”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre,… Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!” (Matt. 7:22-23).

Hör du till dem som köpt in sig på föreställningen att vi ”alltid ska vara positiva”. Som ett mantra upprepas orden om och om igen, inte minst i s.k. kristna sammanhang, tills vi till sist uppfattar dem som en sanning. OK, ingen vill väl förneka att en positiv inställning under livets alla skiftningar är en tillgång. Men är det verkligen så när det gäller andliga frågor? Tillåt mig att ha en avvikande uppfattning. Bibeln säger att ”den andliga människan bedömer… allt” (1 Kor. 2:15). Och då fokuserar hon på verkligheten. Realism borde vara den enda ledstjärnan för en sann kristen.

Jesus Kristus gör klart för oss att vi har ovanstående fruktansvärda scenario på gång. Människor kommer att få höra dessa ord från honom. Det är verkligheten. Människor som ”trodde” på honom, många som var trogna kyrkobesökare vecka efter vecka, år ut och år in. Dom hade ett sken av gudsfruktan, men tillät inte Jesus vara Herre i deras liv, så att han var Vägen för dem under vandringen på jorden. De ville själva vara herrar i sina liv.

Nu är det ju så att människor som föds ovanifrån in i Guds rike kommer att utveckla teologiska uppfattningar som inte stämmer överens på alla punkter. Det kommer att finnas lutheraner, arminianer, reformerta, o.s.v. En del kommer att fylla sina hjärnor med mycket teologisk kunskap som förhoppningsvis också landar i hjärtat, andra förblir mycket fåkunniga och har bara snappat det mest elementära i den kristna tron.

Alla har dock en sak gemensamt, de fick höra ett sant evangelium, vilket medförde en personlig erfarenhet av omvändelse och tro på Jesus Kristus, som i sin tur påverkade och förvandlade deras liv i större eller något mindre omfattning. Inga ”bekännande kristna”, inga ”köttsliga kristna”, inga som förlitat sig på kyrkan som frälsningsinstitution kommer att ingå i himmelriket.

Med anledning av det inledande bibelordet finns det all anledning att ställa frågan: Vilket budskap är det som förkunnas i Sverige 2010 när det gäller människans frälsning? Vi bortser då från de församlingar där den kontemplativa andligheten fått företräde, de kyrkor där mysticismen slagit rot, och fokuserar på de sammanhang där förkunnelse fortfarande har någon form av inflytande på människor.

Om de religiösa institutionerna överhuvudtaget inriktar sig på människans frälsning är det tre punkter, som verkar känneteckna förkunnelsen i den sökarvänliga religion, som man erbjuder för att få in människor innanför kyrkdörrarna:

Det ska vara enkelt

Det ska gå snabbt

Det ska inte kosta något

Ingen ånger, ingen sinnesändring, ingen omvändelse är nödvändig för frälsning enligt kyrkliga ledare i vårt land. Hur kan det vara så? Därför att man menar att Gud redan är på människans sida och vill bara att hon ska förstå vad han vill ge henne. Via Alpha-kurser, ”Ditt viktigaste val” och liknade kampanjer får intresserade människor veta att det är lätt att bli frälst, det är bara att välja att tro på Jesus.

Men inte heller personlig frälsning tycks stå överst på listan för dagens kyrkor. ”Ditt viktigaste val”, t. ex. erbjuder en kristen tro som vill ge dig ett förbättrat liv här i tiden på fyra områden, vård för själen, kunskap för livet, omsorg på riktigt och arbete med mening.

Så här är läget i kyrkosverige 2010. Så här långt bort har vi alltså kommit från bibelns budskap om frälsning, så långt bort från en autentisk kristendom som finns bevarad i originalversion för den som verkligen upplever ett behov av syndernas förlåtelse i Jesu Kristi utgjutna blod. För detta är i sanning människans främsta behov. Alla andra behov är ett intet jämfört med detta.

Och det är just det, att människan personligen blir försonad med sin Skapare, som evangeliet handlar om. På grund av hennes uppror mot himmelens Gud, på grund av att hon brutit hans heliga lag, vilar hans vredesdom över henne och den är redo att verkställas. I detta prekära läge kommer evangeliet, det glada budskapet att Kristus har dött för syndaren i hans ställe, och avvänt det rättmätiga straff som han förtjänar.

Denna frälsning förkunnades av Jesus Kristus, av apostlarna och har förkunnats genom hela historien. Budskapet har alltid varit ”omvänd er och tro evangelium”, två sidor av samma mynt som Herren själv klargjort att vi aldrig kan skilja åt.

