Kapitel 3: Andliga fenomen del 2

Smörjelsen
På Livets Ord märkte jag att det fanns en andlighet, en “smörjelse”, som en del människor kom in i. Jag såg människor komma in i “skratt i Anden”, då de kunde ligga på golvet i skrattanfall i perioder på en halvtimma eller ibland mer. De var till synes påverkade av någon kraft, något som jag trodde måste vara Guds Ande. Andra blev under förbön med handpåläggning så påverkade av en kraft, att de inte kunde resa sig från golvet utan måste släpas bort. Det såg ut som om de blivit mycket kraftigt berusade. Människor kunde vid vissa tillfällen falla handlöst i golvet eller i bänken utan att någon rörde vid dem. Det såg ut som om en osynlig kraft plötsligt påverkade dem.

Att bli “fylld av Guds härlighet”

En kvinnlig deltagare på en evangelisationskampanj visade sig ha en speciell förmåga att förmedla det vi kallade “Guds härlighet”, det vill säga starka berusande upplevelser. När hon bad för mig att jag skulle “komma ut i Anden” och bli “fylld av Guds härlighet”, började en pirrande känsla fylla mig. Det var som om jag blev bedövad och kom in i ett annat sinnestillstånd. Det hela avslutades med att jag kom in i ett våldsamt och okontrollerbart skrattanfall. Jag sparkade vilt omkring mig med armar och ben, något som jag inte upplevde att jag kunde hejda.

Negativa upplevelser

Det var inte alla som upplevde uppfyllelsen av “Guds härlighet” som något genomgående positivt. En deltagare blev kvarglömd i kampanjtältet när vi gick på lunch. Hon hade “kommit ut i Anden” och var i ett okontaktbart tillstånd. Så småningom började hon skrika som i en fruktansvärd ångest. Folk som befann sig i grannskapet blev oroade och ville tillkalla ambulans.

När kvinnan legat och skrikit i ungefär två timmar kom vi tillbaka till tältet. Det lät fruktansvärt, som om någon ropar ut sin dödsångest. Förebedjaren gick bestämt fram och befallde hennes ande att komma tillbaka till kroppen. Kvinnan vaknade strax till och blev något sånär kontaktbar, men i ett chocktillstånd. Så småningom verkade hon hämta sig och komma tillbaka till den här världen, men resten av den kvällen såg hon mycket tagen ut.

Att förmedla andliga upplevelser

Efter att ha upplevt dessa saker kunde jag själv förmedla liknande upplevelser till andra. En vän blev mycket kraftigt påverkad när jag bad för honom. Han vacklade fram och tillbaka i ett starkt lyckorus, och såg ut att starkt uppskatta det. Till slut hade han svårt att stå upprätt, eftersom han var så berusad av det som jag då tolkade som Guds härlighet. Hans kropp vred sig på det karakteristiska sätt som man ser när någon är kraftigt påverkad av “smörjelsen”. Han pustade djupt när en våg av “smörjelse” sköljde över honom, och dessemellan småskrattade han.

En annan vän blev obehagligt överraskad då jag plötsligt lade händerna på honom och började be in “kraften” i honom, vilket resulterade i att han föll till marken. Tiden efter detta slets han mellan att antingen ta del av våra krafter och aktiviteter eller inte. Han orkade inte med spänningarna och valde så småningom en annan väg. Han har senare berättat att han hade en stark upplevelse av att det var något orent som kom över honom just vid det tillfälle då jag lade händerna på honom och han föll omkull.

Övernaturliga krafter

Sandy Browns berättelse på Livets Ord våren -85 om Guds härlighet var något utöver det vanliga.”Och när Guds härlighet bara rullade in så här, så bara föll folk av sina stolar överallt, bara föll över hela rummet. Och det här molnet bara rullade och kom fram till där jag var och där pastorn satt. Och vi bara fångades i en virvelvind från Gud. Hesekiel talar om den här virvelvinden. I den sataniska världen, när du tillber Satan, i ställen där man tillber Satan, där de har svarta mässor osv, så upplever de en massa saker. Men vad de upplever, det är den förfalskade varan. De går genom eld. Vet du att de som tillber Satan, de har besökelser från djävulen, precis som vi har besökelser från Jesus Kristus! Och i den sataniska världen kan du fångas upp i en virvelvind av kraft, demonisk kraft, och det blir bara häxkonst runtomkring dig. Och du kan bli fångad på ett ögonblick, och en virvelvind av förvirring bara kommer över dig. Och det är det falska, men vad Jesus har, det är en virvelvind av härlighet. Och när det kom upp på plattformen, så började jag bara snurra runt så här, och pastorn började snurra runt. Och vi bara gick omkring i ultrarapid.(…) Och jag bara pekade.Vem jag än pekade på, snurrade omedelbart runt!”

