Kapitel 4: Hagins undervisning och uppenbarelser

Den undervisning som härstammar från Kenneth E. Hagin utgör en gemensam grund som olika delar av trosrörelsen inspirerats av. Det har vuxit ut olika sidoförgreningar från grundundervisningen. Genom att olika saker har betonats och vidareutvecklats har de olika grenarna fått olika karaktär. En del grenar kan tyckas sundare än andra.

För att komma åt roten till det onda tror jag emellertid inte att det räcker med att betona vissa sidor lite mer, om man fortfarande behåller grundläggande drag i trosundervisningen. För att komma åt roten till den oroande utveckling som skett på Livets Ord, måste man göra upp med de grundläggande dragen i den undervisning som gått ut från Kenneth E. Hagin.

Enskilda förkunnare inom trosrörelsen kan komma med enskilda uttalanden som motsäger följande allmänna beskrivning av undervisningen. Det beror dels på att det finns olika riktningar inom rörelsen. En annan anledning till motsägande uttalanden är att det finns en tendens bland trosförkunnare att glida undan i teologiska diskussioner. Det är inte ovanligt med uttalanden som innebär exempelvis att vi inte är gudar men vi är det ändå.

Med den reservationen är följande allmänna beskrivning av Hagins undervisning och uppenbarelser ett försök att förklara de särdrag som fått extrema och obibliska följder inom trosrörelsen. Jag koncentrerar mig därför på det som ur biblisk synvinkel är kontroversiellt i undervisningen. Det innebär inte att Hagin och hans efterföljare inte säger mycket som är bibliskt. Det gör de också. Det handlar emellertid inte detta om.

Ande, själ och kropp

Man säger att människan är en ande som har en själ och bor i en kropp. Människans sanna identitet är alltså hennes ande, vilken man tänker sig var en substantiell del av människan. Platsen för människans ande demonstreras ofta genom att man lägger handflatan mitt på buken, ungefär i navelhöjd.

“Andevarelsen är personen. Du är en ande, du har en själ och du bor i en fysisk kropp.” Människan är alltså en ande. Denna ande sägs kunna vara antingen orättfärdig eller rättfärdig, antingen satanisk eller gudomlig. Något mellanting är omöjligt. Med Gud kan man kommunicera endast genom sin ande, om den är pånyttfödd och rättfärdig.

Med själen menar man tanke, känsla och vilja, med vilka man inte kan kommunicera med Gud. Själen är egentligen den troendes problem. Den bör kuvas av människans ande. Det är helt avgörande för ett segerrikt kristenliv att man låter sin ande styra sin själ. Problem med synd eller demoner sägs sitta i själen eller kroppen, men inte i anden.

Detta innebär att jag snarare tar auktoritet och utövar makt över min synd, än att jag bekänner inför Gud att jag är en syndare och att jag har syndat. Det är ju egentligen inte jag som har syndat och jag egentligen inte en syndare enligt denna undervisning. Jag (min ande) är rättfärdig och utan synd. Problemet förskjuts till min ofrälsta själ och kropp. Mitt ansvar blir inte i första hand att låta Gud rena mig från synd, utan att själv ta auktoritet över synden.

Prövning av undervisningen om ande, själ och kropp

Hagins systematiska undervisning om ande, själ och kropp finns inte i Bibeln. Människans själ och ande används om vartannat ungefär som om de vore synonyma. Många gånger beskrivs människan utifrån helt andra aspekter än ande, själ och kropp. Sammanställningen “ande, själ och kropp” finns bara på ett ställe i Nya Testamentet (1 Thess 5:23). Antagandet att människans själ, i motsats till hennes ande, skulle utgöras av hennes tanke, känsla och vilja finns inte i Bibeln.

Fredrik Broschés analys i boken “Helhetssynen återupptäckt” är ett rimligt alternativ till Hagins undervisning om männskans ande, själ och kropp. Brosché menar att den judiskt bibliska synen på människan är att hon utgör en helhet. Denna helhet kan man se ur olika aspekter, exempelvis ande, själ och kropp (1 Thess 5:23) eller hjärta, själ, och kraft (5 Mos 6:5) eller hjärta, själ och förstånd (Matt 22:37). Det betyder inte att det finns substantiella enheter i människan, någon sorts fack som man kan skilja åt. Vad som menas är att människan utgör en helhet som betraktas ur olika aspekter. Försöken att dela upp människan i tre delar, vilket inte alls är unikt för trosförkunnelsen, menar Brosché härstammar från grekiskt, icke-kristet tänkande.

I Hebréerbrevet 4:12 beskrivs att Guds ord skiljer såväl på själ och ande som led och märg. Man kan tolka detta som att själen och anden utgör storheter i människan som ska skiljas åt. Jag tror det snarare är en beskrivning av den genomträngande förmågan hos Guds ord, än en rekommendation att försöka skilja sin ande från sin själ. Om man undervisar människor om hur de ska skilja sin ande från sin själ med utgångspunkt från Hebréerbrevet 4:12, kan man lika gärna lära människor att skilja sina leder från sin märg med samma bibelstöd. Det sistnämnda är inte förenligt med fortsatt fysiskt liv.