När detta evangelium når ett mottagligt människohjärta startar omedelbart en process i människans inre, när hon för första gången ser på sig själv med Guds ögon, när hon ångrar sina överträdelser, när hon ser vem hon sårat, den Upphöjde, den Helige, den Allsmäktige. Hon ser att det finns en kärlek av en helt ny dimension, som inte är av denna världen, som finns hos Fadern som sände sin älskade Son för att dö för våra synder. Hon böjer sig för honom, kapitulerar, och tar emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare och vill ingenting annat än att följa honom.

Detta är ett sant verk av den helige Ande som föder människan på nytt. Hon inser att hon tidigare varit andligen död. Det största av alla under har ägt rum och en obeskrivlig fröjd börjar strömma från hennes inre, en tacksamhet över Guds godhet fyller henne och en kärlek flödar från hennes hjärta till Herren och Frälsaren, när hon förstår att allt är av nåd och inget är hennes egen förtjänst. Noll procent av äran för detta mirakel går till henne själv och hundra procent till Gud .

All förvrängning av detta underbara evangelium är djupt tragisk. Men när människan sätter sig själv och sina egna behov i centrum kan vi inte förvänta oss något annat än tragik. Gud har aldrig varit till för att betjäna människan och backa upp hennes självfokusering här i tiden och kommer inte att bli det det heller, trots alla förmenta behov som framhävs via religiösa kampanjer.

Men det är inte bara tragik med i bilden. Det är också fråga om att man ljuger människor rakt upp i ansiktet på den egentligen enda avgörande punkten i livet, frälsningen i Jesus Kristus. Och lögn är ondska. Med alltför få undantag har prästers och pastorers förkunnelse medfört att vi hamnat i den situation som aposteln Paulus beskriver i 2 Kor. 11:4: ”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl”.

Det vilar därför att stort ve över kyrkliga ledare i Sverige, när man avviker från evangeliet i dess originalversion, och presenterar en Jesus som ställer upp för att fixa till människans välbefinnande på olika områden. I sin förvillelse att vara ”sökarvänliga” blir de Satans tjänare, när man ger människor vad dom vill ha, en Jesus som står redo att tjäna människan på hennes egna villkor.

Om du inte ens har nuddat vid tanken att kyrkotjänare kan vara verksamma i det ondas tjänst, lägg märke till att Paulus säger vidare i ovanstående sammanhang, att vi inte ska bli förvånade över att ”Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar”.

Därför är det generellt inte bra för någon människa att ”gå i kyrkan”. Och värre kommer det att bli framöver. De som hör Herren till och fortfarande finns kvar i dessa sammanhang bör snarast förpassa sig därifrån. Det kommer inte att vara uppbyggligt att tillhöra en kyrka, om inte en radikal, gudagiven omvändelse sker hos det religiösa ledarskapet. De religiösa inrättningarna som kallar sig kristna ljuger för människor, och deras ledare kommer att stå ansvariga inför Jesus Kristus för vad man förkunnat angående människans frälsning.

A.W. Tozer sa: ”Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band.”

”Massvis med bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta”… kan det bli allvarligare? Låt oss besinna oss medan tid är, och gå tillbaka till bibeln med dess tydliga undervisning, om att ingen frälsning finns utan ånger/sinnesändring/omvändelse och tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare..

Vår bekännelse till honom är inte värd något alls. Absolut ingenting. ”Bekännande kristen” är ett begrepp utan innebörd. Det enda avgörande är om den helige Ande utfört ett verk i djupet av våra hjärtan. När man via trendiga kampanjer leder människor in i religiösa föreningar är det en allvarlig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Och det har ingenting att göra med den förvandling av hjärtat som behöver ske för att en människa ska ingå i Guds rike, nämligen att hon föds på nytt genom ett autentiskt evangelium och på detta sätt inlemmas i den levande Gudens församling.

Antagligen kommer ledare inom svensk kristenhet att fortsätta med att klia folk i öronen med sin falska religion och sitt falska evangelium. Behovet av nya församlingar med ett sant, bibliskt evangelium som grund är därför akut.

Jan Johansson
P.S. För den som finner detta ämne vara lika avgörande viktigt som jag själv, vill jag varmt rekommendera böckerna ”What is the Gospel” av Greg Gilbert och ”Today’s Gospel-authentic or synthetic?” av Walter J. Chantry. Två tunna böcker fyllda med substans.

Gå till artiklar

www.solascriptura.se