Analys och utvärdering av dess teologi del 1

Församlingens stora behov idag är varken en förändrad världsbild (paradigm) eller fler ”andliga” upplevelser, utan en återgång till en sund undervisning grundad på Bibeln. Vi blir ju varnade, i Skriften, att inte vara alltför upptagna av det övernaturliga, och uppmanas att inta en vaksam hållning när det gäller tecken och under i den sista tiden.

Guds Ord ska alltid vara grunden för den kristnes tro och liv. Bibeln gör gällande att den är mer än bara en vanlig bok. Från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken, hävdar Bibeln att den är Guds skrivna uppenbarelse om sig själv, given till oss människor.

Församlingarnas ledare har ansvar för att alla former av andlig förvillelse som uppstår i våra kristna led blir avslöjade. Om man underlåter detta blir konsekvenserna att de falska lärorna snabbt sprider sig, och i förlängningen orsakar andlig död. Något som faktiskt sker idag. Det är ett allvarligt uppdrag att avslöja villoandar, men det är också ett bevis på kärlek till människor, när man tar sig an detta uppdrag. Om man däremot låter folk gå oskyddade och okunniga om bedrägliga läror och rörelser, sådana som med tiden kan förgifta de troende och utsätter dem för lidande, ger man uttryck för stor känslolöshet. Av det skälet, förutom att Skriften direkt uppmanat till det, är avslöjandet av villoläror inom församlingen en absolut nödvändig uppgift för dess ledare.

När jag tillämpat denna princip på John Wimbers undervisning, har jag funnit att hans avsteg från Bibelns lära på ett antal punkter har kommit att leda till att Wimber och Vineyardrörelsen har kommit kraftigt vid sidan av Bibeln i huvudsak på tre områden:

1) Beroendet av egna upplevelser snarare än av Bibelns vägledning leder lätt till ett pragmatiskt tänkande (om en metod fungerar måste den vara av Gud), och till subjektivism (människans inre upplevelse bestämmer sanningen).

2) Bruket av ockulta metoder i ”kristen” tappning, såsom auraläsning, läran om ”inre helande”, och diverse psykologiska och ockulta tekniker.

3) Läran att kristna människor kan vara besatta av onda andar.

En mångfald problem springer ur vart och ett av dessa områden, problem som alla på något sätt är resultatet av att man gjort avsteg från Guds Ord. John Wimber avslöjar sin attityd till Skriften och sitt utombibliska tänkande på många av sina undervisningskassetter i en rad olika ämnen. Den förvirring som uppstått på grund av hans avvikelser från Bibeln, leder ofelbart till kaos i både lära och liv.

Att vara villolärare är kärlekslöst

John Wimber var pastor för ”The Vineyard Fellowship” i Anaheim, Kalifornien, dessutom har han varit ledare för ”Vineyard Ministries International” och ”The Association of Vineyard Churches” sedan 1981. Han har också varit assisterande professor vid ”Fuller School of World Missions”, där han var lärare för den numera nerlagda kursen ”MC-510″, som handlade om under och tecken och församlingstillväxt. Han reste regelbundet runt och undervisade, både i USA och utomlands, i ämnen som omfattar bland annat en populariserad version av nämnda kurs ”MC-510″, andliga gåvor, andlig krigföring, inre helande, helighet och profetia.

Många av John Wimbers läror har skapat debatt inom den kristna kyrkan de senaste åren, och han är också en av upphovsmännen till en hel rad riskabla uppfattningar som smugit sig in i kristna kretsar. Eftersom Skriften gör klart att det i de sista dagarna ska uppstå falska profeter, och att en andlig villfarelse kommer att föregå Kristi återkomst, är det absolut nödvändigt att kristna i hela världen blir varnade och uppmärksammade på alla former av villoläror.

”Ty människor, som falskeligen säger sig vara Messias, ska uppstå, så också falska profeter, och de skall göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda”. (Matt 24:24 – 1917 års övers.)

”Mina älskade, tro icke var och en ande, utan pröva andarna, huruvida de är av Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen”. (Joh 4:1)

Av just den anledningen är det mycket viktigt att John Wimber och hans undervisning prövas och granskas i Bibelns sammanhang och ljus, av alla kristna, inte minst av dem som kommit i direkt kontakt med hans läror.

Villolära, kan definieras såsom något som skiljer sig från grundteologin och ursprungslärorna i en bestämd religion. Det allra tydligaste tecknet på att Wimber var illa ute i sin lära är avsteget från Bibeln och hans benägenhet att gå bortom och förbi Guds Ord för att finna sanningen. Ett citat från en av Wimbers kassetter lyder: ”Det är inte särskilt kärleksfullt att kalla sin broder villolärare”.1 Vore det inte bättre att säga att det inte är särskilt kärleksfullt av din broder att faktiskt vara en villolärare?

