”Men ormen var listigare än alla andra markens djur, som Herren Gud hade gjort…” (Gen 3:1).

”Men också falska profeter uppstod bland folket, likasom jämväl bland er falska lärare ska komma att finnas, vilka på smygvägar ska införa fördärvliga partimeningar…” (2 Petr. 2:1).Grundtextens pareisago ”på smygvägar införa” kan också översättas ”införa vid sidan om ..”

”Några människor har nämligen innästlat sig hos er …” (Judas v 4). pareisdyo – ”nästla sig in”, kan översättas ”komma in vid sidan om ”

Hur ofta hör man inte kommentaren: ”Men det verkar ju vara så bra och det ger så god frukt hur skulle det då kunna vara ett bedrägeri?” Tror vi verkligen att ett andligt bedrägeri ska vara alldeles uppenbart? Varför skulle Bibeln i så fall beskriva de andliga bedragarna som ”listiga”, eller att de kommer ”på smygvägar” att de så att säga slinker in ”vid sidan om” det som är sant?

Barnes bibelkommentar förklarar i utläggningen av 2 Petrus 2:1, att:
”…[falska lärare] kommer aldrig till en början att gå ut öppet med sina läror, utan istället, samtidigt som deras undervisning till synes stämmer med Sanningen, i det fördolda håller sig med åsikter som i själva verket undergräver trons grundvalar. Det grekiska ord [pareisago ] som använts i denna vers betyder egentligen ”att föra in vid sidan om (något annat)”. Inget kan heller bättre uttrycka hur falsk lära vanligtvis förs in i den kristna förkunnelsen. Hela processen bygger på att man ägnar sin uppmärksamhet åt andra och vällovliga ämnen, vid sidan om det falska lärostoff som samtidigt obemärkt smyger sig in i förkunnelsen. Det är således vid sidan om , eller tillsammans med, inhämtandet av sanna lärosatser, som sinnet leds att bit för bit göra avkall på fundamentala principer, och sedan i förlängningen hamna i direkt förvillelse. De som lär ut falska dogmer gör det ju sällan öppet.”

Vi ska därför alltid förvänta oss att förvillelsen ”ser bra ut”!! Enligt Bibeln är det bedrägeriets favoritmetod att åka snålskjuts på Sanningen. Vi hör en förkunnelse som faktiskt är sann och därför antar vi att allt som predikas är lika sant. Vi utgår ifrån att allt som sker i det sammanhang vi befinner oss är bibliskt och underlåter därmed att vara på vår vakt. På så sätt kan andliga bedrägerier och falska evangelier komma in ”på smygvägar”. Har vi kanske glömt bort att litet surdeg syrar hela degen?

Låt oss undersöka vad Bibeln säger om sådant som ”ser bra ut”. Vi tittar på några enkla, men ändå skrämmande, exempel på detta:

Gen 13:10 – Vad var det som såg ut som ”Herrens lustgård”? Svar: Sodom, där ”folket var mycket ont och syndigt inför Herren”.

Hes. 28:12 – Vad kallar Skriften den som var ”ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet ”? Svar: Satan.

Matteus 7:15 – Vilka kommer till oss ”i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar”? Svar: Falska profeter…sådana som ser goda ut till det yttre.

Apostlagärningarna 20: 29-30 talar också om att ”svåra ulvar ska komma in bland er och att de inte ska skona hjorden”.

Matteus 23:25 – Vilka är det som ”utanpå syns prydliga”? Svar: Jo, fariséerna, som ”inuti är fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet.”
2 Kor 11: 14-15 – Vilka ska komma som ”en ljusets ängel” respek- tive”rättfärdighetens tjänare”? Svar: Satan och hans tjänare.

Slutsatsen utifrån dessa exempel blir, att fastän bedrägeriet ser bra ut på utsidan är det likväl ett dödligt gift till sitt inre väsen.

Det fordrar en viss ansträngning att avslöja när Satan kommer som ”en ljusets ängel” och vill införa något som ser ut som ” ett nytt ljus”, en ny uppenbarelse över en helig sak. När han alltså kommer inte som en djävul utan som ”en annan Jesus”; inte med en uppenbar villolära, utan med ”ett annat slags evangelium”. Och när han utför allt detta i en andlig och kristlig form, såsom ”en annan ande”. (2 Kor 11:4)

Har vi glömt bort att Satan är en djupt ”religiös” varelse? Har vi inte insett att falska evangelier aldrig är fullständigt nya budskap, utan snarare det äkta evangeliet med ”smärre” förändringar? Hade inte exempelvis galaterna satt tro till kristendomens grundsanningar? Ändå säger Paulus inte en, utan två gånger att de ”må vara förbannade”, om de nämligen tar emot ett evangelium ”i strid mot vad vi har förkunnat för er..” (Gal 1: 8-9). De hade ju ”bara” gjort vissa förändringar av det äkta evangeliet.

