Gnosticism – giftet som dödar

Kapitel 10

NY-GNOSTISISM

Sanningen är absolut! Det är just därför Jesus kunde säga: “Jag är Vägen, Sanningen och Livet “. Hans ord kan förstås av den enklaste. De som går förlorade är de som inte har kärlek till sanningen. När kärlek till sanningen inte finns…sänder Gud över dem villfarelsens makt (eng. stark villfarelse) så att de sätter tro till lögnen. Villfarelsen uppfattas i Bibelstället som att “avlägsna sig från renlärighet”.

Den bibliska inställningen till sanning, eller “sund lära”, håller sakta på att undermineras genom en önskan att bygga ett jordiskt politiskt rike, självcentrerade tjänster och att sälja ut smörjelsen. Som en tredje generationens pingstvän, är det sorgligt att skåda intrången New-Age gör i våra led. Ännu sorgligare är att Herdarna är alltför upptagna med att haka på den senaste trenden och att de samtidigt säljer ut Sanningen. Ordspråksboken 23:23 säger till oss att sök förvärva sanning och avhänd dig henne icke,sök vishet, tukt och förstånd….Din muns lag (eng. Guds sanning) är mig bättre än tusentals stycken guld och silver! (Ps 119:72).

Idag är människor så “upplevelse”-orienterade och så ivriga att spana in “ny smörjelse” och “nya kickar” att de är villiga att hoppa på vad som helst! En evangelist från Sydafrika (Rodney Howard-Browne) drar massor med folk p g a ett ovanligt fenomen. Människor rullar på golvet och tjuter av skratt. När man ser på videoband från hans möten, var det konstigt att se hur skrattet bröt ut, fnittrande och till åtlöje, under läsningen av Guds Ord. Övertonerna i kommentarerna om de som skrattade var sexuella och mycket köttsliga ( d v s de jämförde sin “upplevelse” med de som dricker alkohol i mycket målande termer). Mitt i lustigheterna försökte de hitta en skriftenlig grund.

Det är mycket intressant att notera att New-Age författarna hänvisar till skratt som “helande, terapeutiskt och ett sätt att bryta ned tillbakadragenhet”. Det var ingen trevlig syn att se pastorer, ledare för fåren falla för denna fullkomliga villfarelse! Att lyssna till “dårskapen” var som att höra alla demonerna lössläppta på en gång. Detta är den blinde som leder de blinda! Först var det “fallandet” som var smörjelsen. Alla svimmar och faller och tror att de har en “ny smörjelse”. Nu är det att bli galen medan de rullar på golvet och tror att “smörjelsen” är att bli full! Vad ska hända nästa gång? Det måste bli en höjdare. Kommer det att bli levitering? Rodney Howard-Browne måste bli skarp tillrättavisad och få lära sig Guds Ord!

Vad är det som har ställt så många av de nya förkunnarna över Guds Ord? I Apg 18:24-28 omnämns en jude, Apollos, som var mycket brinnande, en vältalig man och mycket erfaren i Skrifterna! Han talade mycket ivrigt om Herren och saker i samband med Honom — men hans lära var inte riktig! Helt klart var han mycket betydelsefull, för när Akvila och Priscilla hörde honom, tog de honom avsides och utlade Guds väg grundligare för honom! Idag skulle Akvila och Priscilla bli kallade villfarelsejägare. Ja, det var de! De älskade Guds Ord! De nitälskade med Guds nitälskan för sanningen! Som ett resultat av detta lämnade Apollos Efesus och övertygade judarna genom Skrifterna! Det är kraft i sanningen! Den övertygar själen om rättfärdighet och en rätt ställning inför Gud.

Gnostiska tankar och tillämpningar

När man sätter högt värde på personliga upplevelser eller uppenbarelser, ändras och tolkas Skriftens ord efter behag. Vi känner till dem som tro att känslorna i en församling måste trissas upp för att man ska “känna Herrens närvaro,och om inte, så tror man att församlingen är död”. I stället för att musik används för att tillbedja och ära Gud, används den som ett medel för att “koppla in” eller “känna in” Guds närvaro. Om Guds närvaro inte känns eller erfars, sägs Anden inte vara närvarande eller vara bunden. För att möta detta passiva läge intensifieras lovsången, djävulen “binds” och vissa uttryck för sinnesrörelse uppmuntras till dess att “Guds närvaro upplevs.”

