återuppväckt (fått nytt liv), och förnyad (övergått till ett nytt liv). Den som är verksam i denna nya födelse, är den Helige Ande. Han gör oss verkligt delaktiga av Kristi natur (Hans ande och Hans rättfärdighet). Redskapet för vår frälsning är evangelium, genom vilket våra hjärtan blir renade genom tron, och våra samveten är renade genom Kristi blod. Den Helige Ande förlänar våra hjärtan en ny och helig princip, nämligen Kristi egen natur.

Han upplyser våra hjärtan så att vi kan skåda Guds härlighet, såsom den är uppenbarad i löftet om frälsning i Kristus. Vi förs så, ifrån död till liv. I varje generation tillräknar Gud, varenda en av Sina utvalda, Kristi rättfärdighet. Den Helige Ande ger dem nytt liv, och förnyar deras sinnen genom sanningen i evangelium, och får dom att övervinna sina naturliga fördomar emot det. Han för dem till tro på Kristus, och omvändelse ifrån döda gärningar.

I denna väldiga frälsning kan vi innesluta bevarandet och det slutliga förhärligandet. Frälsningen enligt Bibeln är ett mycket omfattande begrepp. Det inkluderar allt ifrån utkorelsen till det slutliga förhärligandet. Fundera över följande:

1) Det som gäller vår upplevelse hör ibland till det förgångna: ”Ty av nåden ären I (har blivit) frälsta” (Ef 2:8). Paulus talar här om den troendes pånyttfödelse och omvändelse. Det var då han blev tillräknad Kristi rättfärdighet, då den Helige Ande gav Honom andligt liv, och förde honom till tro på Kristus, och till sann omvändelse från döda gärningar och avgudadyrkan, genom evangelium.

2) En del av det som tillhör vår upplevelse hör till nutid: ”för oss som bliva frälsta (är frälsta i engelsk översättning) ( 1 Kor 1:18). ”dem som bliva (som är, eng. övers) frälsta” (2 Kor 2:15). Aposteln syftar inte på att dessa troende inte ännu är frälsta, inte heller lämnar han oss i ovisshet om de ska komma till himlen eller ej. Han talar om de troendes bevarande i tron, och att de kommer att fortsätta i detta välsignade tillstånd, av att vara rättfärdigade i Kristus enbart.

3) En del av det som hör till vår upplevelse ligger i framtiden: ”Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kom till tro” (Rom 13:11). Paulus talar här om de troendes död i Kristus, då vår frälsning blir komplett. Det är början på vårt slutliga förhärligande.

Grunden till denna frälsning, och dess syfte

Vad är frälsningens mål? Det är att Gud ska bli förhärligad, Kristus bli upphöjd, och att all förhävelse hos syndaren ska uteslutas (Titus 3:5; 1 Kor 1:29-31). För att detta mål ska uppnås, har Gud gjort så att frälsningen, vilken inkluderar många saker, bara ska grundas i en enda sak – Guds älskade Sons rättfärdighet, som fritt gives, och tas emot genom en Guda-given tro.

Detta är den enda grunden för frälsning, från utkorelsen till det slutliga förhärligandet. Alltihop är säkert och fast, man behöver inte vara oviss om något, eftersom det är grundat enbart på Kristi tillräknade rättfärdighet. Om man försöker att göra denna rättfärdighet till något mindre än den är, så är man farligt ute. Man fingrar då på det som förhärligar hela Guds karaktär, det som upphöjer Kristus som Medlare, och det som tar ned all förhävelse hos syndare.

En del menar att frälsningen innebär mer än en tillräknad rättfärdighet. Detta är visserligen sant, men grunden för frälsning är inget annat än en tillräknad rättfärdighet. Gud måste få hela äran, och Kristus måste vara över alla och allt. Syndaren i sin tur, har absolut ingenting att berömma sig av.