Wimber brukade ofta säga att: ”Gud är större än sitt Ord”.2 Härav följer två slutsatser: för det första, att sanningen också står att finna i källor utanför Bibeln, och för det andra, att de fenomen som deltagare i Vineyards konferenser och gudstjänster kommer i kontakt med inte behöver utvärderas eller prövas utifrån Guds Ord. Dessa fenomen och upplevelser kan mycket väl, enligt Wimber, motsäga vad Bibeln lär och ändå vara ”från Herren”.3

Wimber hävdade också att: ”Gud ger oss specifika, ledande instruktioner vecka för vecka”.4 Och beträffande profetiskt tal säger han: ”Jag talar så att vissa saker kommer till i den fysiska världen, sådant som Gud uppmanar mig att tala, i kraft av smörjelsen. Vi är på väg att röra oss in i en mirakeldimension”.5

Vilka kan då dessa ”specifika, ledande intstruktioner” vara? Bibeln säger: ”Evinnerligen, Herre, står Ditt Ord fast i himmelen”. (Ps 119:89) Inte ”vecka för vecka”. Det finns heller inga uppmaningar i Ordet att tala så att olika saker blir fysiskt manifesterade, eller att vi ska röra oss i andra dimensioner. Vi har här att göra med New Age-tankar, inte med bibliska begrepp. Om följande citat bara vore högstämda ord, skulle det vara illa nog, men Wimber betraktade faktiskt sig själv och sin grupps aktiviteter såsom jämbördiga med apostlarna och deras verk:

”Herren åkte på en apostolisk turné. Den helige Ande har lagt på mitt hjärta…Jag ska ta med mig en grupp från min församling…Vi åker som en grupp apostlar…I en apostolisk grupp finns det smörjelse och kraft så att man kan prestera saker långt utöver sin normala förmåga”.6

De här apostla-föreställningarna, i kombination med brist på ansvar gentemot Guds Ord, leder till övernaturliga skeenden och läror som ofta riskerar att undgå prövning. Wimber har också blandat ihop sina egna antaganden med Kristi autoritet genom att hävda att: ”I Jesu namn kan du förlåta andra människors synder”.7 Bara för att han inleder absolutionen med orden ”I Jesu namn” undgår han inte den hädiska andemeningen, dvs att människor skulle ha makt att förlåta synder.

Idéer liknande denna är särskilt farliga mot bakgrund av Wimbers grundläggande avvikelser, från den sunda tron, i sin undervisning om Bibeln och erfarenheter:

”Allt som finns i Bibeln är sant men all sanning finns inte i Bibeln. Vi får sammanföra all sanning –Biblisk och annan–till våra samlade erfarenheter”.8

En konsekvens av denna likvärdighet mellan upplevelserna och Ordets auktoritet, blir att Wimbers förkunnelse sannolikt kommer att vila mer på ”de andliga” erfarenheternas grund, och att dessa sedan blir värderade och bedömda med hjälp av någon enstaka Bibelvers som tycks passa in på det man upplevt.

Denna attityd är inte förenlig med vad Gud hänvisat oss till i vårt närmande till sig själv, utan är mera i linje med, och kanske även öppnar deltagaren för, den ockulta världen. Och när man rör sig mot det området är man inte bara sysselsatt med meningslösa aktiviteter. Den andevärld man kommer i kontakt med är verklig och man håller på med riskabla saker. Alla kristna behöver hörsamma den tydliga varningen Bibeln uttalar, att vi inte ska ha någonting att göra med ”mörkrets gärningar, som inte ger någon frukt..”. (Ef 5:11)

Jesus sa i Johannes 14:23 ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord”. Vanvördandet av Hans Ord bland församlingsledare måste helt enkelt tolkas som motsatsen till vad Jesus deklarerade och önskade. Herren beskriver en sann lärjunge så här: ”Om ni förblir i mitt Ord, så är ni i sanning mina lärjungar”. (Joh 8:31) Guds skrivna uppenbarelse i Bibeln är så fundamental för vår tro, att det är absolut nödvändigt att fortsätta studera Ordet för att vara en Jesu lärjunge.

Ett informationsblad om Vineyardrörelsen, utgivet av Christian Research Institute (CRI), lyder:

”Man verkar lägga liten tonvikt på Bibelkunskapen som sådan. Detta står i klar kontrast till den synnerligen starka Bibelundervisningen som ges vid Calvary Chapel, en församling som en gång hade djupt samröre med Vineyardrörelsen…Medan, å ena sidan, undervisningen i Ordet betonas alltför litet, har å andra sidan, upplevelsesidan av det kristna livet överbetonats. Människor inom Vineyardrörelsen tycks ofta vara benägna att låta sina andliga erfarenheter så att säga rättfärdiga sig själva”.9

En sund princip i den kristna Tron är att man prövar all filosofi, lära, upplevelser och metoder mot Guds Ord. I en allmän analys av den karismatiska rörelsen gör pastorn Chuck Smith följande iakttagelse: ”En av de största bristerna inom den karismatiska rörelsen, är att den i stor utsträckning saknar sund bibelundervisning. Man är alltför fixerad vid upplevelser, och dessa prövas inte mot Guds Ord. Som en följd av detta har karismatikerna blivit en god jordmån för allehanda obibliska läror, vilka sprids snabbt inom deras led”.10

John Wimber avslöjade sin attityd gentemot Bibeltrohet när han yttrade följande: ”Calvaryites (de som bevistar Calvary Chapel) är ibland lite väl låsta vid det skrivna Ordet — jag är medveten om att detta låter lite underligt, men ärligt talat så är de väldigt fariseiska i sin lydnad mot Bibeln. De har väldigt lite av liv och tillväxt och spontanitet i sitt inre. Ibland kan de vara mycket låsta och ha svårt att ta emot det som Herren vill ge”.11

Vad detta ”som Herren vill ge” än må bestå i, är det tveksamt om det verkligen kommer från Honom, eftersom det uppenbarligen inte är tillgängligt för sådana kristna som håller sig till Guds Ord och dessutom är öppna för den helige Andes ledning och kraft.