Många gånger används musiken som kanal för “känslan”. Ett populärt uttryck för att göra reklam för en speciell musikgrupp är: “upplev Guds närvaro”. Församlingen har blivit smekt medhårs så länge att man jämställer Guds närvaro med vissa känslor som man uppnår genom att göra vissa saker. “Gåshuden” eller “ståpälsen” eller tårar som lättar hjärtat, är det sätt på vilket man “erfar” att Gud är närvarande.

Så var detta tänkande mynnar ut i är helt enkelt: “För att erfara Guds närvaro, måste man känslomässigt uppleva Honom.” I själva verket är detta ren gnosticism. Om att lära känna Gud beror på känslor, då har gnosticism och panteism en plats inom kristet tänkande.

Panteism (från två grekiska ord som betyder “allt är Gud”) är det tankesystem som identifierar Gud med universum. Träd och stenar, fåglar och djur, land och vatten, ormar och människan — allt förklaras vara en del av Gud, och Gud lever och uttrycker sig själv genom denna materia och dess krafter, liksom själen uttrycker sig genom kroppen ( Knowing the doctrines of the Bible by Myer Perlman, Gospel publishing house, Springfield MO s 53).

Gnosticism är sammanlänkat med Panteism i det att den stöder och delvis sammanfaller med tanken att själen (jaget) bringas i samklang med naturen och universum som medel för att förnimma Gud. Vad som sammanlänkar gnosticism och panteism är att båda uppger sig finna “Gud” i skapelsen som helhet. De två sammansmälter i det att de båda tillber och tjänar skapelsen mer än Skaparen. Den gnostiske guden finns i en subjektiv upplevelse, en själisk känsla av att vara i förening med skapelsen och Gud. Den förkastar relationen med Skaparen baserad på tro på Hans skrivna Ord vad än känslorna säger. Ett mycket beskt piller att svälja för upplevelsecentrerade kristna.

Sann tillbedjan kontra gnostisk tillbedjan

Tillbedjan är en viktig del av den kristna Tron. Ibland upplevs känslor av hänryckning. Guds närvaro erkänns fullt ut genom sann tillbedjan. Men när känslomässiga intryck blir till en lära angående Guds närvaro, då har Gud blivit förminskad till en “gnosis” form av närvaro. Många söker doktrinen “att erfara Guds närvaro” i en subjektiv upplevelse. En känslomässig upplevelse, särskilt en upprepad sådan under en lovsångsgudstjänst kan, om den inte hålls i rimligt perspektiv eller kontroll, leda till en ändrad form av medvetenhet där din kritiska förmåga att hålla isär vad som är sant eller falskt suddas ut. Vid denna punkten är församlingen öppen för villfarelse och kan lätt vilseledas. I många karismatiska grupper förklaras ett ändrat sinnestillstånd som att “komma i anden” eller som en manifestation av Guds närvaro. Okontrollerade andliga känslor överskrider sund Biblisk realism och ger upphov till läran om “Guds närvaro” byggd på upplevelse.

Den allvarliga gnostiska villfarelsen

En mycket allvarlig list som ger villfarelseandar möjlighet till bedrägeri är åsikten att Gud är begränsad till att vara i dem (medvetet upplevd) eller runt omkring dem (medvetet upplevd). Önskan hos vissa är att “känna” Guds närvaro genom bön, tillbedjan eller på annat sätt som bevis för Hans närvaro. De är besvikna om de lämnar gudstjänsten och inte tycker att de har “känt” Gud. De kommer att springa från kyrka till kyrka och söka efter denna “känsla”.

Att ha en förnimmelse av Gud är vördnadsvärt. Gud har gjort oss till känslomässiga varelser. Men när upplevelsen blir beviset på vår relation med Gud, då är vi i farozonen och det hela kan visa sig vara andligt motverkande. “Den rättfärdige skall leva av tro” är fortfarande den enda principen som den rättfärdige lever efter och relaterar till Gud.

En del troende lever så inåtvänt i gemenskap, tillbedjan och svärmiskhet, att de blir andligt introverta, inskränkta och snäva i sitt sätt att se. Som ett resultat blir deras andliga kapacitet och mentala kraft förminskad och kraftlös. Andra blir offer för den “inre rösten”. De går omkring och förklarar att “Gud har sagt si och Gud har sagt så”. Många gånger får det förödande följder när man följer det som tros vara Guds röst.