Den omedelbara associationen till djävulsdyrkare är inte helt malplacerad. Likheterna är påtagliga. Skillnaden är bara att det djävulsdyrkarna upplever är “falskt” och det Sandy Brown upplever är “äkta”. Upplevelsen i sig är det viktiga. Med den inställningen är det lätt att komma in i fel andlighet.

Kontakt med änglar

Roberts Liardon berättar om änglar som hjälper honom i sin tjänst. “Ju mer du har att göra, desto mer änglar får du. Nu har jag åtminstone sexton med mig! (Right now I carry sixteen!) ‘Men inte har du sexton änglar.’ Jamen, jag känner dem allesammans. De är sända med mig för att hjälpa mig. Och när jag fortsätter att lyda Herren så får jag mer änglar.”

Regelbunden och medveten kontakt med änglar hör inte till Nya testamentets undervisning. Några tillfällen av kontakt med änglar skildras, men de är enstaka. Paulus skrev aldrig att han var medveten om det exakta antalet änglar han bar med sig, eller att han kände dem personligen.Överdriven upptagenhet av kontakt med änglar beskrivs i avrådande ordalag i Kol 2:18 och 2 Kor 11:14.

Andliga manifestationer

Hagin berättar om märkliga manifestationer som överbevisar människor om att det han gör är av Gud. Vid ett tillfälle bodde han med sin nyblivna hustru hos ett pastorspar under en mötesserie. Värdinnan, som var lärare på en baptistskola och van att använda sitt huvud, hade börjat fundera över vad det egentligen var som skedde på mötena. Hon hade börjat tala med sin man om sina funderingar. Även Hagins hustru hade börjat fundera över vad det var hon hade kommit in i.

Utan vetskap om vad som försiggick, fick Hagin under en bönestund höra en uppmaning att resa sig. Han fick uppmaningen att med sitt finger röra vid pannan på sin hustru och pastorsfrun. Hagin kände igen rösten som Guds Ande och lydde uppmaningen. Det resulterade i att de båda kvinnorna slogs till marken som om man slagit dem i huvudet med ett slagträ. Därefter fick Hagin uppmaningen att fråga de båda kvinnorna om de erkände att det som skedde med dem och det som skett i mötena var av Guds kraft. När de erkände detta, fick Hagin uppmaningen att befria dem genom att röra vid dem med fingret. De blev då lösta och kunde resa sig igen.

Pastorn berättade efteråt för Hagin att han hade försökt få upp sin fru från golvet, men han hade inte ens kunnat rubba sin hustrus hand. Den hade varit som fastklistrad. Hagin berättar att han gjort liknande saker vid flera tillfällen med människor i församlingen som varit emot det som har hänt. De har då inte kunnat röra sig förrän Hagin löst dem, vilket han gjort när de erkänt att det är Guds kraft som verkar genom honom. Som avslutning på berättelsen ställer Hagin frågan: “Var det där Guds kraft?” Han svarar själv: “Ja, vad tror du det var?”

Kommentar till smörjelsen

De beskrivna fenomenen uppfattas inom trosrörelsen som utslag av Guds kraft. När jag ser på fenomenen så här i efterhand, ifrågasätter jag starkt att det skulle röra sig om Guds ingripanden. Visst finns det bibliska exempel på att Gud griper in på märkliga sätt. Men när jag ser på helheten, känner jag inte igen Bibelns Jesus Kristus i det som beskrivits.

Många av fenomenen behöver inte ha en övernaturlig förklaring. Genom suggestion kan mycket ske. Ger man fenomenen en övernaturlig förklaring, behöver inte det betyda att det rör sig om goda krafter. Det finns även onda övernaturliga krafter, som både fascinerar och trollbinder människor.

Levitation

Under ett seminarium på Livets Ord blev en förkunnare så påverkad att han måste ha stöd för att kunna stå upprätt. Man var övertygad om att han var påverkad av Guds Ande. Jag såg honom sträcka ut sin hand över folkhopen som hade kommit fram för förbön. De som stod i den riktning förkunnaren riktade sin hand föll plötsligt handlöst i golvet utan att någon synlig kraft rörde vid dem.

Denne förkunnare utövade vid ett senare tillfälle en sådan kraft över tre personer som kommit fram för förbön, att alla tre svängdes fritt i luften som om de styrdes av en osynlig jättehand. Det våra ögon registrerade trotsade Newtons tyngdlag. Det var den uppfattning vi som var närvarande fick. Kraften förde de tre personerna till ett horisontellt kroppsläge och precis innan man förväntade sig att deras kroppar skulle ta mark, stannade de mjukt upp, mitt i luften ett par decimeter från golvet, och fördes som av en osynlig jättehand åter upp i normal stående position.