Men tendensen att gå mot utombibliska upplevelser blir ännu tydligare i följande uttalande: ”Bara därför att de håller sig till den rätta läran och kan ge dig de rätta svaren, innebär inte att de är födda på nytt”.12

Detta påstående är naturligtvis sant, men om man kombinerar det med Wimbers ständiga förlöjligande av dem som håller fast vid Ordet som enda auktoritet, blir slutsatsen att insikt i Ordet i och för sig utgör ett tvivelaktigt bevis för att man lever i Kristus, och man bör således inte i första hand stå efter kunskap i Guds Ord, om inte denna samtidigt kompletteras av erfarenheter och upplevelser som sedan kan kombineras med Bibelkunskapen. Denna attityd motsägs av Skriften. (Apg 2:42, Rom 6:17, Rom 16:17 m fl)

Centrum för Wimbers teologi är inte Bibeln eller Jesus Kristus, utan makten och kraften: ”Det är det här som skiljer döda läror från levande verklighet. Det finns en nådens kraft och en trons kraft, som måste manifesteras ibland oss”.13 Ockulta begrepp får tydligare här tjäna som bevis för att det är den helige Ande som verkar. Bibeln talar aldrig om nåden och tron som om de vore ”krafter”.

Detta virrvarr av idéer visar vilken inriktning Wimbers tänkande hade. Guds Ord skiljs från sin egen auktoritet och vitalitet, som om Ordet i och för sig självt vore dött om det inte begjuts med en sorts ”kraft”. Jesus sade: ”De ord som jag har talat till er, är ande och liv”. (Joh 6:63) Guds Ord är i sig självt ”levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger genom , så att de åtskiljer själ och ande, märg och ben, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar”. (Hebr 4:12)

Det är naturligtvis sant att det är den helige Andes verkan bakom och genom Ordet som ger detta kraft och liv, men den helige Ande är ingen opersonlig ”kraft”. Han är själv Gud. Emedan Jesus Kristus är det levande Ordet, kommer en person som är hängiven Honom samtidigt att vara hängiven Hans Ord. Dessa två går inte att separera, vare sig logiskt eller andligt.

Wimber visade sin syn på Bibeln genom att identifiera sig själv med Jesus såsom hädare, (han håller med de judiska ledarna i deras anklagelser, att Jesus var en hädare) och placerar sig själv i samma auktoritetsnivå som Jesus Kristus: ”Den här karl’n hädar — hade de rätt? ja, de hade faktiskt rätt.14 Många av er, och även jag, har begått den synden. Vi har varit teologiskt korrekta när vi försökt få något att stämma med Ordet, och när vi sagt ’så här långt läran…’ Många fundamentalister gör exakt samma sak i dag angående den helige Andes verkningar. De använder Guds Ord till att hacka på en viss metod, en tjänst eller ett flöde, utan att inse att det är Gud sombefinner sig i rörelse, utan att inse att Gud är större än sitt skrivna Ord”.15

Det finns flera saker som tål att kommenteras utifrån detta. För det första, om ett tillvägagångssätt är bibliskt försvarbart, skulle man knappast behöva ”försöka” få det att stämma med Ordet”. Ett sådant tänkesätt innebär ett problem i sig.

För det andra, så åstadkom Wimber två saker genom sitt sätt att resonera. Dels lyckas han identifiera sig själv med Jesus i situationen som beskrivs i Lukas 5:18 – 24, dels jämställer han dem som vill pröva ett tillvägagångssätt eller en tjänst mot Skriften med de otroende skriftlärde. Han söker därigenom isolera sin undervisning och sina metoder från Bibelgrundad kritik. Han sätter också likhetstecken mellan brist på erkännande av sin egen tjänst och förnekande av den helige Andes tjänst.