Att vända sig inåt till en subjektiv plats där Gud bor och talar, meddelar sig och ger ledning genom en kroppslig eller medveten känsla, är att öppna upp sig för största fara; som en följd av denna tankegång och tro som uppmuntras av mörkrets makter, har de allvarligaste villfarelserna från villoandar ägt rum. (War on the saints, av Jesse Penn-Lewis, The christian literature crusade, 1977).

“New-Age”-tankar med dess starka betoning på det övernaturliga, känslor och hedendom är så förhärskande i dagens samhälle, att det inte är att undra på att den nuvarande generationen kristna blir mer och mer gnostiska i sitt tänkesätt.

Hur gnostikern ser på Bibeln

Gnostikern anser att det är fel att använda endast Bibeln för att tolka Bibeln. (Skrift förklarar Skrift). Förutom Bibeln anser de att det finns ytterligare manuskript och böcker som är inspirerade och jämställda med Bibeln och att man kan höra Guds Röst utanför Bibeln. En Rosenkreutz-författare uttrycker det välformulerat:

För att uppnå en tillfredsställande förståelse av Bibelns undervisning, är det väsentligt att noga beakta dess symboliska, allegoriska och mystiska element. Den som studerar och tolkar måste lära sig att rådfråga Legendens digra bibliotek, symboler och myter lika samvetsgrant och omsorgsfullt, som att anlita ett lexikon för hebreiska och grekiska termer och rötter. Dessa sätt: symboliskt, allegoriskt och mystiskt…är skickliga knep för att dölja och ändå delvis uppenbara den djupaste sanningen (The sons of God; A foreshadowing of the coming world of the messenger of the new age, R. Swinburne Clymer. The philosophical pub. co., Quakertown, PA, 1923).

Kristen förkunnelse idag är fylld med allegori . Symbolism har ersatt kärnan i innehållet och i dagens “profetiska” rörelse är det uppenbarelse skild från Skriften som gäller. Ett häfte som gör reklam för ett nyhetsbrev (“Strömmar från Silo”, John Paul Jackson) visar på några ämnen som kommer att diskuteras i framtiden, t ex: “Profeten och gåvan”, “Sättet på vilket uppenbarelsen kommer är av avgörande betydelse” “Betydelsen av drömmar, syner, extas, intryck, olika slags övernaturliga förflyttningar” kommer att diskuteras.

Ta fram vilken New-Age tidning som helst — vad är den full av? Drömmar, syner, extas, intryck, tröst, upptagande till himmelen och förflyttningar! Ändå tycker den “profetiske” om att dölja sin villfarelse i sådana förandligade termer som: “närhet med Kristus” och “förnya Kristi kropp”. Inte undra på att Ordet
varnar oss alla för att

“den tid kommer, då de inte längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen (2 Tim 4:3).

John Paul Jackson fortsätter att säga:

“Tolkningsskickligheten behöver utvecklas för att kommunicera vad som menas med uppenbarelse. Betydelsen av färger, siffror, mönster och symboler, såväl som personliga symboler kommer att studeras. Sättet att tolka uppenbarelser kommer också att läras ut ”

Detta är att bejaka ockult aktivitet, att godkänna den och att uppmuntra den! Numerologi, auror, symbolism, astrologi, utomkroppsliga upplevelser och extas ges företräde. På bekostnad av vad? Guds Ord! Istället för att lära troende fruktan och tillrättavisning i Herren, ska “uppenbarelse”skicklighet utvecklas. Det hela kan sluta i att du tror att du är David Koresh.

Det finns en stark strävan, särskilt inom psykologin, att framföra en mix av gammal visdom blandad med modern “teknik”. Shamanism propagerar man för helt öppet. En av de gamla sätten är “Huna” en esoterisk filosofi från Hawaii. Denna filosofi framhåller att vi har förmågan att utveckla intuition, bearbeta våra drömmar, göra shamanresor och söka visioner, höja vår personliga handlingskraft…Samtala med naturandarna för undervisning och helande i båda riktningarna och arbeta med synliga och osynliga energityper för att påverka det förflutna, det nuvarande och det framtida. När vi färdas genom andra dimensioner samlar vi information, utforskar det okända och det mystiska och frigör vår kraftfulla skaparkraft. (Omega, sommar 1993, s.76)

Vi kan inte skilja Kristus från Hans Ord. Han är Ordet och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Vi kan inte lära känna Kristus åtskiljd från Hans Ord. Joh 5:39, Rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; det är dessa, som vittna om mig. Det kommer aldrig att finnas någon uppenbarelse åtskiljd från Guds Ord. Uppenbarelsegåvor åtskiljda från Bibeln leder till fabler, myter och Gnostisism.