Det finns en kamp för den kristne som skulle kunna beskrivas som att man ska skilja delar av sig själv. Kampen kan beskrivas som mellan ande och kött, eller med andra uttryck. Det innebär dock inte det som trosförkunnelsen menar med att skilja människans ande från hennes själ. Vad det handlar om är en kamp mellan kärleken till Gud och nästan å ena sidan och synden, maktbegäret och själviskheten i människan å andra sidan. Den kampen går rakt genom hela människan. Det som trosförkunnelsen menar med själen (tanke, känsla och vilja), kan befinna sig på ömse sidor i kampen mot själviskheten.

Framförallt är det en missuppfattning att kampen skulle stå mellan den kristnes oförstörda ande och befläckade förnuft. Kampen ligger på ett annat plan; nämligen mellan själviskhet och osjälviskhet, mellan kärlek och hat, mellan barmhärtighet och hårdhet. Den kristne har inte någon egen syndfri ande som går att lite på i den här striden. Den enda som går att lita på i kampen är Gud. Det är Gud som renar oss när vi erkänner vår synd inför Honom (1 Joh 1:9).

Eftersom nybörjaren inom trosrörelsen ofta har svårt att veta vad som menas med anden respektive själen i människan, överlåter denne snart bedömningen i livsfrågor till ledarna och undervisningen. Det är ju helt avgörande att låta sin ande styra sin själ för att leva rätt som kristen. Människans egna tankar, känslor och viljor kuvas då, och förlamar egen egentlig reflektion och bedömning. Att ledas av sin ande blir på så sätt lätt synonymt med att styras av ledningen och förkunnelsen inom rörelsen.

Beskrivning av undervisningen om den troendes rättfärdighet

En människa som inte är troende säger man har Satans natur i sin ande, medan en frälst människa har Guds natur i sin ande. När man säger att den troende är rättfärdig menar man att den människans ande verkligen är rättfärdig till sin natur. Det handlar om ett naturbyte, där människans ande blir alltigenom gudomlig, utan någon del av synd. Med människans ande, får man komma ihåg, menar man människan själv. Den troende människan är alltså i sig själv utan synd. Det är detta man menar med undervisningen om rättfärdighet. Synden och svagheten finns, men den sitter i själen och kroppen, vilka inte är människan. Själen och kroppen är inte pånyttfödda, inte frälsta. Därför kan själen och kroppen hos den kristne husera demoner.

“Den del av människan som föds på nytt är hennes ande. Hennes ande får evigt liv — Guds liv, Guds natur. Det är människans ande som blir en ny skapelse i Kristus.” Ibland sägs rakt ut att den kristne är en gud, något som man i Sverige å ena sidan velat tona ned och å andra sidan velat behålla. En del amerikanska trosförkunnare har dock inte skämts för dra detta till sin spets.

“Kristus är huvudet; vi är kroppen. Vi är Kristus.”

“Du behöver inse att du inte är schizofren andlig sett — till hälften Gud och till hälften Satan — du är helt och hållet Gud.”

“Människan hade fullkomlig auktoritet att regera som en gud över varje levande varelse på jorden, och hon skulle regera genom att tala ord.”

“Du har inte en gud i dig. Du är en gud.”

Även i Sverige kan undervisningen få samma konsekvens.
“Blir jag som Gud då? Ja, precis! Jag ska säga, om jag dog nu, vilket jag inte kommer att göra, men om jag skulle göra det, och min kropp la sig ner, och du fick se in i Anden hur jag såg ut vet du, min verkliga människa, så skulle du inte kunna se skillnad på Gud och på mig. (. . .) Gud sätter in en ny skapelse i din ande, och du får liv i Honom. Du blir såsom Gud är! Och du vet att, det gör i alla fall lite skillnad, än att gå omkring och kalla sig för fattig syndare, istället för att säga ‘Jag är Guds arvinge och jag är Gud!’ Nej nu, Severin, nu går du för långt. Det var precis vad en del tänkte! Hör du vad jag säger! koppla av ditt religiösa sinne nu i 5 minuter!”

Senare under samma möte sa förkunnaren att undervisningen inte innebär att vi är Gud. Sådana motsägande påståenden gör det lite osäkert vad man egentligen står för. På samma sätt har Ulf Ekman gått ut med motsägande påståenden angående den här undervisningen.

Det man i skrift klart står för på Livets Ord är “Trosundervisningen om den nya skapelsens överflödande liv”. Grunden för det kristna livet förläggs till den nya skapelsen, med vilket man menar något i människan själv. “Som en ny skapelse i Kristus måste du förstå vem du är och vad du har i honom för att kunna utvecklas och bli den Gud vill att du skall vara”, är det inledande och lockande budskapet i presentationen av Livets Ords verksamhet. Det handlar i första hand om vem du är, inte vem Jesus är.

Den viktiga poängen i den här undervisningen är alltså att grunden för det kristna livet finns deponerat i den kristne själv. Det handlar inte om det okontroversiella att den Helige Ande, som bor i den kristne, är allt vi behöver, utan att den kristne själv, i sin egen ande, har allt det han eller hon behöver.

Prövning av undervisningen om den troendes rättfärdighet

När jag fick höra att det fanns något inom mig som var så fantastiskt och till och med gudomligt, kändes det till att börja med befriande och stärkande för självförtroendet. Det var dynamit jämfört med det traditionella budskapet om syndare frälsta av nåd. Det kändes också utmanande att få utveckla det fina som fanns inom mig och verkligen bli den Gud ville att jag skulle vara. Det var därför jag tog ett år på Livets Ords bibelskola.