Wimber utvecklar sin tolkning av Lukas 5:18 – 24 enligt följande: ” I det här fallet visste Han, genom en uppenbarelse från Anden, vad de här killarna tänkte…Jesus, som kände deras hjärtan sa: ’Vad är det ni tänker i era hjärtan?’ (den av Wimber anförda övers. lyder: ”Why are you thinking evil in your heart?” – ”Varför tänder ni ont i era hjärtan?” Ordet ont finns inte i grundtexten. Övers. anm.) Jag minns när Herren uppenbarade detta ord för mig, det var som en pil i hjärtat. Jag sa, ’Herre, de tänker inte ont…de hävdar bara den sunda läran…De här människorna tänkte inte ont, de höll sig till dogmerna, till den ordning som gällde i Gamla Testamentet. De var inte alls onda, Herre! Men du förstår, det är ont att inte ge Gud erkännande. Det är ont att inte se Jesus i det som pågår. Det är av ondo att du gömmer dig bakom en dogmatisk tro som vill beskära och kontrollera Andens verk. Av ondo är också att du vägrar erkänna härlighetens Herre i de ting Han utför. Församlingen i vår tid gör onda ting i den sunda lärans namn. De utsläcker den helige Andes rörelse och gör sig till Hans verks motståndare. De spjärnar emot den helige Andes verk i denna sena tid”.16

Genom sådana uttalanden gömde sig Wimber bakom en fasad, som skulle få honom att framstå som en trogen anhängare av den helige Andes alla rörelser, så att hans teologi och olika praktiska tillämpningar av den ska vara oåtkomliga för kritik från dem som skulle vilja riva fasaden på grundval av Guds Ord. Samtidigt klumpade han ihop sina kritiker med de personer i Bibeln som inte erkände Jesu auktoritet och verk.

Det här är en sekteristisk attityd, och den undviker hela tiden den grundläggande frågan huruvida dessa idéer och förehavande är bibliska eller ej. Den sunda läran vill inte alls ”beskära och kontrollera” den helige Andes verk, utan tvärtom, uppmuntra dessa och därigenom skapa Gudsfruktan. (1Tim 6:2-3) Angående prövandet mot Skriften, sade Wimber:Ibland kan man lära sig mer av det som inte sägs än av det som sägs. Om man ställer mycket av det vi håller på med i dag mot Bibeln, är det massor av saker som faller vid sidan om. Det finns ingenstans att sätta in dem.17

När det handlar om olika aktiviteter inom den kristna församlingen är det naturligtvis självklart att inga av dessa ”faller vid sidan om” ifall vi ”ställer dem mot Bibeln”. Och beträffande det som verkligen är obibliskt har det sin rätta plats utanför församligens verksamhet. Innebörden i Wimbers påstående är att upplevelser mycket väl kan få rättfärdiga sig själva, utan något stöd från Bibeln. Påståendet innebär också att Wimber och Vineyardrörelsen trott att Gud talar till oss i dag lika mycket genom vad Han inte säger, eller genom det som de menar att Han egentligen menade med vad Han inte sa i sitt Ord.

Wimber gick också så pass långt att han påståde, inte bara att kristna kan vara besatta av demoner, utan att de även kan ha demoner som kallar sig Jesus. (s k religiösa demoner) Detta för att de inte sett och tagit emot den ”rätte” Jesus.18

Wimber verkade också ha intagit en gnostisk syn på personen Jesus Kristus: ”Vi har överbetonat Hans gudomliga natur och inte lyft fram Hans mänskliga natur tillräckligt mycket”.19

Detta fick Wimber att göra antagande om Jesu persons begränsningar, vilka varken finner stöd i Bibeln eller går ihop med Hans egenskap som Guds Son”.Har inte du fått lära dig att Jesus vet allt? Men det finns en rad tillfällen i Bibeln när Jesus inte vet, och måste fråga andra”.20 Wimbers tolkning av orsaken till att Jesus behövde fråga andra, innebär ett ifrågasättande av Jesu ställning som Gud, och tenderar att göra Honom till enbart människa. Samma tendens lyser igenom i Wimbers reflektion över Jesu helande-tjänst”.Jesus betjänade ofta människor på grundval av deras tro. Jesus använde sig ofta av andras tro. Jag kan föreställa mig att det fanns tillfällen då Jesus hade mycket liten, eller ingen tro alls för att hela en person. Jag gissar att det flödade mera tro i Honom vid vissa tidpunkter än det gjorde vid andra”.21

Återigen har Wimber fört ner livets Skapare och regissör, ”Gud med oss”, till en dödlig människas nivå, där Han är i behov av ”tro” för att kunna göra det Fadern vill. Wimber gör förvirringen ännu större genom att erkänna och rekommendera personer som är allmänt betraktade som falska i sin lära. Ett exempel är uttalandet att: ”Robert Schuller är en av vår generations största evangeliska förkunnare”.22

Liksom sin lärofader, Norman Vincent Peale, är Schuller en oblyg humanist som förkunnar och lär ut ett ”evangelium” om ”possibility Thinking” (möjlighets- tänkande). Schuller säger i sin egen tidskrift ”Possibilities” att: ”ingenting existerar utom Gud. Det finns ingen annan verklighet…Kristusanden bor i alla människor, vare sig de vet om det eller ej”.23

Det här är inte Kristi evangelium, utan ytterligare ett humanistiskt budskap som inte kan frälsa någon. Wimbers obibliska utflykter ledde honom att acceptera företeelser som den kristna församlingen har betraktat som förkastliga i århundraden. Exempelvis bruket av reliker (döda människors kvarlevor och saker de rört vid)”.Under en period av 1200 år förekom det inom katolska kyrkan att människor blev helade genom att röra vid helgonens reliker. Vi protestanter har svårt för sådant där…men vi ”healers” (som verkar som helare) borde inte ha svårt för det, eftersom det faktiskt inte går att göra några teologiska invändningar mot detta”.24