Samma sak upprepades två eller tre gånger innan förkunnaren lade sin hand på personen i mitten, varefter åtminstone den personen föll handlöst i golvet med kraftiga ryckningar i kroppen. Jag kommer speciellt ihåg personen i mitten av den här lilla grupperingen, eftersom jag fick intryck av att hon på ett speciellt sätt drog till sig den kraft som var utgjuten. Det såg ut som om hon var den som kraften verkade på, medan de som råkade stå i närheten följde med på samma sätt som en stark magnet kan verka på det som är i närheten. Flera andra såg också vad som hände, bland annat en ung kvinna som tidigare varit ganska skeptisk till vad som hände i den gruppen. Nu blev hon utan tvekan imponerad av den kraft som var utgjuten. Att det skulle kunna vara något annat än Guds kraft var det inte någon som hade en tanke på.

En alternativ förklaring till vittnesbörden om upphävandet av tyngdlagen är att vi blev utsatta för synvillor, masshallucination eller något skickligt trick. Sådana möjliga förklaringar finns vad man än blir vittne till. Det kan vara svårt att acceptera min förklaring att det jag såg verkligen hände. I så fall kan man ändå lära sig något av berättelsen genom förståelsen att intensiva upplevelser kan fånga människor så att de slutar ifrågasätta. Själv är jag övertygad om det jag såg verkligen hände, och jag skulle ha berättat precis samma sak om jag blivit kallad som vittne till domstol.

Senare har jag fått kännedom om att det fanns ett samband mellan den aktuella händelsen och regelbundna aktiviteter med att få människor att sväva i luften och att lämna sin kropp och åka ut på färder i andevärlden. Vidare fanns ett samband med aktiviteter som att på avstånd skjuta “Guds kraft” på människor för att få dem att rycka till, studsa upp och ned eller ramla ihop, samt vidtagande av andliga åtgärder för att namngivna personer skulle dö.

Levitation och troskamp

En person vi kan kalla Eva (fingerat namn) hade börjat se att “det var saker som inte stämde med Livets Ord.” När hon blev tillfrågad av en kamrat om hon tyckte att Ulf Ekman “var en som var mycket för pengar”, hade hon svarat att “det tror jag nog.” Eva hade sagt att det är “något som inte stämmer.” Efter detta var hon med om en omvälvande upplevelse under ett möte med Bobbie-Jean Merck på Livets Ord.

Under mötet sa Merck till trumslagaren: “Gud kommer att lägga en smörjelse på dig och på de där trummorna. Jag kan säga dig i förväg; att du kommer att ta oss ända till himmelens portar. Trumvirveln kommer att gå fram ja som en Herrens åska.”

Sedan följer ett trumslagande som Eva beskriver så här: “Så började de slå. Det var ett fruktansvärt oväsen. Det var trumvirvlar som gick fortare och fortare. Så började de att sjunga och tala i tungor. De där trumvirvlarna gick fortare och fortare. Så såg jag att hon gick efter gången, hon (Bobbie-Jean Merck) och Ulf Ekman. Jag började svaja där jag stod. Jag svajade fram och tillbaka. Plötsligt såg jag också att det var människor som föll i mittgången. De föll från platserna där de stod och liksom drogs mot mittgången och föll ner. Plötsligt upptäckte jag att jag lyftes. Jag lyftes och flög förbi de här människorna som satt på min vänstra sida. Jag flög från fönstret. Jag upplevde i mitt inre på något vis att jag föll ner på golvet.”

När Eva låg på golvet, upplevde hon att hon inte var vid normalt medvetande. Allt var vitt framför henne. Efter en stund uppfattade hon en person som hon kände igen som Ulf Ekman. Han skrek åt henne: “Och jag löser dig från Satan!” På väg därifrån vände han sig om och sa: “För jag vet vad du har gjort, och gör inte om det där igen!” Eva vaknade till och upptäckte att hon låg i mittgången.

Hennes omedelbara reaktion var att be Gud om förlåtelse för att hon hade pratat illa om Ulf Ekman. “Jag hade ju varit misstänksam, när jag talade med den där tjejen som jag mötte på sta’n. Jag förknippade det med det här.” På väg hem var Eva i ett förvirrat tillstånd och bad ständigt om förlåtelse för att hon talat illa om Livets Ord. Hon fick ingen frid och ingen ro.