För att Bibeln ska kunna förstås på ett rätt sätt, påstår gnostikerna att den måste tolkas symboliskt, andligt och allegoriskt. Den bokstavliga tolkningen anses vara förmäten och oandlig. Det mesta av den teologiska striden som delar Församlingen har sitt upphov i ett avståndstagande från en bokstavlig tolkning av Bibeln. Under det andra och tredje århundradet kom Församlingen att föredra den allegoriska tolkningen framför den bokstavliga. Det var denna förändring som öppnade upp för Gnostisismen inom Församlingen. Inte undra på att Gnostisism på ett så djupgående sätt har influerat kristen teologi. Så länge som den allegoriska tolkningsmetoden används, kommer Gnostisism att påverka det kristna tänkandet.

Det är ganska vanligt att finna kristna som tolkar Bibeln allegoriskt. I själva verket är det mesta av predikoverksamheten idag allegorisk. Den bokstavliga metoden försvinner alltmer och företräde ges för den förandligade/allegoriska metoden. I allmänhet är kristna så vana vid att utsätta sina öron för allegoriskt predikande att de automatiskt faller för gnosticism. Det är inte överraskande att denna nya våg av gnosticism väller in i församlingen och att de gnostiska profeterna har ett så stort inflytande på kristna.

Ett varningstecken till församlingarna

Den församling som avlägsnar sig från den bokstavliga tolkningsmetoden och som inte låter Skrift förklara Skrift är i fara att uppgå i gnosticism eller mysticism. Den församling som faller in i gnostiska tankebanor kommer snabbt att avlägsna sig från Bibelns auktoritet och snart upphöra att vara en kristen församling. Det mesta av den nya och egendomliga undervisningen kan spåras till den allegoriska tolkningsmetoden. Det enda sättet att gardera sig mot denna gnostiska metod är att stå fast i den bokstavliga tolkningsmetoden.

Den inneboende gudomen/auktoriteten

Gnostikern tror att den verkliga andliga födelsen kommer från en medvetenhet om den gudomliga anden som bor i varje människa. Genom denna upplevelse uppfattas närvaron av “anden”, “kunskapen” om Gud erfars och andlig mognad uppnås. Vad man åberopar sig på är inte Bibeln, fastän de ibland tillämpar Bibeln på ett felaktigt sätt som stöd för sin uppfattning. Vad man hänvisar till är en subjektiv upplevelse, baserad på föreställningen om att “Gud” bor i varje människa och att vetskapen om detta är början på det andliga livet och mognad till gudomlighet. På övertygelsen att detta är sanning bygger man sina andliga liv. Det är från denna synvinkel man betonar “helighet”, “närhet med Gud” e t c.

Denna form av gnosticism sprids i undervisning och predikande. Med den moderna betoningen på den helige Ande binds kristna till att tänka, ibland omedvetet att Bibeln inte är tillräcklig för att vara en total effektiv auktoritet. De upplever därför att Bibeln borde kompletteras och ersättas med någon inre auktoritet som känslor, upplevelser, samvete, ingivelse, inre röst e t c. Det allt ökande problemet med denna form av auktoritet är att den klassas högre än Bibeln i den helige Andes namn. Kristna uppmuntras att ge större uppmärksamhet till sin självmedvetna inre auktoritet än till sin tro på det skrivna Ordets röst.

När en Röst, vare sig det är samvetet, en ingivelse eller ett subjektivt intryck, ersätter Bibelns auktoritet och får företräde framför Guds Ord, då är den kultisk. Kulterna har alltid sökt gudomlig auktoritet i människan, medan kristna söker gudomlig auktoritet i Guds Ord. Kulterna, liksom många av dagens kristna, placerar den inre rösten över allt annat. De undervisar att den verkligt ledande rösten eller ljuset kommer inifrån. Betoningen och innehållet i deras religion beror ytterst på en inre röst eller upplevelse som de hävdar är Guds ljus.