Bruket av reliker är en synnerligen hednisk sedvänja, långt ifrån försvarbar utifrån det enda bibelställe som talat om ”kraftgärningar av icke vanligt slag” förmedlade av Paulus, så att: ”Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och sjukdomarna vek då ifrån dem, och de onda andarna for ut”. (Apg 19:11-12) Observera att Paulus faktiskt levde vid denna tidpunkt, och undren som skedde tillskrevs Gud i samarbete med Paulus — inte tygstyckena. Reliker från de döda har ingen plats i helandetjänst på biblisk grund, utan hör hemma i svartkonst och spiritism. För övrigt, så var ju Paulus en apostel, och de kraftgärningar han fick förmedla hade även funktionen att bekräfta och sanktionera hans tjänst och auktoritet i apostelns ämbete.

Wimber var inte bara öppen för romersk-katolska läror utan stödde också aktivt en återförening mellan den protestantiska och den romersk-katolska kyrkan. Under en pastorskonferens i Vineyard-regi gick han så långt att han bad katolska kyrkan om ursäkt å alla protestanters vägnar.25

Han konstaterade vidare,”att påven, som förresten är mycket mottaglig för den karismatiska rörelsen, och själv är en pånyttfödd evangelikal, förkunnar evangelium lika tydligt som någon annan i världen idag”.26

Påven har bland annat besökt en helgongrav (en staty av Maria, i fd Jugoslavien, som rests för att man menade sig ha sett henne i en syn just där. Denna staty sägs ha uttalat ett universalistiskt evangelium: ”Alla tillber Gud på sitt sätt och med frid i själen”).27 Han tillskriver dessutom Maria det att han inte dödades vid ett mordförsök och att han tillfrisknade så snart efter detta. Katolska kyrkan skriver under dylikt. Är detta exempel på en klar presentation av evangeliet?

Dave Hunt, som gjort omfattande studier i ämnet, sammanfattar påvens verkliga ståndpunkt på följande sätt: ”Påven förespråkar en humanistisk ekumenik. Nyligen förklarade han att de insatser som kristna, muslimer, judar, buddister med flera gör medverkar till att frigöra andliga energier i världen, som skapar ett nytt klimat av fred”.28

Jesus sa, däremot, i Matteus 12:30 att ”Den som inte är med mig, han är emot mig..”. I Jesu förkunnelse finns ingen ekumenik, ingen tanke överhuvud taget på återförening med någon som förvränger eller gör uppror mot Guds Ord, utan i stället en skarp försäkran att ”Himmel och jord ska förgås, men mina Ord ska aldrig förgås”. (Matt 24:35) John Wimber bortser tydligen från detta när han godtar påvens ”evangelium”.

I en av sina CIB Bulletins uttrycker Dave Hunt nödvändigheten av att korrigera personer som lär ut falska budskap:

”De flesta breven i Nya Testamentet skrevs just för att korrigera missuppfattningar och brister i läran. Varför skulle man syssla med sådant om ’det inte spelar någon roll vilken lära man har?’ Faktum är att en riktig och ren lära är livsviktigt, inte enbart för frälsningen, utan också för att man ska kunna leva det kristna livet rätt. Paulus skrev till Timoteus: ’Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, under förföljelse och lidande…’ (2 Tim 3:10) Läran var själva fundamentet i Paulus liv. Något som även bör gälla för oss”.29

Om man anses vara kärlekslös när man avslöjar villoläror liknande dem som nämnts ovan, måste rimligtvis Paulus betraktas som den mest kärlekslöse av alla kristna, men hans varning i Bibeln klargör Guds inställning till andlig förvillelse: ”Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi har förkunnat för er, så vare han förbannad”. (Gal 1:8)

Misstag nummer ett

Wimber har citerats: ”Jag är en sådan där ’have-experience-will-travel-person”30 (en upplevelse inriktad person). Han påpekade också att medlemmarna i hans församling uppmuntrar varandra att gå djupare in i de outforskade delarna av det andliga livet, för att återupptäcka det som kanske blivit bortglömt.

”Att lära känna på ett mera personligt plan den Gud som existerar både innanför och bortom de väl avgränsade lärosystemen”.31

Hur ska då människor ”lära känna” den Gud som existerar bortom dessa system? Guds hela väsen är givetvis utom räckhåll för oss människor, och just därför har Han låtit sig beskrivas för oss genom avgränsade lärosystem. Han har bekänt sig till sådana system, och vi manas av Honom att inte söka Honom utanför dessa. Och även om Han inte bor i alla dem som håller sig till den sunda läran, så bor Han garanterat inte i dem som totalt förnekar den.