Eva frågade sig varför hon inte kände någon frid efter den här intensiva upplevelsen av Gud. Efter en intensiv troskamp började hon se annorlunda på sin upplevelse. “Det här kan ju inte vara Gud. För om det här skulle vara Gud, så skulle jag ha ro. Och Ulf kan inte vara Guds tjänare, därför att han hotar mig.” Hon beslutade sig den kvällen för att inte gå tillbaka till Livets Ord.

Eva undrade vad som egentligen hade hänt. Hon frågade några bekanta som suttit bakom och bredvid henne under mötet. “De sa att de hade sett att jag lyfte, att jag flög. De undrade vad som hade hänt med mig egentligen. De hade sett att jag lyftes upp och flög och kastades ner på golvet. Jag pratade också med kvinnan som hade suttit alldeles bredvid mig. Hon frågade mig vad jag hade varit med om. För hon hade sett mig kastas ner precis framför hennes fötter.”

Eva lyssnade senare på Mercks profetia månad för månad för år 1985, som uttalades på det aktuella mötet, och märkte då att profetian inte hade stämt in på viktiga punkter. Med ledning av 5 Mosebok 18:21-22 blev slutledningen att Merck är en falsk profetissa. Så här låter delar av profetian:”Siffran sex, så kommer ni att se i juni, slut på människans kött. (…) Siffran sju, som står för det perfekta, det kompletta, det fullkomliga. Det är numret för Herren själv. Och du kommer att se den där förvandlingen, den här nya fasen i er tjänst, när ni går ut, kommer att bli fullkomnad, kommer fram till mognad och till fullbordan.”

Jag var själv med på det här mötet, men satt i en annan del av lokalen. Eftersom jag stod och blundade då människor började falla omkull efter trummandet, såg jag inte vad som hände. Jag hörde bara att människor föll handlöst på olika håll i lokalen.

Kommentar till levitation

Att Guds kraft lyfter en människa från marken förekommer på ett par ställen i Bibeln. Ett tillfälle är när Hesekiel möter Gud. (Hesekiel 3:12-15) Att någon lyfter från marken är inte bara beskrivet i Bibeln. Inom Spiritismen är det så välkänt att man har ett namn för det. Man kallar det levitation. Raphael Gasson beskriver levitation inom Spiritismen i “The Challenging Counterfeit” (s 132) Boken “Parapsykologi och övertro” beskriver på s 74 att mediet Daniel Douglas Home (1833-86) leviterade inför vittnen. När ett vittne uttryckte skepticism, flöt Home enligt rapporten ut genom ett fönster och svävade där helt horisontellt någon minut innan han kom in igen med fötterna först.

Levitation är ett mycket ovanligt fenomen i Bibeln, medan det är ganska vanligt att det beskrivs i spiritistiska sammanhang. Om Gud lyfter en människa har det ett syfte. Det sker inte bara som en meningslös kraftdemonstration. Gud lyfter en människa suveränt. Enligt Bibelns vittnesbörd är det inget man söker eller lär sig komma in i. När det blir frågan om att lära sig lyfta från marken, är det sannolikt inte Gud som verkar.

Himmelsfärder och resa i anden

Inom trosrörelsen var jag vid ett tillfälle med på en intern samling där två förkunnare berättade om hur de fått komma till himlen. När vi lyssnade på berättelserna förstod vi att det inte rörde sig om påhitt eller fantasier. De hade verkligen fått uppleva något.

Den ena förkunnaren beskrev hur han fått sitta i Faderns knä och hur Fadern själv hade kramat om honom. Han beskriver vid ett senare tillfälle mera i detalj hur han kom in i det här.

Det var en kvinnlig amerikansk förkunnare som hjälpte honom att få se Jesus, i samband med att hon hade ett seminarium på Livets Ord. Den manlige förkunnaren berättade att han blivit tillsagd av kvinnan att lägga sig på en matta på golvet under en intern träff hemma hos Livets Ords ledare. Hon bad för saker som kunde hindra honom från att se Jesus. Sedan uppmanade hon honom att koncentrera sig på Jesus och dra sig upp till himlen i anden. “Nu ska vi ta oss upp i himlen, i anden. (…) Så drar du med din ande upp till himlen.” Han blev ledsagad genom en tunnel fram till ett hav med en strand. “Och så sa hon: ‘Ja, vänta nu, nu ska du gå genom en tunnel.’ Jag såg ingen tunnel. Men okay, så plötsligt så kom jag fram till en strand. Så såg jag ett hav”

Så småningom bröt han igenom och upplevde att han fick se Jesus. “Och så upplevde jag, pang, att jag kom igenom. Och när jag kom igenom så upplevde jag ett väldigt, väldigt starkt ljussken som strålade mot mig. (…) Jag upplevde att rakt framför mig stod Jesus. Och jag såg Honom väldigt klart. Jag såg ögonen, och det var de här ögonen som strålade så starkt! Och Han bara stod där och log, och visade sin kärlek emot mig. Och sedan till höger, så upplevde jag, när jag vred huvudet till höger, så upplevde jag, och det här kan jag inte förklara, men jag upplevde att det var den Helige Ande som stod där. Och sedan, när jag vred till vänster, så upplevde jag att det var Fadern som var där. Och inte nog med det! Så upplevde jag att Fadern, Han bara sträckte sig emot mig, tog Sin arm omkring mig och kramade mig. Och det var, det får jag säga att det var det starkaste vittnesbörd som jag hade upplevt!”