Frälsningens frukt

När vi talar om frälsningens frukt, så syftar vi i huvudsak på den subjektiva aspekten av vad den Helige Ande verkar i syndaren. Var i frälsningen passar detta in? Först och främst, så är den Helige Andes subjektiva verk i oss, lika nödvändigt för vår frälsning och vår helgelse som Kristi verk för oss. Men inte av samma anledning . I vårt naturliga tillstånd fanns det två stora hinder för vår frälsning, som var tvungna att försvinna, för att vi skulle kunna bli frälsta. Det första är syndaskulden – ”Så är ock skrivet: Ingen rättfärdig finnes, icke en enda” (Rom 3:10).

Detta är den rättsliga fördömelsen i Adam, vilken är grundad på Adams skuld som är tillräknad oss, utan att vi själva syndat (Rom 5:12). Detta är en rättssak, och den är grund till vår fördömelse. Det andra är syndens välde och fördärv- ”Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes, som gör, vad gott är, det finns ingen enda.” (Rom 3:11,12). Detta är resultatet av den tillräknade skulden. Detta är syndens princip som vi fått ifrån Adam. Den visar sig i själv-kärleken, självrättfärdigheten och religiös stolthet. Detta skiljer oss ifrån Gud, genom onda gärningar och ett fördärvat samvete.

För att en syndare ska bli frälst, så måste bägge dessa onda ting bli avhjälpta. Vi behöver få tillräkna oss en rättfärdighet, för att kunna få bort grunden för fördömelsen, och upprätta grunden för vår rättfärdiggörelse. Vi behöver få nya principer, ett nytt hjärta, för att överkomma dessa onda principer och kunna börja söka Gud, genom Kristus.

Båda dessa behöver vi för vår frälsning och för att passa in i Himmelriket. Den ena är grunden för vår frälsning, så att inget kött ska förhärliga sig i Hans närvaro. Det andra är resultatet av frälsningen, på det att vi enbart ska ha vår härlighet i Kristus. Såsom Medlare, tog Kristus på sig att nå båda dessa mål. Men på olika sätt.

Han åtog sig att göra och lida, allt som var nödvändigt, för att fullborda, inte bara rättfärdigheten, utan en fullständig frälsning, för sitt folk. Genom att lyda och dö, så förtjänade Kristus full rätt till nåden, åt oss. Han förvärvade också rätt till det Han förtjänat åt oss, d v s den Helige Ande, vilket Fadern utlovat åt Honom. Som Medlare och Administratör för förbundet, tog Han också på sig att förmedla den helige Andes gåvor, till sitt folks bästa. Detta för att de ska kunna tro på Honom för hela sin frälsning, och se endast på Honom för sin helgelse och rättfärdiggörelse.

Så Kristus gjorde befrielse möjlig, ifrån båda dessa onda ting. Hans eget verk, så långt man nu kan skilja det ifrån den Helige Andes, har den främsta platsen som grunden för vår fulla frälsning, Han är ju den Högste. ”Han ska förhärliga mig” (Joh 16:14). Här ser vi, att den Helige Andes huvudsakliga verk i oss, är att visa oss att Kristus är den enda grunden för vår frälsning.

Den Helige Andes verk i oss, var aldrig menat att ta större plats, eller ens vara ett komplement till Kristi verk, som enda grund för vår frälsning. Den består i huvudsak av, att på ett effektivt sätt förmå syndare att ta emot, och vila på Kristus ensam, för sin frälsning, som Han fritt erbjuder i evangelium.

Den Helige Andes arbete från och med nu, är att stadfästa våra hjärtan i nåden.Vi vandrar i tro, och växer, när vi ser vårt slutliga förhärligande vara fast och säkert, för att det är grundat på Kristi rättfärdighet ensamt. Guds förhärligande är lika mycket inblandat i detta verk, som i alla andra delar av frälsningsverket. Den Helige andes verk i oss, är på intet sätt delaktig i grunden för vår frälsning, utan är ett resultat av grunden.

Den är inte orsaken till vår frälsning, utan frukten av frälsningen genom Kristus. Andens verk i oss, är beviset för att Kristus har friköpt oss, och att Hans rättfärdighet har tillräknats oss. Så grunden för vår frälsning, är inte något som vi gjort, något i oss, eller igenom oss. Det är helt och fullt ett arbete som gjorts för oss, av någon annan. Frälsningens grund är helt objektiv, och inte på något sätt subjektiv.