”Var och en som så går framåt, att han icke förblir i Kristi lära, han har icke Gud, den som förblir i den läran, han har både Fadern och Sonen”. (2 Joh vers 9)

”Ha akt på dig själv och på din undervisning och håll stadigt ut därmed, ty om du så gör, frälser du både dig själv och dem som hör dig”. (1Tim 4:16)

”Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord — vår Herres, Jesu Kristi, ord — och till den lära, som hör gudsfruktan till, då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vållar avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar och ständiga tvister mellan människor, som är fördärvade i sitt sinne, och har tappat bort sanningen..”. (1 Tim 6:3-5)

”…han bör hålla sig ständigt vid det fasta Ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den sunda läran och att vederlägga dem som säger emot”. (Titus 1:19)

”Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt”. (Titus 2:1)

Med det ”outforskade i andens värld” avsåg Wimber någonting som han kallar ”Excluded Middle” en dimension av verkligheten som i dag inte ingår i den västerländska världsbilden. I kursen ”Tecken, under och församlingstillväxt” beskrivs ”The Excluded Middle” så här: ”De övernaturliga krafterna på jorden omfattar:”

1) andar, vålnader, förfäders andar, demoner 2) inomvärldsliga gudar och gudinnor som lever i träd, floder, berg och i byar 3) övernaturliga krafter: maya, påverkan från andra planeter, ”det onda ögat”, magi, trolldom, häxkraft 4) den helige Ande, änglar, demoner, tecken och under, Andens gåvor.32

Bortsett från Guds Ande, hans gåvor och änglarna, som vi kristna redan inkluderar i vår världsbild, innehåller listan ovan demoniska företeelser som en kristen inte alls bör befatta sig med. Bibeln gör oss medvetna om demonernas existens utan att vi behöver några ”paradigmskiften” eller förändrade ”världsbilder”, den avråder oss också bestämt från att ha med dessa krafter att göra.

Det finns ingen anledning att föreslå att kristna skall behöva foga in dessa företeelser i sin påstått alltför begränsade världsbild, om man nu inte har för avsikt att introducera kristna in i utom-bibliska upplevelser.

Det ligger en stor fara i att börja söka sig fram i ”andens outforskade” under förespegling att man ska få hjälp att vidga sina vyer och kanske byta världsbild. Om en erfarenhet saknar exempel i Bibeln är det vanskligt att tro att den kommer från Gud. Det är lätt att man blottar sig för Gudsfientliga och ockulta influenser. Det som sägs vara ”bortglömt” finns inom ockultismens områden, och Bibeln innehåller tydliga varningar för att försöka utforska de områdena. ” Hos dig må icke finnas någon…som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda..”. (5 Mos 18:11) Guds inställning till den som sysslar med sådant är uppenbar:

”Och om någon vänder sig till andar, som talat genom besvärjelse eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk”. (3 Mos 20:6)

Wimber har vid ett flertal tillfällen kritiserat det han kallar ”den västerländska världsbilden”, emedan den är alltför rationalistisk och alltid vill ha logiska svar: ”Vi måste alltid hålla i minnet att Bibeln skrevs i Mellanöstern — inte med de rationalistiska förutsättningar vi utgår ifrån när vi försöker tolka den — utan med ’erfarenhetsrelaterade’ förutsättningar”.33

Enligt Wimber, för att uppskatta vad Gud gör i världen, så måste vi erfara ett — som han kallar det — ”paradigmskifte”, så att vårt västerländska sätt att tänka övergår i ett mera österländskt. Hans undervisning om ”paradigmskiften” och ”världsbilder” har mycket gemen- samt med den begreppsvärld man rör sig med inom New Age-kretsar. Där vill man ju gärna få folk att bekanta sig med österländsk mystik. New Age-filosofin attackerar också kristendomen med utgångspunkt från att den är västerländskt rationalistisk och alltför veten- skapstroende, och man vill gärna ändra människors sätt att tänka, så att de får en mera icke-rationalistisk grundsyn på världen. Den senare synen är naturligtvis i samklang med österländska religioner. Man kan även jämföra New Age-tänkandet med existentialismens tal om ett blint tros-språng, in i en icke-förnuftig religiös upplevelse.

Wimber beskriver det s k paradigmskiftet och dess konsekvenser för det logiska tänkandet i ”Tecken och under och församlingstillväxt”.34 Utifrån antagandet att människor i Fjärran Östern har ett ”österländskt” eller ”upplevelsebaserat” sinnelag, ger han ett exempel enligt följande:

”Säg till en person från Fjärran- eller Mellanöstern att bomull bara växer i varma och torra klimat. England är ju däremot kallt och fuktigt. Fråga dem: Växer det bomull i England? Svaret du får är ’Jag vet inte, jag har aldrig varit i England”.35

Med andra ord, en person med detta tänkesätt kan inte godta fakta svart på vitt utan måste ”uppleva” dessa fakta för att kunna avgöra om de stämmer. Det är emellertid farligt om en kristen inbillas att tro, att en anpassning till österländskt tänkande är nödvändig för att han ska förmå ta emot den helige Andes fullhet, att Bibeln som enda källa till kunskap är otillräcklig. Vi har här att göra med en typisk New Age-lära, dvs att man måste uppleva för att kunna veta. Det ingår också i existentialismens grundsyn. Wimbers paradigmskifte leder bort från biblisk kristendom och mot öserländsk mysticism.