Förkunnaren skildrade detta med en sådan värme och intensitet att jag blev oerhört gripen. Jag längtade efter att få uppleva en sådan kärlek. Jag trodde att jag skulle kunna få göra det om jag hängav mig i bönen, lovsången och förkunnelsen. Detta sporrade mig att bli otroligt hänförd.

Den andra förkunnaren berättade att han vid sina besök i himlen hade fått en ny kärlek till Jesus. Vid den stora porten, gjord av en enda pärla, möttes han alltid av Jesus själv. Jesus hade ledsagat honom genom himlen och visat honom olika saker. Efter det första besöket hade Jesus sagt till honom att han alltid var välkommen tillbaka närhelst han ville, och att han alltid skulle bli personligen mottagen av Jesus själv vid porten. Detta gjorde förkunnaren djupt rörd och förkrossad. Han hade vid dessa besök blivit fri från saker som han inte kunnat bli fri från genom tro, bekännelse eller förbön.

Vid ett besök i himlen såg han en nyligen avliden amerikansk trosförkunnare som såg ut ungefär som han hade sett ut i livet. Vid ett annat tillfälle hamnade han på en plats, som han till en början trodde var himlen. Där fanns mycket riktigt de vita gestalter som han tidigare hade mött i himlen. Men det var inte riktigt som det skulle. Jesus hade inte tagit emot honom den här gången. Så småningom upptäckte han också att det förutom de vita gestalterna även fanns svarta. Han tyckte det var konstigt eftersom alla figurer hade varit vita vid de tidigare besöken i himlen, och förstod på så sätt att han inte kommit till rätt ställe. Han lyckades komma därifrån och tog sig i stället till den verkliga himlen. Det här tog man upp som ett nyttigt exempel. Det sades att många tar miste på det här sättet. Därför försökte jag lägga det på minnet.

Vid ett tillfälle var jag själv nära att få uppleva vad jag uppfattade som himlen och Jesus ungefär på det sätt som beskrivits. Under en förbönsstund med ett evangelisationsteam rasade jag i golvet och förnam en stark andlig närvaro. Jag fick ett våldsamt skrattanfall. Böneledaren upplevde då att jag var mogen för att kunna komma till himlen, och ledsagade mig in i de andliga dimensioner som skulle ta mig till himlen. Av någon anledning lyckades inte det här försöket. Även om jag inte fick komma in i himlen, hade jag varit med om en stark upplevelse. Jag upplevde att jag hade fått smaka på Herrens härlighet. Den här upplevelsen knöt mig starkare till trosrörelsen, och jag fortsatte att söka ivrigt efter liknande erfarenheter.

I samband med den här upplevelsen fick jag höra att en förkunnare börjat undervisa att vi kan lära oss att hjälpa varandra att komma in i Anden. Liksom spiritister fungerar som medier för att leda människor in i den onda andevärlden, skulle vi genom den Helige Ande fungera som medier för att leda människor in i den goda andevärlden. Jag fick tydligen en ny utstrålning vid den här tiden. En bekant som varit skeptisk till Livets Ord blev fångad av att det riktigt lyste om mig. Hon började omvärdera sin inställning. Det syntes verkligen att Gud hade gjort något med mig, tyckte hon.

Liardons himmelsfärd

Roberts Liardon hör till dem som på Livets Ord berättat att han varit i himlen. Han skriver i sin bok om himlen att “den viktigaste delen” av berättelsen rör “himlens förrådshus”. Han skriver: “Jesus sade till mig: ‘Detta är de outtagna välsignelserna. Denna byggnad borde inte vara full. Den borde tömmas varenda dag.’ (…) Vänner, ni behöver inte ropa och be Gud att göra det; det finns redan där. Gå bara och hämta det!” Det viktigaste budskapet från Liardons himmel är att vi inte behöver be till Gud, utan att vi själva kan hämta vårt bönesvar.

Lämna kroppen

Bill Stenberg har mycket humor och värme i sin förkunnelse. Jag vet att han uppmanat människor med psykiska problem som inte blivit hjälpta av hans förbön, att söka hjälp hos själavårdare. Det visar på omtanke. Den kritik han på senare år fört fram mot svensk trosrörelse har varit träffsäker. Han verkar vilja stå för ett barmhärtigare alternativ.