För att skärpa till vår urskillningsförmåga och därmed lättare undvika bedrägeriets fallgropar ska vi nu göra ett mera ingående studium av några bibelställen. Låt oss utgå från begynnelsen…

1:a Moseboks tredje kapitel innehåller de mest grundläggande reglerna för hur ett andligt bedrägeri iscensätts. Edens lustgård var en i andlig mening fulländad miljö och det var till denna perfekta värld som bedrägeriet anlände. Mannen och kvinnan hade redan ett så nära förhållande till Gud att ”de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas”. Här ser vi gudsgemenskapen i dess fullhet. Och det var just med utgångspunkt från denna genuina gemenskap med Gud som Satan gick till attack. Han förespeglade kvinnan att hon skulle få komma ännu närmare Gud och få bli ännu mera lik Honom (v 5).

Vi bör tänka på att förförelsen föregick syndafallet, att fallet var resultatet av att synden förvridit kvinnans sinne angående sanningen om gott och ont. Just för att kvinnan var så ren och oskyldig i sitt paradisiska tillstånd måste denna förförelse presenteras i en vacker förklädnad . Den utgick lämpligt nog från hennes äkta och heliga längtan att få komma ännu närmre den Gud som hon älskade. Visst var väl det en helig önskan! Men för att få den uppfylld måste hon i det här fallet också strunta i Herrens enda ”lilla” varning: hon måste ta en liten tugga av det träd som hon såg ”var gott att äta av och att det var en lust för ögonen ”.

Här ser vi alltså ”ljusets ängel” i aktion för första gången i historien; hur han vill introducera ”ett nytt ljus” på ett till synes heligt sätt. Eva åt, Adam åt likaså, och därmed gick de miste om precis allt. Frestelsen såg bra ut , den lät ”helig” och den skulle ge människorna möjlighet att växa i visdom hur kunde då detta som såg så bra ut vara så dåligt?

I sitt bedragna och syndiga tillstånd insåg inte mannen och kvinnan till en början att de hade förändrats av sin olydnadshandling: ”Efter att Eva ätit av trädet och uppenbarligen inte lidit någon skada av detta, blev det argument nog för Adam att också äta av trädet” ”Hon hade ju faktiskt inte dött av att äta frukten, fastän Gud lovat att hon skulle göra det, och då kunde det väl rimligtvis inte vara så farligt trots allt. Så ”de äter, de förväntar sig fantastiska resultat, men märker sedan efter ett tag hur istället en känsla av skam kryper på dem” (Barnes Commentary ).

När vi råkar ut för ett andligt bedrägeri är det mycket möjligt att vi fortsätter att verka heliga ja, till och med heligare än tidigare men med tiden kommer ändå ofelbart en känsla av skuld och skam att växa inom oss. Vi har gjort oss delaktiga i något som Gud förbjudit i sitt Ord, och låtit oss luras av något som vi tyckte såg ut att vara gott.

Var det inte så att Herren talat om för människorna i Edens lustgård att Han givit dem ALLT de behövde? De behövde ingenting mera än de träd och de frukter Han skapat åt dem. Är det inte likadant idag att Han vill säga samma sak till oss? Han har givit oss frälsningen i Kristus med den utlovade gåvan, den helige Ande och någonting mera än detta finns inte omnämnt i Bibeln. Varför hör man då ständigt dessa rop: ”mera , Herre, mera! ”? Vad mera kan man utifrån Bibeln begära? Har vi inte redan fått allt vi behöver?

Vi kan också begrunda Jesu liknelse om vetet och ogräset i Matteus 13: 24-30. Unger’s bibellexikon definierar ogräset i detta bibelcitat såsom: ”ett giftigt gräs som är nästan omöjligt att skilja från vete när de båda till att börja med växer som strån. Men när de så småningom står i ax kan man mycket lätt se skillnaden mellan dem.”

I början ser all grödan ut att vara god, enligt vad ögat kan uppfatta. Men med tiden blir ogräset synligt. Först sådde Herren vetet, sedan sådde fienden ogräset ”när folket sov”. Med andra ord, kan man säga, att först predikas det sanna evangeliet, men vid sidan om detta förekommer också en ”ogräsförkunnelse”. (Kom ihåg 2 Petrus 2:1)