När en människa börjar sätta sina upplevelser av att ”höra från Gud” över Bibelordet, står dörren vidöppen för allsköns missledande undervisning. Ett exempel är detta Wimbercitat: ”Herren talade till mig och sa: ’På samma sätt som jag behövde fålen och åsnan när jag red in i Jerusalem, behöver jag få min församling tillbaka innan jag kommer åter. Gå till församlingen!’…Han gav mig intrycket att detta var budskapet framför alla andra från och med nu…’Herren behöver den, Herren vill ha tillbaka sin församling'”.36

Vad Wimber anspelade på här är att Jesu återkomst är beroende av församlingens fullkomnande (här på jorden). Denna föreställning ligger nära ”Latter-Rain”-begreppet ”Guds uppenbarade söner”, och förfäktades för övrigt av Agnes Sanford, som var den första att praktisera s k ”inre helande”, vid sidan av andra obibliska aktiviteter i församlingen. Bibeln säger ingenting om att församlingen måste bli felfri och fullkomlig innan Jesus kommer tillbaka.

När Wimber berättade för en anglikansk biskop om ett av sina helandemöten i England, sade han att ”Herren gav mig ett budskap igår om vad jag skulle predika i York. Utifrån 1 Kor 14:40, där det ju står ’Men låt allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.’ (Wimber förklarade) Då sa jag till biskopen att den här veckan har Herren sagt ’Låt allting ske’.37

Hur fick han då detta budskap från Herren, med tanke på att det direkt motsäger Hans Ord? Wimber likställer helt enkelt sina egna tankar med Guds röst, och under det att denna sammanblandning sker skriver han om Bibeln efter eget tycke.

Wimbers metoder för ”inre helande” är till stor del hämtade från John och Paula Sandford, och bygger på deras teorier om ”helande för den invärtes människan”. Paret Sandfords läror baserar sig i sin tur på Sigmund Freud och Carl Jung. Jung var ockultist och hade en andlig guide som kommunicerade med honom. Läror som härrör från sådana källor kan på inget sätt fogas in i den kristna tron, vilken uteslutande bör vila på Bibelns sanning.

Tanken att en andlig sanning som kan vara till hjälp för en kristen skulle kunna komma från en ogudaktig person motsägs av Paulus: ”Om detta talar vi också, icke med sådans ord, som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord, som Anden lär oss, vi har ju att tyda andliga ting för andliga människor. men en ’själisk’ människa tar inte emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan inte förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt”.( 1 Kor. ”:13-14)

Ingen som lär av en ”andlig guide” — i likhet med Carl Jung och Agnes Sanford — lär sig någonting av den helige Ande. Jesus gjorde helt klart när Han talade om sanningens källa i den troendes liv, att världen inte kan ta emot den Ande som vittnar om sanningen, (Joh 14:17).

”Om det fungerar måste det ju vara från Gud”

I en artikel i tidskriften ”Christian Life” med titeln ”Tecken och under i dag”, beskriver John Wimber en del av de ”teologiska förändringar” han har erfarit. Han deklarerar att en ”radikal pragmatism” (ändamålen helgar medlen) är ledstjärna, inte bara för hans teologi, utan för hans tjänst över huvud taget.

Teologen R. C. Sproul menar att: ”Pragmatism bör definieras såsom den syn på verkligheten som betraktar som sanning ’det som fungerar’. Pragmatikern är inriktad på resultat och resultaten anger vad som är sanning. Pragmatikern är således inte så intresserad av Bibelns råd och varningar angående vissa aktiviteter, som han är av huruvida dessa fungerar eller ej. En person som ringaktar det teoretiska och kallar sig praktiskt inriktad är helt enkelt ovis”.38

Sproul kallar en sådan person ”känslo-kristen”. Den känslokristne behöver inte studera Guds Ord eftersom han redan känner Guds vilja genom sina känslor. Han vill inte lära känna Gud, han vill uppleva Honom. För den ”känslo-kristne” är barnlik-tro lika med okunnighet.39

Dr. William Kirk Kilpatrick uppmärksammar samma problem: ”Den som låtit sig ledas in i ett sådant subjektivistiskt tänkande börjar att se varje objekt eller idé som lika god som vilket annat objekt eller annan idé som helst…Han har förletts till tron på alla meningars likvärdighet och kommer att kunna tillerkänna en rockstjärnas åsikter lika stort värde som Guds Ord”.40

Konsekvensen av denna subjektivism och pragmatism kan bli, som i Wimbers fall, att man tror sig kunna få korrekt information både från Guds Ord och från en ond ande. Detta faktum avslöjas av den tilltro han sätter till de demoner han haft att göra med. Ett exempel: ”Det finns många demoner som inte har någon kropp. Att ha en kropp är för en demon som att ha en bil. De vill ha en bil så att den kan åka omkring”.41

Ett annat exempel är Wimbers föreställning att onda andar måste hålla sig inom vissa geografiska områden, och är oförmögna att passera över dessa områdens osynliga gränser.42