För mig ledde den här undervisningen till att jag försökte visa upp en yta av självtillräcklighet och egen styrka. Det ledde till att jag kände att jag borde klara mig utan andra människors eller Guds hjälp. Jag kände att det var mitt ansvar att utveckla och använda min gudomliga natur. Misslyckanden och nedstämdhet ledde lätt till att jag klandrade mig själv. Jag hade inte gjort vad jag skulle. Allt jag behövde fanns ju deponerat i min ande.

Det blev ett sorts hyckleri. Jag försökte visa upp yttre fasad som inte stämde med det jag upplevde inuti. Nära och avslappnade relationer blev ett hot som kunde punktera ytan. Bönen var inte längre ärlig på samma sätt som förut. Jag blev mer och mer utlämnad åt mig själv och den undervisning som skulle hjälpa mig att övervinna världen med hjälp av egna krafter. Det visade sig egentligen inte vara något evangelium.

Efter att ha förtröstat på mina egna krafter på det här sättet, fick jag upptäcka evangeliet om att grunden för min frälsning ligger helt utanför mig själv. Jag upptäckte att jag kunde vara hur skröplig och syndig som helst i mitt innersta utan att det påverkade min frälsning, eftersom grunden för frälsningen inte har något med mig att göra utan enbart med Jesus Kristus. Jag förstod att det snarast är en fördel om jag inser hur orättfärdig jag är i min innersta identitet. Eftersom jag var mycket väl medveten om att det var så, blev det en befrielse att få erkänna faktum, och samtidigt förstå att det finns en grund för frälsningen som är hållbar på ett helt annat sätt än min egen andes natur.

På ett annat sätt kan det sägas att min natur inte har något med frälsningen att göra, däremot Jesu natur. Han är alltigenom syndfri och rättfärdig. Det är hans verk allt beror på, inte bara när man blir född på nytt, utan även efter det. Den nya skapelsen är den människa som övergett tron på sig själv och istället vänt sig till Honom. Den människan blir helt rättfärdig i Honom, men grunden för den rättfärdigheten ligger hela tiden hos Jesus, aldrig i människan själv. Följden av detta blir att Gud älskar mig i mitt tillstånd som en syndare.

Genom trosundervisningen däremot får man däremot uppfattningen att Gud älskar mig enbart på grund av ett naturbyte. Man tror inte att Gud kan ha något att göra med en människa som har en syndig natur i sitt innersta. Men på grund av att en människa fått en gudomlig natur i sitt innersta genom pånyttfödelsen, kan Gud umgås med den människan, menar man. Guds kärlek uppfattas som relaterad till den nya rättfärdiga naturen, inte till något i människans identitet i övrigt. Den rättfärdiga naturen förknippar en medlem i Livets Ord helt förklarligt med sin identitet som Livets-Ordare. Följden kan således bli att man känner sig älskad av Gud i sin konstgjorda sektidentitet, medan man inte tror sig vara älskad av Gud i sin egen egentliga identitet. Det kan vara en av många förklaringar till den personlighetsförvandling man ser hos medlemmar i trosrörelsen.

Den bibliska läran om den kristnes rättfärdighet läggs ut i Romarbrevet. Kapitel 1-3 utesluter varje möjlighet att vara rättfärdig i sig själv. Sedan förklaras att den kristne blir rättfärdig genom tro på Jesus Kristus (3:22). Kapitel 4 förklarar att denna rättfärdighet tillräknas den kristne, trots att denne fortfarande inte är utan synd. Överträdelserna är förlåtna och synderna är överskylda (4:7). Det betyder att det inte rör sig om att David och Abraham blev syndfria i sin egen ande. De insåg att de inte klarade att hålla lagen. Istället trodde de på Honom som gör den ogudaktige rättfärdig. Deras tro räknades till rättfärdighet. Deras synd, som faktiskt fanns, tillräknades inte (4:8).

Enligt trosförkunnelsen gällde detta Gamla Testamentet medan man menar att i Nya Testamentet gäller en faktisk rättfärdighet med samma betydelse som syndfrihet i den kristne människans ande. Någon sådan skillnad mellan Gamla och Nya Testamentet framkommer inte i Romarbrevet 4. Tvärtom står det att tron som räknades som rättfärdighet för Abraham i Gamla Testamentet ska gälla också oss i Nya Testamentet. Rättfärdighet ska tillräknas också oss som tror på Honom som uppväckte Jesus från de döda, på samma sätt som rättfärdighet tillräknades Abraham genom samma tro (4:22-24).

Ett nyckelord för förhållandet mellan Jesus och den troende enligt trosförkunnelsen är identifikation. Man ska identifiera sig med Jesus och så att säga träda in i hans position som övervinnare. Det handlar mer om att ta sig en position än att vara i ett beroendeförhållande till Honom som har den högsta positionen.

Den intima närheten mellan Jesus och den troende som Bibeln beskriver, handlar emellertid mer om en relation än en identifikation. Förhållandet jämförs i Efesierbrevet 5:22-33 med mannens och hustruns förhållande i äktenskapet. De blir ett i sitt förhållande, men de fortsätter att vara egna individer. Den ene blir delaktig av den andre, men blir inte den andre. Samma nära relation beskrivs genom att den Helige Ande bor i den kristne.