Ta en titt på följande uttalande av R. Swinburne Clymer, en rosenkreuzare:

Detta ljus finns, i mindre eller högre grad, i alla människor. Det är detta som filosoferna och de invigda genom alla tider har kallat den Gudomliga Gnistan, samvetets röst, som i förhållande till dess tillväxt och utveckling, talar till alla människor. Den som äger endast lite av detta ljus och använder det visligt, skall förnimma (utveckla) ett större ljus och denna process kommer att fortsätta till dess att hon har allt ljus som är nödvändigt för hennes odödlighet…

Samvetets röst talar till alla människor mer eller mindre tydligt om inte den har blivit totalt förstörd genom fortlöpande onda handlingar. Det är viktigt att människan lyssnar på och bryr sig om denna röst som är hennes ljus. Om hon gör detta kommer gradvis ljuset som leder till vägen – Rösten – att bli stark och slutligen för alltid att vara med henne…

Detta är det ljus som är i människan och som är Rösten som måste bli åtlydd…Ljuset som är LIVET, leder till Kristus. Den som följer ljuset följer Kristus, och med varje god gärning, vänlig handling, kärleksfull tanke och medlidsam tjänst, växer sig Kristus – barnet i krubban (kroppen) starkare, så att till sist manlig mognad uppnås och människan har blivit (förhärligad) Guds son (The sons of God av R. Swinburne Clymer, The philosophical publishing company, Quakertown, Pennsylvania.)

Varje auktoritet som är oberoende av Bibeln kommer att leda till avfall. När Bibelns röst blir kvävd till förmån för en personlig inre auktoritet så tappar människan fotfästet.

Som ett resultat av en gnostisk betoning på den inre auktoriteten i människan som en ersättning för Bibelns auktoritet, har Församlingen blivit och blir alltmer, översvämmad med påvar – “apostlar och profeter” – som utövar självcentrerade verksamheter och där var och en är en lag i sig själv. De gnostiska “påvarna” uppfattar sin inre auktoritet som ett representantskap för den helige Andes närvaro och gudomlig inspiration. Det är här som villfarelse som New-Age och Satanism börjar. Tyvärr har många välmenande kristna en tro på en inre auktoritet på bekostnad av Guds skrivna Ord. Omedvetet bedrövar de den helige Ande och kan få uppleva stark villfarelse från satan. Internationellt kända såkallade profeter och apostlar är kända för sina anspråk på inre auktoritet och erfarenhet jämställd med Bibeln.

En av dessa profeterna uttryckte något till en pastor och hans fru angående deras personliga angelägenheter. Som ett resultat av detta lämnade de sin dåvarande tjänst och tog till sig orden från profeten om att flytta till en annan stad. När de tillfrågades “Hur visste ni att det var Guds ledning?”, blev svaret “Vi kände det, vi bara visste att det var från Gud. Profeten berättade saker för oss som ingen annan kan veta något om.” Den som frågade framhärdade “Men hur visste ni att det var Gud? Vad stöder ni det på?” Samtalet kunde inte föras längre än till den springande punkten om inre känslor.

En kort tid efter detta fick den som frågade veta att den inblandade profeten utövade obiblisk tjänst, ibland profeterade han de mest bisarra tankar och uppfattningar man kan tänka sig. Hans överdrivna profetior har blivit väl dokumenterade. Hur som helst, poängen här är att paret följde sina egna känslomässiga eller inre maningar utan hänsyn taget till om situationen de försatte sig själva i stämde med Bibeln eller inte. Om de bara hade vänt sig till Ordets auktoritet, hade de insett att profeten såväl som församlingen i vilken han tjänstgjorde levde i stark villfarelse. Tyvärr föredrog de att hålla fast vid sina inre tankar och känslor istället för Ordets auktoritet.

Den hemliga rösten

Följande citat visar på ett typiskt “kristet gnostiskt” tänkande.

Vi kände oss helt ovärdiga och överväldigade genom detta under (undret att de kunde höra direkt från Gud utan Bibeln) och kunde knappast fatta att vi undervisades, fostrades och uppmuntrades dag för dag av Honom personligen, när millioner själar, mycket mer värdiga, måste vara nöjda med ledning från Bibeln, predikningar, sina församlingar, böcker och andra källor. (God calling by two listeners).