Matthew Henrys bibelkommentar säger:
”…när förnuft och samvete sover och människan släpper sin uppmärksamhet, kommer fienden in… Lägg märke till, att när Satan åstadkommer störst skada är han också som mest noga med att dölja sig själv. Hans strategier löper nämligen störst risk att bli tillintetgjorda om han själv kan anas bakom dem, och det är därför han förvandlar sig till en ljusets ängel när han sår sitt ogräs (2 Kor 11: 13-14)… Ogräset blev inte synligt förrän stråna växte upp och satte frukt (Mt 13:26). Precis som den goda säden ligger osynlig i jorden, ligger också ogräset där under en lång tid, och när de två växterna spirar upp ur jorden är det fortfarande svårt att skilja dem åt…”

Alla former av väckelse kan se bra ut: stor entusiasm och hängivenhet visas upp. Men andlig entusiasm är i sig inget bevis för att Sanningen når människor. Fariséerna visade stor hängivenhet, liksom också katolska mystiker och Jehovas Vittnen gör.

Kom dock alltid ihåg Matteus 7: 21-23: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’ Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många ska på ’den dagen’ säga till mig: ’ Herre, Herre, har vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ’ Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän.’ ”

Var det bara ett fåtal? Nej, många . Var det onda gärningar man utförde? Nej, man profeterade och utförde mirakel, tecken och under. Gjordes allt detta i en ond andes namn? Nej, i JESU NAMN! Allt skedde i Hans heliga namn men ändå säger Han: gå bort ifrån mig! Men vad gott det såg ut och vad bra det lät i våra ögon. Inte i Herrens.
Moses var en sann gudsman som utförde äkta mirakel. Ändå var det så i början av hans gärning att alla hans under kunde efterapas av Faraos magiker (2:a Mosebok 7: 11-12, 22; 8:7). Dessa magiker, Jannes och Jambres, nämns faktiskt vid namn i 2 Timoteus 3:8; kanske för att vi inte ska glömma hur benägna vi är att låta oss luras av bedrägerier som sker med hjälp av tecken och under . Verserna 6 och 7 i samma kapitel talar om ”svaga kvinnor”, ”som alltjämt håller på att med att lära, men aldrig kan komma till kunskap om sanningen”. I vers 9 lovas att förförarna, ”de män som innästlar sig i husen”, så småningom ska bli avslöjade, men att de fram till dess kommer att fortsätta utföra tecken och under falska tecken och under.

Förfalskningar i den fysiska världen fungerar bara i den mån de lyckas imitera originalet. Endast en mycket ingående undersökning kommer att visa om en viss hundrakronorssedeln är ogiltig och falsk. Om vi i vårt vardagsliv plötsligt fick höra en varning om att det fanns många förfalskade sedlar i omlopp, skulle vi då inte kontrollera våra pengar med stor noggrannhet? Trots att det finns många ”andliga förfalskningar” i omlopp i vår tid är alltför många godtrogna nog att acceptera sådan undervisning utifrån blott en ytlig betraktelse. Här är det ju så mycket mer som står på spel hela vårt andliga väl ligger i vågskålen.

Hela kapitel 13 i 5:e Mosebok är en enda varning för avfall på grund av andlig förförelse , och de skarpaste verserna är de tre första: ”Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under verkligen inträffar , varom han talade med dig, i det att han sade: ’Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som ni icke känner ’, så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty Herren, er Gud, sätter er därmed allenast på prov för att förnimma, om ni älskar Herren, er Gud, av allt ert hjärta och av all er själ.”

Notera följande: Mannen ifråga kallar sig en Guds profet. Han kommer ifrån deras egen krets precis som ogräset finns mitt ibland vetet och lögnen kan finnas jämsides med sanningen. Och det märkligaste av allt är ju att det mannen utlovar verkligen sker! Det ser mycket bra ut! Ändå säger Gud att man inte ska lyssna på denne man tvärtom står det i vers 10 att man ska ”stena honom till döds, därför att han sökte förföra dig till att överge Herren, din Gud…”.

Herren förklarar också att all den förförelse vi ser idag sänds till oss som en prövning och ett test på huruvida vi är villiga att älska Honom till fullo. Intressant att notera är att botemedlet mot förförelsen innebär att vi ska göra en egen prövning av allting. I 1 Tess 5:21 uppmanas vi av Gud att: ”pröva allt, behåll vad gott är”.

Bibelns ord för ”pröva” [dokimazo ] används i klassisk grekiska när det handlar om att undersöka äktheten i metaller och mynt. [I NT handlar det mera om att rättsligt pröva en person, för att frikänna eller döma skyldig.] Ordets hebreéiska motsvarighet finner vi i Jeremia 6: 27-30. En så kallad proberare undersöker i denna liknelse ett stycke malm omsorgsfullt eftersom det falska guldet ser ut precis som det äkta det ser bra ut . När en proberare väl testat malmen och konstaterat att det är äkta guld, testar han det ytterligare, för att avgöra hur rent detta guld är 10, 12, 18, eller 24 karat. Visst är detta intressant: att Gud prövar oss för att se om vi är guld och för att se hur rent guld vi är. Vi ska i vår tur pröva allt för att bli varse om det är guld värt, och se hur rent det i så fall är.