När Barnabas och Paulus fick höra att folket trodde att de var gudar (Apg 14:14), blev de mycket upprörda och rev sönder sina kläder. De förklarade inte att de hade Guds natur i sin ande, utan poängterade för folket att de var människor av samma natur som de ickekristna (folket). Skillnaden var att de hade omvänt sig till den levande Guden, vilket de nu också uppmanade folket att göra.

Det viktiga är att Gud får vara Gud och människan får vara människa, att grunden för frälsningen ligger utanför oss själva hos Jesus Kristus och att det handlar om en relation till Jesus snarare än en identifikation med Honom. (Bibelhänvisningar 1 Mos 3:5, 2 Mos 20:3, 23:13, Jes 14:13-15, Hes 28:2, 6-9, Joh 17:3, Apg 14:11-15, 1 Kor 4:8-10, 1 Kor 15:8-10, 2 Kor 4:7, Gal 3:20, 2 Tess 2:4 ,1 Tim 1:15, 1 Tim 2:5, 1 Joh 1:8 och Jak 5:17.)

Beskrivning av undervisningen om försoningen

Jesu fysiska död och utgjutande av blodet på korset räckte inte för att försoningen skulle kunna ske, enligt trosundervisningen. Den verkliga försoningen skedde i Jesu andliga död, då Han blev ett med Satans natur. Jesus var därför tvungen att bli född på nytt.

“Jesu fysiska död skulle inte ha kunnat utplåna våra synder. Han smakade döden för varje människa – den andliga döden. Jesus var den första människan som blev född på nytt. Varför måste hans ande bli född på nytt? Därför att den var skild från Gud.”

“Andlig död innebär mer än att vara skild från Gud. Andlig död innebär även att man har Satans natur.”

Den verkliga försoningen skedde inte på korset, utan i dödsriket.

“I fångenskapen och lidandet nere i själva dödsriket tillfredsställde Jesus rättvisans anspråk på var och en av oss, ty han var vår ställföreträdare.”

Ulf Ekmans undervisning om försoningen verkar ha blivit mer centrerad på korset. Det framkommer bland annat i boken “Ett liv i seger” som gavs ut -91. Den här analysen gäller därför i första hand Hagins undervisning. Att Ekman inte har något egentligt emot Hagins undervisning om försoningen framgår genom att man säljer böcker och kallar talare som lanserar Hagins försoningssyn, utan att man gör någon markering emot den.

Prövning av undervisningen om försoningen

Om Jesus var tvungen att bli född på nytt, var han inte Gud före pånyttfödelsen. Det påminner om gnostikern Cerinthus’ undervisning. Han hävdade att den gudomlige Kristus kom över människan Jesus vid dopet och lämnade honom på korset. Cerinthus sa att det bara var människan Jesus som dog, medan den gudomlige Kristus steg direkt upp till himlen Jesus och Kristus var således två olika personer. Denna lära stämplades som villfarelse i urkyrkan, vilket bland annat framkommer i 1 Johannes brev 4:2.

Nya testamentets klaraste och helt dominerande tes är att Jesu död på korset utgör centrum för försoningen och hela den kristna tron. På ett flertal bibelställen kan jag läsa att Jesu blod är avgörande för försoningen. Paulus var mycket noga med att inte göra avkall på förkunnelsen om Jesu död på korset.

Beskrivning av begreppet: Tro

1) munnens bekännelse — beskrivning

Den troende uppmanas att med den nya skapelsen (sin ande med den rättfärdiga naturen) regera sin ickefrälsta själ och kropp. Människans ande sägs ha förmågan att skapa på samma sätt som Gud. Det sker genom de ord människan talar.

“Den pånyttfödda människans ande är i stånd att handla i tro på samma nivå som Gud.”

Man lär sig regera bland annat genom att tänka och tala på rätt sätt. Tankar och tal om svaghet, sjukdom och motgång lär man sig undvika. I stället talar man “i enlighet med Guds Ord”, med vilket menas att säga att allt står väl till. Det är en andlig lag att man får vad man säger.

“Din ande är skapad att producera det du talar.”

“Om du är besegrad, beror det på att du har besegrat dig själv. Du har besegrat dig själv genom att tänka fel och tro fel. Du har besegrat dig själv genom att tala fel. Du får vad du säger.”

“Anledningen till att så många är besegrade är att de har en negativ bekännelse. De talar om sina svagheter och misslyckanden, och de sjunker alltid ner till nivån av sin bekännelse.”

“Du ville gå och tala om för någon: ‘Jag är sjuk’. Och antagligen gjorde du det. Sedan började du genast bli sämre, om inte tidigare ändå. Omedvetet aktiverade du en andlig lag, som överlämnade din auktoritet att dominera din kropp till fienden. Du gav fienden rätt i stället för Guds Ord. Du proklamerade öppet ‘jag är sjuk’.”

En trosförkunnare förklarar att anledningen till att kristna drabbas av olyckor, sjukdom och död är just att de har sagt att de varit oroliga för att drabbas av dessa saker. “Många har sagt ja till tragedier genom sina ord.”

Man menar att det är farligt att tacka Gud för motgångar och svårigheter.