Till det mer oroväckande i Stenbergs förkunnelse hör uppmaningar att lämna kroppen. Stenberg berättar att han själv lämnar sin kropp ungefär en gång varannan vecka. “Det händer ju gång på gång nu, varannan vecka sådär, att jag kommer ut i anden och är hemma hos någon sjuk och ber igenom olika problem och så vidare.”

Stenberg har upptäckt att det är lättare att göra de utomkroppsliga färderna när man befinner sig i ett gränstillstånd mellan sömn och vakenhet. “Om du vaknar mitt i natten, så väck inte dig själv för mycket, utan gå in i anden och börja be i tungor. Gå in i det! Acceptera det! Lämna företräde åt Anden! Se till att du tar emot ett böneuppdrag från Gud! Speciellt om du drömmer att du talar i tungor, sluta inte då, utan gå in i det tungotalet och sugs in i andevärlden! Du glider över i medvetandet ut i andehänryckning. Och hämta upp information! Gå på resor i anden, hem till folk som är sjuka och ofrälsta, banditer och alla möjliga! Hem till dem! Rensa ut djävlar och demoner och se till att folk kommer i ett läge för Gud!” Om någon som saknar urskillningsförmåga men vill vara en sann kristen får höra det här, finns risken att denne lär sig att göra astralresor med ockulta upplevelser som följd.

Andliga resor

Hagin erfar märkliga upplevelser som han kallar “att vara i Anden”. “Jag vet inte om du har någon erfarenhet av att vara i Anden, men jag har många erfarenheter och jag skall vara fullständigt ärlig mot dig: när denna smörjelse kommer, blir man nästan ängslig naturligt sett, för man blir rädd att man inte skall kunna komma tillbaka igen. I augusti 1982 kom smörjelsen så starkt över mig i Fred Price församling, Crenshaw Christian Center, i Inglewood i Californien, att jag inte kunde säga ett ord på engelska, och jag kunde inte komma tillbaka. Jag tänkte hela tiden under denna upplevelse: ‘Jag kommer inte att komma tillbaka. Jag är så långt ute, jag kan inte komma tillbaka!’ ‘Vad menar du med att ‘komma tillbaka’?’ kanske en del frågar. Jag vet precis vad som hände med Enok. Han kom ut på Andens område, och han kunde inte komma tillbaka. Jag vill komma tillbaka, så jag ger mig inte av för långt ut.”

De kristna uppmanas göra liknande upplevelser. “Det finns rymdmän och numera även rymdkvinnor. Vi skall göra utforskningar ute i Anden, medan de gör utforskningar därute i rymden.”

Kommentar till andliga resor

Det är fullkomligt livsfarligt att uppmana människor att ge sig ut på utforskningar “i Anden” i analogi med rymdmäns utforskningar av rymden. Det är just detta som ockultism handlar om. Gud kan låta oss få se syner för att vi ska förstå vad Han vill (Apostlagärningarna 10:9-16, 16:9-10). Gud kan också rycka upp en människa till himlen (2 Kor 12:1-4). Det är något som Han i sin suveränitet gör, och inte något som vi kan hjälpa varandra att uppleva. De som upplever himlen i Bibeln, är med det vid något enstaka tillfälle under sin livstid. En del nutida förkunnare hävdar att de får komma till himlen lite då och då, ungefär som man tar färjan till Danmark. Det låter inte som i Bibeln.

Det står inte talat om att människor som får uppleva himlen i Bibeln har använt sig av några tekniker för att komma dit. Däremot finns det tekniker beskrivna i ockult litteratur för hur man “kommer ut i anden” och får göra resor “i anden”. Jag har inte hittat något ställe i Bibeln där vi uppmuntras att lära oss att lämna vår kropp. Den undervisningen finns däremot inom ockultismen. Jag avråder bestämt läsaren från att försöka lämna sin kropp eller att genom någon teknik försöka komma till himlen. De teknikerna kan leda en människa in i ockulta upplevelser.

Shamanism

Att ta upp shamanismen i en skrift som handlar om upplevelser i trosrörelsen kan tyckas väl magstarkt. Inom trosrörelsen tar man klart avstånd från shamanism och deklarerar tydligt att de andliga källorna till shamanismen är demoniska. Anledningen till att jag tar upp shamanismen här, är att jag sett en del parallella drag i de andliga övningar som jag varit med om inom trosrörelsen.