I Apostlagärningarna 17: 11 får judarna i Berea hedersbetygelsen att de ”var ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika”, eftersom de tog så allvarligt på Bibelns vittnesbörd och de ”rannsakade var dag skrifterna för att se, om det förhöll sig, såsom nu sades”. De prövade således aposteln Paulus ord mot Gamla Testamentets Ord. Viktigt att lägga märke till är att männen från Berea inte utgick ifrån så flyktiga kriterier som känslor eller upplevelser i sin prövning; de använde den enda fasta, tillförlitliga och ofelbara standard som finns nämligen Guds Ord.

Jesaja 8: 20 uppmanar: ” ’Nej, håll er till lagen, till vittnesbördet!’ Om de inte talar i enlighet med detta Ord, har de ingen del i gryningens ljus. Var finner man det renaste guldet? I Guds stad (Upp 21:21). Vi är skickade för denna Gyllene Stad endast i den mån vi engagerar och fördjupar oss i en ren och sann förkunnelse av evangelium. I Johannes 17:17 säger Jesus själv: ”Helga dem i Sanningen. Ditt Ord är Sanning.” Alltså inte genom våra känslor eller våra upplevelser, inte utifrån hur bra det kan se ut, låta eller kännas…utan genom Hans Ord.

Hur ofta har vi inte fått höra att den yttersta tiden kommer att utmärkas av väckelse ? Men väckelse är inte tecknet på att den yttersta tiden har kommit. Förförelse är den yttersta tidens främsta kännetecken. Det är vad Jesus säger i Matteus 24: 4,5,11,23,24. Det är också vad Paulus säger i 2 Tessalonikerbrevet 2:3.

Hur vanligt är det inte att vi i vår tid får höra talas om ”fantastiska tecken och under”? Problemet är bara att när Bibeln talar om tecken och under i samband med den yttersta tiden, är det alltid fråga om falska tecken och under ! Jesus säger detta klart i Matteus 24:24 och Paulus gör det lika klart i 2:a Tessalonikerbrevet 2: 8-12 (se även 2:a Petrus 2).

Faktum är att Jesus uttalar sig mycket negativt om somligas längtan efter tecken och under i Matteus 12:39 och 16:4: ” ’ Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas tecken.’ ”Varför är man då i våra dagar så odelat förtjust över rörelser där mängder av ”tecken och under” förekommer?

I våra dagar finns det en rörelse som på ett beklämmande sätt illustrerar just den princip vi behandlat här: att lögnen kan existera vid sidan om Sanningen. Jag talar om den andliga våg som innefattar Trosrörelsen, Vineyard-rörelsen, Toronto-välsignelsen och Pensacola-väckelsen . Vi kan återigen aldrig pröva det vi ser och hör utifrån våra känslor eller upplevelser; det enda verkningsfulla botemedlet mot förförelsen är och förblir Sanningen, den objektiva Sanningen i Guds Ord. Vi måste avgöra vad som är ljus och vad som är mörker. Vi måste undersöka rötterna till denna rörelse, pröva förkunnelsen och se om den överensstämmer med Bibeln som helhet. Endast genom en sådan prövning förmår vi se vad som är sant och acceptabelt, och likaså, vad som är bedrägeri och därmed ska förkastas.

Vårt ständiga kriterium för Sanningen är, sammanfattningsvis, inte huruvida ett andligt fenomen ser bra ut , låter bra , eller känns bra . Vår första synd bestod i att äta av kunskapens träd på gott och ont som om vi visste vad som är gott i sann mening. Botemedlet för denna synd i Edens lustgård var: ”Jo, Gud har sagt !” I vår tid är botemedlet detsamma: Har Gud sagt i sitt Ord att det är gott, så är det gott. Låt oss be i enlighet med utsagan om Jesus i Jesaja 11: 2-3, att även:”..på (oss) skall Herrens Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande. (Att också vi) ska ha vårt välbehag i Herrens fruktan; (att vi) inte ska döma efter som ögonen ser eller skipa lag efter som öronen hör…”, att inte heller vi ska döma utifrån hur bra någonting ser ut , hur bra det låter eller ljuvligt det känns

B. Willem

Glöm aldrig de riktlinjer
som vi måste ha för att
vår Tro ska kunna
tillägna sig
det kristna hoppet.

Sola Scriptura — endast Skriften
Solus Cristos — endast Kristus
Sola Gratia — endast Nåd
Sola Fide — endast Tro
Soli Deo Gloria — endast Gud
tillhör Äran

Tillbaka

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se