“Djävulens bedrägeri har till syfte att förstöra ditt liv genom att få dig att tro, att det är Guds vilja, att detta onda händer dig. Detta är anledningen till att uppmaningen att prisa Gud för allting som händer dig, är så farlig. Det öppnar faktiskt dörren för djävulen.”

Det påstås att bön i tvivel skadar den sjuke.

“Om trons bön räddar den sjuke, då är det också så, att bön i tvivel skadar den sjuke. (Jag vet att detta är ett magstarkt påstående, men det är sant.) Att be fel kan allvarligt skada dig. Bön frigör andemakter.”

1) Munnens bekännelse — prövning

Undervisningen om att “vi får vad vi säger” skär av den ärliga och djupa kontakten med både Gud och människor. Om man följer den lagen strikt, säger man inte till någon hur man egentligen har det och känner det. Inte ens till Gud. Bönelivet riskerar att bli antingen oärligt positivt eller förlamat. Ber man ärligt om de svåra saker man går igenom, kan man ju öppna dörren för djävulen.

Jag själv vågade inte be annat än med tungotal och aggressiva tilltal till djävulen då jag tog del av den här undervisningen. Så småningom blev jag väldigt frimodig i bönelivet, men hade då omvandlats helt enligt Livets Ords mall. En del sa till mig att jag bad precis som vissa ledare inom rörelsen.

För mig var det en stor befrielse när jag åter upptäckte att jag kunde komma till Gud med all min osäkerhet, svaghet och synd. Jag orkade inte använda mina rättigheter i Kristus för att stå emot djävulen, eller bekänna Guds Ord över min situation som en magisk formel. Det som återstod var att komma som ett barn till sin far och berätta precis hur jag hade det. Jag såg i Psaltaren hur David kunde göra på samma sätt (Ps 25:16-18, 38:10).

Jesus, Paulus och David undvek inte “negativa bekännelser”. De sa som det var, både positivt och negativt. Exempel på “negativa bekännelser”: Ps 13:2-3, Mat 8:20, 16:21, Luk 9:13, 18:13, Joh 21:5, 1 Kor 2:3, 4:9-13, 2 Kor 11:30, 12:20-21, Gal 4:11, 2 Tim 4:20. Den ärliga kommunikation med Gud och andra människor är livsviktig för det kristna livet och den psykiska och fysiska hälsan. Det är just den ärliga kommunikationen som blockeras av undervisningen om “munnens bekännelse”. Det leder till stor skada för relationen med Gud och människor. Man förleds till ett liv i hyckleri och förljugenhet.

2) evighetsperspektivet

I trosundervisningen talas mycket om att vi kan få bönesvar och befrielse från allt slags lidande i det här livet. Man har tagit fasta på bibliska sanningar som inte alltid tagits på allvar bland de kristna. Det ska trosförkunnarna ha en eloge för. Men dessvärre har ivern att förkunna Guds ingripande i vår vardag skett på bekostnad av grundtryggheten som kristen i evighetsperspektivet.

De gamla sångerna om att vi får lida här men hoppas på något bättre i himlen har man förlöjligat. Vi ska få allt här, allt annat räknas som otro. Det skapar mycket onödigt lidande och otrygghet för den kristne.

Den verkliga kristna tryggheten ligger i att, vad som än händer mig i det här livet, så kan inget skilja mig från Gud. Jag vet att jag inte kan lita hundraprocentigt på att jag ska bli botad i det här livet, medan jag enligt Bibeln kan lita fullt på att jag som troende ska få vara med Gud i det tillkommande livet. Det är där trösten och tryggheten ligger vare sig man nu blir botad eller inte, och tar man bort det, så tar man bort en grundpelare i den kristna tron. (2 Kor 4:16-18, Kol 1:5, Heb 6:18-20, 11:13-16)

Som läkarstuderande inbillar man sig ibland att man har sjukdomarna man läser om, och när jag en tid trodde att jag hade en dödlig sjukdom tvingades jag på allvar tänka igenom de här sakerna. Vad som slog mig den gången var att jag egentligen inte kunde förvänta mig en barmhärtig och tröstande inställning från vare sig Gud eller vänner om jag skulle dö i sjukdomen, för det hela var ju egentligen mitt fel; jag hade inte gjort vad jag skulle. Jag hade inte “varit i Ordet” tillräckligt mycket och jag hade inte stått emot sjukdomen tillräckligt. Det här kan bli följden om man följer läran konsekvent. Jag vet att några som tagit del av undervisningen och samtidigt varit döende i sjukdom, har brottats med de här tankarna.

3) Likheter, magi-trosförkunnelse

Boken Kreativ visualisering av Shakti Gawain beskriver metoder för att få vad man vill uppnå här i livet. Dessa metoder betecknar Gawain själv som magi. I utövandet av magi håller man sig till kosmiska makter och inte till Jesus. Detta leder bort från kristen tro enligt Kolosserbrevet 2:8. Om dessa makter bedrar människor så att de inte kan komma till tro på Bibelns Jesus, kommer de enligt 2 Tessalonikerbrevet 2:9 från djävulen. Även om man med framgång använder Jesu namn i denna verksamhet, är man enligt Matteus 7:23 en ogärningsman om man inte är känd av Jesus.