Jag vill inte påstå att någon medvetet utövat shamanism inom trosrörelsen. Däremot menar jag att man riskerar att närma sig shamanismens andlighet, när man “ger sig ut i anden” och lämnar all nykter biblisk prövning. Detta har jag i hög grad erfarit inom trosrörelsen. I några fall blev de andliga övningarna påfallande lika de som beskrivs inom shamanismen. När försiktighet, granskning och prövning åsidosätts genom direkta budskap “i anden”, massivt grupptryck och övernaturliga manifestationer, öppnas vägen till en andlighet som kan leda vart som helst. Jag har själv erfarit hur man på ett oroväckande sätt närmat sig den shamanska andligheten på detta sätt. Därför tycker jag det är viktigt få lite inblick i hur shamanismen kan yttra sig.

Shamanen är folkreligionernas helbrägdagörare, profet och rådgivare. Ofta initieras de under en tid av sjukdom och får då besöka himlen och/eller underjorden. För att i anden ta sig till himlen klättrar de ibland symboliskt upp i en ställning eller ett träd. Andar kommer till shamanen och hjälper denne att hela människor från sjukdomar, driva ut onda andar och förutsäga framtiden. Shamanen har förutom sin skyddsande “ett antal andemedhjälpare”. Det tar vanligen “åratal för en shaman att samla på sig en stor mängd av dem.”

Öronbedövande skrik

En metod med öronbedövande skrik för helande och befrielse finns beskriven inom shamanismen. “Vid !Kunghelandet ‘drar shamanen ut sjukdomen med underliga, öronbedövande skrik och vrål som visar hans helbrägdandes smärta och svårighet’.”

Monotont trummande

Monotont trummande i snabb frekvens är en metod för att komma ut i andliga resor beskriven inom shamanism. Man bör “slå på trumman i en stark, monoton, oföränderlig och snabb takt”.

Naturligt skydd

Människor har i allmänhet en naturlig, nedlagd rädsla och reservation för att tränga in i den ockulta andevärlden. Det skyddet kan tas bort med hjälp av droger och/eller de shamaniska riterna. När skyddet försvunnit, kan shamanen se in i den för oss andra fördolda världen och även fara på resor i den. Den fördolda världen kallas ibland ockult, vilket betyder just dold. Härifrån kommer ordet ockultism.

Viktig skillnad

En viktig skillnad mellan kristen tro och olika typer av shamanism eller ockultism är beroendet av andliga vägledare i de senare. Man kan exempelvis utöva yoga eller TM ensam, men det kan vara farligt om man går för långt utan andlig vägledning eller utan andlig kunskap. Man riskerar att hamna i ett tillstånd som man inte behärskar och som sägs vara farligt för hälsan. Enligt Bibeln är det däremot inte farligt att på egen hand nalkas Gud i bön. Det är inte heller farligt att be till Gud utan djupa kunskaper i bönens konst.

Att skilja det äkta från det falska

Kännetecken på Guds Ande
Jesus säger att fåren “känner igen hans röst” (Joh 10:4, Giertz). Hur känner man igen rösten? Carl Olof Rosenius ger en bra förklaring. ‘Rösten’, herderösten, innefattar allt det som utmärkte Kristus som den gode herden — både när det gäller vad han sade, vad han gjorde och hur han var. Den som då känner den gode Herden han kan pröva det han gör och se om det stämmer med Kristi röst, Kristi sinne, Kristi lära. Han kan se efter om det stämmer med Jesu sätt att tala och handla med syndare. På det sättet skall han kunna se vilka som är hans tjänare och vilka som inte är det. Satan och hans tjänare kan visserligen använda många ord som tycks stämma med vad Kristus sagt. Men när det gäller den anda som bär upp det hela, då kan de inte likna honom. Å andra sidan kan även Kristi tjänare fela i sina ord — liksom man hos vem som helst kan finna något fel, annars vore de ju inte människor — men själva ‘rösten’ får inte saknas.”

Aposteln Johannes skriver sitt första brev i polemik mot de första gnostikerna, vilka var de villolärare som utgjorde det största hotet mot den tidiga kristenheten.

I kapitel 2 ger han oss 3 äkthetsprov på en förkunnelse.

1) Lydnaden till Kristus och hans Ord (v 3-6)
2) Kärleken (v 7-11)
3) Den apostoliska tron på att Jesus är Kristus (Messias, den Smorde, Guds Enfödde Son) som har kommit som människa (v 18-27). Det innebär att Jesus är sann Gud och sann människa. På den här punkten står och faller hela den kristna tron, och därför är en förnekelse av detta mycket allvarligt (1 Joh 2:22). Jesus hävdade själv under sitt jordeliv att Han var Messias, Guds Son (Matt 26:64, Mk 14:62, Luk 22:70). Han påstod att Han var Gud (Joh 10:30-38, 14:9).