Till sitt väsen är ovanstående citat ett gnostiskt vittnesbörd därför att källan till deras erfarenhet pekar till en personlig subjektiv upplevelse som tros vara Guds röst. Deras upplevelse ger dem en särställning som andliga elitister. Det finns tillräckligt med surdeg i detta korta citat för att uttrycka en helt ny lära som understöd för gnostisism.

Enligt den nya gnostiska betoningen kommer andlig mognad genom att man bringas i samklang med den helige Andes inre röst. Om inte Anden hörs subjektivt i en eller annan form fortlöpande, har inte mogen andlighet uppnåtts. Med andra ord, andlig mognad kommer genom att man hör Gud utöver vad som står skrivet (Bibeln).

Kristna som insisterar på endast Skriften som deras enda pålitliga källa till andlig kunskap anses vara avgudadyrkare och i fångenskap. Därför att kristna håller Skriften som Rösten från Gud, anklagas de för att tillbe en bok och att känna för mycket vördnad för Bibeln. De följande citaten är typiska exempel:

De flesta av människorna som håller sig till endast Skriften har försatt sig själva i fångenskap i det skrivna Gudsordet och tycks vara benägna att släpa alla till fängelset tillsammans med dem. De har låtit deras respekt för Bibeln dra dem överbord och sänkt dem ned i avgudadyrkan. (Restoration, James Robison evangelistic association, Forth Worth, TX).

Vi ser det idag i människors vördnad för Bibeln. Jag kommer ihåg den dag när jag stod i talarstolen och spelade rollen som bildstormare. Jag fördömde “Bibelavguderi” – tillbedjan av Bibeln. Jag ville kalla människor till Bibelns Gud därför att många hade gjort Bibeln till en Gud…Så jag tog en gammal Bibel och började riva ut sidorna ur den, kastade den till marken för att demonstrera att den bara var en bok – inte en helig avgud. En del av människorna blev chockade, kränkta och rasande, Jag hade störtat omkull deras avgud. (James Buckingham ministries today, Buckingham report, jan/feb 1989, s. 19).

Alla kristna med rätt sinne tillber inte en bok, bindning, sidor eller tryck. Men förvisso vördar de i högsta grad Guds inspirerade heliga Skrifter. Det är omöjligt att känna för mycket vördnad för det skrivna Ordet på samma sätt som det är omöjligt att känna för mycket vördnad för Gud i syfte att göra Honom till en avgud – befängt! Till och med Gud visar ytterst vördnad för Sitt Ord när Han säger…för du har upphöjt ditt Ord över allt vad ditt namn är (Ps 138:2 eng. övers.)

Risken med den gnostiska rösten

Den “kristna gnostiska” religionen är en mystisk form av gudaktighet som upplevs känslomässigt och som alltför ofta tolkas som en representant för den helige Andes närvaro eller röst. Faran med detta tänkesätt är att det hänvisar Bibelns inspiration och auktoritet till en underordnad position, till förmån för personliga “ingivelser” eller “egen tolkning” av Bibeln.

Det är mycket vanligt att man får läsa eller höra budskap, ibland från populära predikanter, som säger “hör från Gud”. Problemet med denna välljudande fras är att den alltid nedsätter det skrivna Ordet och ger jaget företräde framför Guds Ord. Kristna som är fångade i att “höra från Gud” utan att pröva mot Skriften öppnar sig för stark villfarelse och förförelse. Detta kan leda till en självcentrerad “kultlik” religion på bekostnad av Guds dyrbara skrivna Ord.

Om en människa verkligen hör från Gud kommer hon att visa vördnad för och ära det skrivna Gudsordet mer än någonsin och över allt annat. Många kristna är i en form av Gnosticism som är farlig för dem själva och för andra. De har verkliga problem med att urskilja Guds röst från deras egna tankar, känslor och föreställningar. Orsaken är att de inte inrättar sina sinnen efter det skrivna Gudsordet. Man har aldrig lärt sig att förstå sina upplevelser i ljuset av Skriften.

Hur kan någon förstå Guds röst eller vilja åtskiljt från Bibeln och hur kan någon veta sanningen om Gud om han allegoriserar Bibeln eller tar en text ur sammanhanget som stöd för sina egna föreställningar, tankar och önskningar? Alla andra sätt att göra anspråk på att få erfara Guds röst än genom Bibeln är farliga. Hur än Gud väljer att hjälpa sina barn, så kommer det alltid att bekräftas och överensstämma med Skriften.
Den gnostiska tankebyggnaden skiljer på ett listigt sätt den helige Andes tjänst från Skriften. Denna inställning minskar förtroendet för Bibeln och sätter upp Församlingen mot Guds slutliga auktoritetsröst. Den förändrade betoningen på den helige Ande på bekostnad av Bibeln uppfattas av vissa som “Det som Gud gör idag” , i den troende och i världen. Detta är kraftig villfarelse.