Gawains undervisning i magi är slående lik trosförkunnelsen på många punkter. Paradoxalt nog är man i trosrörelsen klarare i sitt avståndstagande från magi än man är i många andra kristna sammanhang. Den magi som ändå smugit sig in, utövas inte medvetet som magi. Snarare är det så att man genom de tolkningar man fångats av, uppriktigt tror att Bibeln sanktionerar de här lärorna. Genom att utöva lärorna “i Kristus” tror man sig stå på säker biblisk grund.

Man kan hävda att de principer Shakti Gawain använder som magi, ursprungligen är givna av Gud för att användas “i Kristus”, vilket också görs. Det är en mycket osäker grund att stå på, eftersom dessa principer endast stämmer överens med vissa bibelord och motsägs av andra.

I 5 Mos 18:10 står det klart att man inte skulle ha något att göra med trolldom eller svartkonst i Gamla testamentet, och så vitt jag förstår innefattas magi i detta. Det gäller även i det Nya testamentet (Gal 5:20, Upp 9:21, 21:8, 22:15).

På följande sidor gör jag en jämförelse mellan Gawains magi och trosförkunnelsen på några viktiga punkter. Rubrikerna är mina.

Magi

Lär dig hur du får hälsa och välgång

“Denna bok handlar om att lära sig att använda sin naturliga kreativa föreställningsförmåga på ett alltmer medvetet sätt, som en teknik att skapa det man verkligen önskar — kärlek, förverkligande, glädje, tillfredsställande relationer, fruktbärande arbete, uttrycksförmåga, hälsa, skönhet, välfärd, inre frid och harmoni — vad än ditt hjärta önskar.

Helande man åstadkommer själv

“Kreativ visualisering är ett av de viktigaste verktyg vi har för att bygga upp och bibehålla god hälsa. . . . Medveten kreativ visualisering är den metod med hjälp av vilken vi skapar positiva tankar och bilder att vidarebefordras till våra kroppar, i stället för negativa, begränsande och bokstavligt talat sjukdomsbringande.”

Andliga lagar som styr välstånd

“En mycket viktig del av den kreativa visualiseringen är välståndsprogrammering. Detta innebär att förstå, eller medvetet anamma den uppfattningen, att universum är helt och hållet överflödande . . . det är ett ymnighetshorn av allt som ditt hjärta någonsin kan önska sig, på såväl det materiella som på de känslomässiga, mentala och andliga planen. Allt som vi behöver eller önskar finns här att tillgå; du behöver bara tro att det förhåller sig så, verkligen önska det och vara villig att acceptera det, för att kunna få vad du än önskar.”

Trosförkunnelse

Lär dig hur du får hälsa och välgång

“Du förstår, Ords 6:2 säger oss att vi är fångade genom vår muns tal. Bekänn sjukdom och fattigdom och du får det! Bekänn hälsa och välgång och du får det! VALET ÄR DITT! Enligt Mark 11:23, skall det gå som vi säger, eller bekänner, vare sig det är tro eller otro, framgång eller nederlag, sjukdom eller hälsa.”

Helande man åstadkommer själv

“Den helande kraften finns i dig. Om du börjar tala om sjukdom och nederlag, frigör du därmed ord, som kommer att ge frukt efter sin art. Genom det du säger kan du hindra den helande kraften, som Gud har lagt i dig. Många människor har förhindrat gudomligt helande på samma sätt, genom negativa ord.”

Andliga lagar som styr välstånd

“Guds ord ger oss instruktioner om hur man lever ett framgångsrikt liv. Verkligt välstånd är förmågan att tillämpa Guds kraft för att möta varje behov – andligt, mentalt eller fysiskt. I denna bok förmedlar Kenneth Copeland uppenbarelsen om de andliga lagar som styr framgång och välstånd. Överflödets lagar har skrivits för att lära Dig tillämpa dessa i Ditt eget liv så att Du kan börja njuta av det fantastiska och överflödande liv som endast Gud kan erbjuda.”

Magi

Det talade ordets makt

“Affirmationer är en av de viktigaste beståndsdelarna hos kreativ visualisering. Att affirmera innebär att bekräfta, att ‘ge kraft’. En affirmation är ett starkt, positivt uttalande att någonting redan är på det sättet. Det är ett sätt att ge fast form åt det du föreställer dig.”

Vikten av att rabbla

“Säg till dig själv tyst och övertygande: ‘Gudomligt ljus och gudomlig kärlek flyter genom mig och strålar från mig till allting omkring mig.’ Upprepa detta om och om igen för dig själv tills du har en stark medvetenhet om din egen andliga energi.”

Kan utövas “I Kristus”

“Affirmationer är oftast mest verksamma och inspirerande när de inkluderar referenser till andliga källor. Omnämnandet av Gud, Kristus, Buddha eller någon annan stor mästare gör att dina bekräftelser får andlig kraft, och det innebär ett erkännande av alla tings universella källa. (. . .) Några exempel: Gudomlig kärlek verkar genom mig här och nu för att skapa detta. Kristus inom mig åstadkommer mirakel i mitt liv här och nu (. . .) Gud lever i mig och uppenbaras i världen genom mig.”