I Galaterbrevet koncentrerar Paulus sin kamp mot ett annat evangelium på förkunnelsen om Guds nåd genom Jesu död på korset, och Andens frukt (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, saktmod och självtukt) som ett resultat av denna förkunnelse.

När Paulus apostlaskap ifrågasätts försvarar han sig i Korintierbreven. För att visa att han är en äkta apostel hänvisar Paulus till förföljelse och fysiskt lidande. (1 Kor 4:9-18, 2 Kor 11:23-27) En äkta apostel bekymrar sig för sin församling (2 Kor 11:28-30). Han förblir inte oberörd när en församlingsmedlem kommer på fall. Om exempelvis en församlingsmedlem nyligen försökt ta livet av sig, tror jag inte att Paulus såg glad ut och prisade Gud som om inget hänt. Framför allt inte om han kunde anta att han själv hade haft del i orsaken till församlingsmedlemmens livsleda.

Paulus sörjer djupt över de judar som “inte vill gå med Gud” (Rom 9:1-5, 10:1-3). Han skulle aldrig skratta åt att någon dog på grund av att vederbörande gått emot Gud.

Paulus fortsätter i sitt försvarstal i 2 Korintierbrevet 12 att hänvisa till syner och uppenbarelser som han fått av Herren, och att en Satans ängel slår honom i ansiktet. Det han vill berömma sig av är den egna svagheten. (2 Kor 12:5, 9).

Jesus ger lärjungarna makt över demoner och sjukdomar. Han säger att det är viktigt att ha rätt inställning till den makten och inte ha sin främsta glädje i den. Att ha sin glädje i barnaskapet hos Gud är ett sundhetstecken. (Lukas 10:20)

Under och tecken kännetecknar en sann apostel (2 Kor 12:12). Det står att judarna ville “ha underverk” (1 Kor 1:22, Giertz). Det skulle ha varit frestande att locka dem till evangeliet med under och tecken, men Paulus betonade något annat i stället. Den korsfäste Kristus var i centrum i Paulus förkunnelse (1 Kor 1:22-24). Huvudstycket i Paulus evangelium var att Jesus dog för våra synder enligt skrifterna, blev begraven, uppstod och visade sig för lärjungarna (1 Kor 15:1-8).

Paulus var noga med att poängtera sin mänskliga svaghet så att det blev klart att kraften kom från Gud och inte från Paulus själv (2 Kor 4:7). Han försöker inte framställa sig som en övermänniska som aldrig blir sjuk (Gal 4:13-14) Han använde sig inte av någon dold kunskap och brukade inte några knep (2 Kor 4:2).

Kännetecken på en annan ande

Till skillnad mot Paulus inställning i det föregående, förlitar man sig i magi på den dolda kraft man har inom sig själv eller den kosmiska kraft man har tillgång till. Enligt Bibeln ska man förlita sig på Gud och varken på sig själv (2 Kor 1:9, 4:7) eller några kosmiska krafter (Kol 2:8). Om en magiker får del av övernaturliga krafter, rör det sig inte om Guds kraft. Gud förbjuder magi (3 Mos 20:6, 20:27, 5 Mos 18:10-12, 1 Krön 10:13, Upp 21:8). Arrogans mot och smädande av andemakter kännetecknar falska profeter. (2 Pet 2:10, Judas 8)

Jesus uppmanar oss att akta oss för de falska profeterna. Han berättar för oss att vi ska känna igen dem på frukten (Mat 7:15-27). Varken bekännelse av Jesus som Herre, profetia, andeutdrivning eller kraftgärningar är något säkert kännetecken som skiljer det sanna från det falska. 1 Korintierbrevet 13 ger en mall för den goda frukten.
Rosenius kommenterar:”Om du känner någon som talar och lär väldeliga, har all kunskap och vet alla hemligheter men som själv är motsatsen till tålig och mild, är i allmänhet ofördragsam och bitter, är snar till vrede och bråk, river och sliter i fåren mer än han vårdar och sköter dem, låt då orden och ämbetet och allt som hör till ‘fårakläderna’ vara vad det kan, men av denna frukt märker du vad som finns invärtes (Matt 7:15). Om Herrens Ande bodde i det hjärtat, skulle det visa sig på det sättet att han ångrade sin överilning, bekände sin synd och ödmjukade sig.”

Sammanfattningsvis bedöms ett andligt skeende utifrån vad man säger om Jesus, och vilken frukt det bär. Säger man att Jesus är Kristus, Guds Enfödde Son, sann Gud och sann människa, eller säger man något annat? Blir frukten kärlek eller motsatsen?

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 2

Gå till kap 4

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se