Det är i detta sammanhanget som vi kan se frukten och beviset, för frälsningen. Det är sådant som kommer tillsammans med frälsningen, såsom:

Frälsande tro, genom vilken man hör och förstår evangelium, och tar emot Kristus och Hans rättfärdighet, som enda grunden för en evig frälsning, och slutligt förhärligande, och förväntar sig fullt ut att löftet ska uppfyllas. (Ef 2:8-9).

En omvändelse ifrån tidigare avgudadyrkan, och döda gärningar, vilket är det första tecknet på en frälsande tro. Det innebär att man genom tron på Kristus kan se, att varje försök till lydnad och omvändelse innan man hade frälsande tro, var ett ont försök att vända bort Guds vrede och förtjäna Guds välbehag, i strid med Guds frälsande härlighet. Detta siktar man emot i grunden för frälsningen, och därför smutskastar detta Kristi Person och verk (2 Petr 3:9; Hebr 9:14).

En gudagiven nedstämdhet över synden, med vilket menas, den pågående omvändelsen när syndaren ser sin syndfulla karaktär, och sitt syndiga beteende, och inser, att det enda hoppet för frälsning, nu och i evighet, är att få tillräkna sig Kristi rättfärdighet (Rom 7:24-8:1).

Kärleken till Gud och till bröderna, vilket är en kärlek som kommer ur den frälsande tron. Den naturliga människan kan inte älska med den kärleken. Den kommer av Anden, och håller Guds frälsande härlighet högt i ära, såsom den är uppenbarad i en frälsning, som är grundad enbart på Kristi rättfärdighet. Denna kärlek tar parti för dem som tror evangelium, och talar inte frid där syndare är i okunskap eller inte vill underordna sig Kristi rättfärdighet, som enda grund för frälsning (1 Joh 3:13-16).

En godkänd lydnad, vilket är en lydnad som kommer ur en frälsande tro. Det är när frälsta syndare inte motiveras av vare sig rädsla för straff, eller belöning p g a personliga meriter. Det är en lydnad som är motiverad, av en fullständig förvissning om ett slutligt förhärligande, grundat enbart på Kristi tillräknade rättfärdighet. Detta är nådens frihet, barnaskapets- och kärlekens ande, genom vilken frälsta syndare uttrycker sin kärlek till Gud, och till varandra.

Den inkluderar varje allvarligt menat och uthålligt försök till att lyda Guds bud, att utföra goda gärningar och att försöka föra vår karaktär och vårat uppförande in i harmoni med Kristus, vår frälsare. Detta är inget vi väljer, eller ej. Guds kärlek och nåd tvingar oss. Såsom gärningar utan tro är döda, så tror vi också att tro utan gärningar är död. Det är viktigt att förstå, att denna lydnad inte accepteras p g a våra meriter.

Den är bara acceptabel för att den utförs av en rättfärdigad syndare, genom Kristus, grundat på Hans meriter enbart. Motivet som driver oss är, att vi är förvissade om att vårt slutliga förhärligande, är grundat enbart på Kristi meriter. (Rom 12:1-2).

Allt detta medföljer Guds väldiga frälsning. Den kommer till syndare genom Jesus Kristus, och är grundad enbart på Hans rättfärdighet. Allt detta är frukt och resultat av Kristi meriter av Hans frälsande gärning, till Faderns förhärligande.

De som önskar att bli frälsta, måste alltså söka Guds favör och välsignelse, grundad på Kristi rättfärdighet, som fritt gives och mottas i tro. Alla som hör evangelium, vilket är Guds löfte om frälsning i Kristus, befalls att söka frälsning, och har full rätt att göra det.

Varje syndare som verkligen vill bli frälst, kommer att söka Gud i Kristus, och de ska bli frälsta. Gud blir förhärligad i deras hjärtan, och de kommer att vända om ifrån deras tidigare avgudadyrkan och döda gärningar. Detta är frälsning, och allt är av Herren!

B.Parker

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se