Trosförkunnelse

Det talade ordets makt

“Vi ska bekänna det vi önskar ska ske. (…) Jesus sa att vi skulle tro att det vi säger ska ske, och då ska vi få vadhelst vi säger. När jag lärde mig dessa ting blev det lätt för mig att bekänna: ‘Jag har det nu. . . Jag kan se det med mina tros ögon.'”

Vikten av att rabbla

“Bekänn just nu: ‘Jag är en världsövervinnare, för jag är född av Gud. Jag är en världsövervinnare, för jag är född av Gud.’ Säg det om och om igen!”

Utövas “I Kristus”

“Medan du studerar Guds Ord och lär dig vad hans Ord säger att du är, vem du är, och vad du har i Kristus Jesus, även om det inte tycks verkligt för dig, börja bekänn: ‘Detta är mitt, enligt Guds Ord.’ Då kommer du att upptäcka att din bekännelse av tron leder till att saker blir förverkligade.” ‘Jag bekänner att detta är en god dag!’ ‘Jag är helad idag. Jag är fylld med Guds kärlek i dag. Jag är fylld med Herrens glädje I DAG. Jag är fylld med Guds frid i dag. jag är fylld med Guds vishet i dag. jag är fylld med den Helige Ande i dag. Allt detta är mitt i dag.’ ”

Med andra ord…

Jesus behövs inte

“För att använda kreativ visualisering är det inte nödvändigt att tro på metafysiska eller andliga idéer, även om man måste vara villig att betrakta vissa begrepp som möjliga. Det är inte nödvändigt att ‘tro på’ någon makt utanför dig själv (. . .) Kreativ visualisering är magi i ordets rätta och högsta bemärkelse. Den innebär att man förstår och införlivar sig med de naturliga principer som styr företeelserna i universum och att man lär sig att använda dessa principer på det mest medvetna och kreativa sättet.”

Kraftkällan i människan

“Ett av de viktigaste stegen mot framgångsrik och effektiv kreativ visualisering är erfarenheten av att komma från ‘källan’. Med källan förstås här universums förråd av oändlig kärlek, visdom och energi. För dig kanske källan är Gud, eller universums själ, eller alltings enhet, eller din sanna essens. Hur vi än föreställer oss det kan vi finna det här och nu i var och en av oss, i vårt inre väsen. Jag tycker om att se på kontakten med källan som kontakten med vårt högre själv, den gudalika varelse som finns inom oss.”

Den Troendes Auktoritet

Beskrivning
Vid ett tillfälle uppenbarade sig Jesus för Kenneth E. Hagin och skulle ge honom ett budskap om den troendes auktoritet. Mitt under utläggningen sprang en demon fram och började väsnas så att det inte längre gick att höra vad Jesus sa. Jesus gjorde inget åt demonen, utan fortsatte att tala som om ingenting hänt. Hagin förväntade sig ett ingripande från Herren, men när inget hände befallde han själv demonen att tiga. Då tystnade demonen, och Hagin kunde åter höra Jesus. Hagin undrar varför Jesus inte gjorde något, och Jesus ger honom då budskapet om den troendes auktoritet.

“Han sade: ‘Om du inte hade gjort något åt det där, hade jag inte kunnat göra något.’ ‘Herre, jag förstår att jag missuppfattade dig. Du sade, att du inte kunde ha gjort något, men du menar väl egentligen att du inte ville göra något.’ ‘Nej’, sade han, ‘om du inte hade gjort något åt den där anden, skulle jag inte ha kunnat göra något.'”

Denne Jesus fortsätter att förklara att det inte lönar sig att be till Gud när djävulen besvärar en. Bön till Gud är i den situationen bara slöseri med tid.

“Människor som i sina böner ber Gud tillrättavisa djävulen eller göra någonting åt honom slösar med sin tid. (…) ‘Varje författare i Nya Testamentet, som skrev till församlingen, uppmanade den troende att göra någonting åt djävulen.'”

Hagins Jesus citerar Matteus 28:18-20, och fortsätter:”Du kanske säger: ‘Men du kunde ha gjort någonting åt den där anden, eftersom det här bibelstället säger, att du har all makt och auktoritet i himlen och på jorden.’ Jag har emellertid delegerat min auktoritet på jorden till församlingen.'”

Det Hagins Jesus vill säga är att han redan givit den troende makten över djävulen. Det är alltså den troendes ansvar att använda den makten. Lyckas den kristne inte själv utöva sin makt över djävulen, finns ingen mer hjälp att tillgå från Jesus, påstår den Jesus som kom till Hagin.

Kommentar till den troendes auktoritet

Hagin menar att Jesu makt är totalt överlämnad till oss, på så sätt att Jesus själv är maktlös. Det är vi som har makten — inte Jesus. Om vi inte utövar den auktoriteten, blir ingenting gjort. Om inte vi gör något åt de onda andarna, kan inte heller Jesus göra något, menar han.

Det finns ett antal bibelord som talar emot det Hagins Jesus säger. Jesus säger i Matteus 28:19 att Han har all makt i himmelen och på jorden. Där finns inte minsta antydan till att Han gjort sig själv maktlös. Johannes 17:2 talar om att Jesus fått makt över allt som lever. 1 Kor 10:26 vittnar om att jorden är Herrens, inte Satans eller den pånyttfödde människans.