Den stilla “inre” rösten

Därför att Gud vid ett tillfälle valde att tala till Elias profeten genom en stilla “inre” röst och vid ett annat tillfälle till Balaam profeten genom en åsna, förpliktar det inte på något sätt Gud att upprepa det handlandet i våra dagar. Det skulle vara fel för en kristen att vända sig inåt till jaget med förhoppning om att få höra en stilla “inre” röst, på samma sätt som det skulle vara att gå till en åsna ute på landsbygden med förhoppning om att få höra Gud tala.

Det “stilla-inre-röst-konceptet” är så stark i vissa delar av församlingen att det inte är överraskande att bisarra budskap och förmätna straffdomar och beslut görs i Herrens namn. Konceptet har sått ut mer förvirring i Församlingen än något annat övermod. Om kristna bara kunde lära sig att inrikta sina tankar och ingivelser efter Bibeln skulle vi ha mer Ande och mindre kött.

Guds suveräna röst till församlingen

Gud gav i sin suveränitet människan Skriften . Allt vi behöver veta om Gud, försoningen, helighet, evigt liv och oss själva är upptecknat i det skrivna Gudsordet. Den helige Ande försåg oss med Bibeln så att genom predikandet av Kristi Evangelium, världen skulle kunna lära känna Herren Jesus Kristus. Genom predikandet av Evangelium om Kristus enligt det skrivna Ordet talar den helige Ande till syndare och heliga på samma sätt. Skriften förblir Guds slutliga Röst vare sig världen tror det eller inte. Den helige Ande använder det skrivna Gudsordet till att frälsa, uppehålla och göra den troende mogen. Varje annan källa utanför Bibeln som används för att bestämma andlig tillväxt är falsk.

Det är fel av en människa att förutsätta att hon känner Guds sinne om det inte är enligt Bibeln. Att göra så är att vara starkt förmäten. Gud är suverän. Han talar när det behagar honom och på det sätt Han önskar. Men om, och när Han talar, så kommer det att vara en suverän handling. Guds suveränitet är inte till salu. Den kan inte läggas beslag på eller manipuleras genom våra önskningar, böner, rop , meditationer eller ens genom vår gemenskap med Honom. Det är omöjligt för människan att kontrollera Guds suveränitet. När Gud talar eller handlar motsäger Han aldrig Sitt skrivna Ord.

Kristendom kontra gnosticism

Den kristne ser inte inåt för sin förlossning. Han ser uppåt till Gud som har sin tron i Himmelen högt över väldigheter och makter. Hans förlossning köptes och åstadkoms genom Jesu Kristi blod. Den kristnes närmande till Gud är genom tro på Kristi fullbordade försoningsverk på korset. Förlossning är inte en upplevelse, den är Guds frälsning köpt genom Lammets dyrbara blod och är en fri gåva.

Kristna vet att de är frälsta, inte genom någon upplevelse de kan ha haft under vägen, utan därför att de tror på Herren Jesus Kristus enligt Skriften. T.o.m. deras tro från hjärtat är den helige Andes vittnesbörd om Guds fria gåva. Ibland har kristna stora andliga upplevelser, men vägrar att ta åt sig någon ära, deras ära är endast i Herren.

Den enda sättet som den kristne bygger sitt liv på är inte ” självmedvetenhet”, utan Guds skrivna Ord. Den enda Gud som den kristne känner och önskar lära känna är Skriftens Gud. Föreställningens gud och jagets gud blev uttalat krossad och besegrad på Golgata för ungefär tvåtusen år sedan.

Den kristnes känslor och tankar vänds inte inåt, utan uppåt mot Himlen varifrån han väntar den personliga och efterlängtade ankomsten av Herrarnas Herre och Konungarnas Konung. För vid basunens ljud och ärkeängelns röst skall de heliga i Kristus, både levande och döda, ikläda sig odödlighet, oförgänglighet och möta Jesus Kristus ansikte mot ansikte och bli Honom lika. Amen!

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 9

Gå till kap 1

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se