F. V. Scott noterar : ”John Wimber har fallit offer för ett subjektivistiskt tänkesätt, som får honom att tro att en ”helandeteknik” som fungerar också nödvändigtvis måste komma från Gud. Likaledes, om en psykologisk teori verkar kunna ligga till grund för helanden, så kan den utan problem inlemmas i den kristna lärotraditionen”.43

Återigen, detta synsätt kan lätt leda till att man sätter likhetstecken mellan sina egna tankar och Guds röst. Upplevelserna blir lika relevanta som Guds Ord när man vill ta reda på sanningen, och ens egna tankar blir ”smorda” intill gränsen för det ofelbara. I Wimber och Vineyardrörelsens ögon är den enda bekräftelsen en upplevelse eller tanke behöver, för att den ska kunna betraktas som ingiven av den helige Ande, det faktum att man haft den.

Gå till Vineyard och Wimber del 2

John Goodwin

John Goodwin har varit pastor i Vineyard i åtta år. Under dessa år reste han mycket tillsammans med John Wimber.

Fotnot

1John Wimber, Church Planting Seminar, audio tapes, 5 volumes, unedited, 1981
Tillbaka

2Ibid.
Tillbaka

3John Goodwin, Notes from Vineyard pastors conferences, healing seminars, Signs and Wonders and Church Growth seminars, Spiritual Warfare seminars, Spiritual Gifts seminars, Teach Us to Pray seminar, Church Growth Leadership: The Kingdom of God in the ’90s, U.S.A., New Zealand, 1982-1987
Tillbaka

4John Wimber, Healing Seminar Series, audio tapes, 3 volumes, unedited, 1981.
Tillbaka

5Ibid.
Tillbaka

6Ibid.
Tillbaka

7Ibid.
Tillbaka

8John Wimber, Vineyard ’83,
Leadership Conference, ”The Five Year Plan.”
Tillbaka

9Elliot Miller, Robert Bowman, Jr., The Vineyard (San Juan Capistrano, CA: Christian Research Institute, February, 1985).
Tillbaka

10Chuck Smith, Charisma vs. Charismania (Eugene, OR: Harvest House Publishers, 1983)p.127
Tillbaka

11John Wimber, Church Planting Seminar.
Tillbaka

12John Wimber, Healing Seminar Series.
Tillbaka

13Ibid.
Tillbaka

14Ibid.
Tillbaka

15Ibid.
Tillbaka

16Ibid.
Tillbaka

17Ibid.
Tillbaka

18John Wimber, Healing Seminar Series.
Tillbaka

19Ibid.
Tillbaka

20Ibid.
Tillbaka

21Ibid.
Tillbaka

22Ibid.
Tillbaka

23Robert Schuller, Possibilities magazine, Summer 1986 (Garden Grove, CA: Robert Sculler Ministries).
Tillbaka

24John Wimber, Church Planting Seminar.
Tillbaka

25John Goodwin, Notes.
Tillbaka

26John Wimber, Church Planting Seminar.
Tillbaka

27Christian News, January 2, 1989, p.4., quoting the St. Louis Dispatch, December 25, 1988, interview with ”Seer Vicka Ivankovic.”
Tillbaka

28 Dave Hunt, CIB Bulletin (Bend, OR: Christian Information Bureau, April, 1989, Vol. 5, No.4), p. 1.
Tillbaka

29Ibid.
Tillbaka

30The Year of Equipping the Saints,” New Wine, Jan. 1989, p. 7.
Tillbaka

31John Wimber, Healing, An Introduction, audio tape no.5 (Placentia, CA: Vineyard Ministries International, 1985).
Tillbaka

32John Wimber, Signs and Wonders and Church Growth, Section 3: ”Today’s Tension with the Miraculous: Worldview (Placentia, CA: Vineyard Ministries International, 1984), p. 7.
Tillbaka

33F.V. Scott, ”John Wimber and the Vineyard Ministries,” (West Covina, CA: Calvary Chapel of West Covina, Jan.-Feb., 1988), p.19.
Tillbaka

34John Goodwin, Notes.
Tillbaka

35Ibid.
Tillbaka

36John Wimber, Ministering In England, audio tapes, (Placentia, CA: Vineyard Ministries International, June, 1981)
Tillbaka

37John Wimber, ”Zip to 3,000 in 5 Years,” Part I, Signs and Wonders Today (Wheaton, IL: Christian Life Missions, 1983), p. 15.
Tillbaka

38.R.C. Sproul, Knowing Scripture (Downer’s Grove, IL: Inter Varsity Press, 1977), pp. 25-26.
Tillbaka

39Ibid., p. 27.
Tillbaka

40William Kirk Kilpatrick, Psychological Seduction – The Failure of Modern Psychology (Nashville, TN: Thomas Nelson. Inc., 1983), p. 152.
Tillbaka

41John Goodwin, Notes.
Tillbaka

42Ibid.
Tillbaka

43F.V. Scott, ”John Wimber and the Vineyard Ministries,” Passport, p. 21.
Tillbaka

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se