Jesus säger i Upp 2:26-28 att den kristne som vinner seger, och uthålligt, ända till slutet, gör det som Jesus befallt, skall få samma makt som Jesus fått av Fadern. Om den segrande kristne skall få samma makt som Jesus, har hon inte den makten nu. Om hon hade samma makt nu, vore det meningslöst att säga det Jesus säger.

Paulus skriver i 2 Kor 12:8 att han tre gånger bett till Herren att en Satans ängel ska vika från honom. Det var just det vi inte skulle göra enligt Hagins Jesus, men Herren säger inte till Paulus att det var bortkastad tid att be till Honom. Av en del trosförkunnare tolkas det visserligen så. Man menar då att “Min nåd är dig nog” betyder att Paulus hade auktoritet att själv befalla demonen att vika från honom. Tre gånger hade han bett Gud om hjälp, men det var fel tillvägagångssätt. Han skulle själv ta itu med demonen, eftersom han fått delegerad auktoritet. Detta är en orimlig tolkning av textsammanhanget.

Jesus lär oss att be “fräls oss ifrån ondo” i bönen Fader vår i Matt 6:13. Studiebibeln tar upp en hel rad översättningar som återger detta stycke “fräls oss från den Onde”. Bibelns Jesus uppmanar oss alltså att be Fadern att rädda oss från djävulen, tvärtemot det Hagins Jesus äg ser.

Att skriva sin egen biljett

Beskrivning
I en annan liten skrift beskriver Hagin det budskap han fick av Jesus om en universalmetod, genom vilken man kan få vadhelst man vill ha. Metoden kan praktiseras av den troende människan själv. Man behöver inte be till Gud.

Det första steget är den positiva bekännelsen. Man får vad man säger; både i positiv och negativ bemärkelse. Steg två är att agera i enlighet med vad man har föresatt sig att tro. Även om man fortfarande verkar vara sjuk i sin kropp ska man agera som om man vore frisk. Gör man inte det blir man inte frisk. Steg tre är att ta emot den kraft som är utgjuten överallt. Steg fyra är att berätta för andra att man fått det man ville ha.

Skulle man inte själv utöva de här fyra stegen, vore det slöseri med tid att be till Jesus för att få seger. Budskapet är att vi ska göra det själva. Hagin sammanfattar den här uppenbarelsen med följande tes: “Allt man är och allt man har idag är resultatet av vad man tidigare har trott och sagt.”

Kommentar till undervisningen om att skriva sin egen biljett

Det här påståendet har berört mig personligen. Under andra undervisningsveckan på Livets Ords bibelskola hösten -84, återgav Mark Brazee den här tanken. Inte långt från mig satt en handikappad ung man som såg djupt olycklig ut. Brazees påstående innebar att den unge mannen själv var ansvarig för att han hade det som han hade det. Det grep tag i mig och jag undrade vad han kände inför det här budskapet. Stämningen var dock inte sådan att det kändes naturligt att ta upp en sådan sak, så jag frågade honom aldrig. (Han slutade efter några månader och jag såg honom aldrig senare)

Tanken som slog mig den gången var: “Det här är ju inget annat än karma! Det här är villolära!” Efter det här undervisningspasset, som var på en fredag, hade jag bestämt mig för att sluta på bibelskolan. Jag diskuterade det med en vän under helgen, och beslutade mig för att gå bara en vecka till för att ge skolan en sista chans. Det blev ytterligare 3 år i trosrörelsen.

“Hur Gud lärde mig om ekonomiskt överflöd”

Beskrivning
Undervisningen om ekonomiskt överflöd har Hagin fått genom ett tilltal. “Herren själv undervisade mig om framgång. (…) Jag fick det direkt från himmelen.” Hagin uppfattar det här som en ny lära. “I januari 1950 var detta alldeles nytt för mig — en uppenbarelse!”

Den här nya läran innehåller uppmaningen att tala till djävulen i stället för att be till Gud angående pengar. “Herren fortsatte: ‘Du ska säga: ‘Satan ta dina händer ifrån mina pengar!'”

Hagins tilltal fortsätter med en uppmaning till lyssnarna att sända ut änglar. “Säg: ‘Satan ta dina händer ifrån mina finanser.’ Säg sedan: ‘Gå ut tjänsteandar och se till att pengarna förs till mig.'” Bön innebär enligt den här undervisningen att själv vända sig till Satan och till änglarna för att få det man vill ha.

Kommentar till undervisningen om ekonomiskt överflöd

Enligt den här uppenbarelsen ska vi alltså vända oss till Satan i stället för att be till Gud angående våra ekonomiska problem. Tanken är densamma som i Hagins undervisning om den troendes auktoritet. I det här fallet säger Hagins Jesus att vi bör tilltala Satan och tala om för honom vad det är vi behöver. Då får vi det av honom. Här finns hemligheten till att en del människor som lyssnar på den här undervisningen hamnar i djävulsfixering och akut psykos eller självmord.

När Jesus undervisar oss om bön i Matt 6:5-13 rör det sig om kommunikation med Fadern, inte med Satan. Paulus skriver i Fil 4:6 att vi ska lägga fram våra önskningar inför Gud, inte Satan. Många fler exempel finns i Bibeln på att det är Gud man ska rikta sin bön till. Hagin kan stå i timmar och tala om bön till Gud, så han vet det mycket väl. Det förunderliga är att han ändå accepterar en uppenbarelse där Jesus säger att man ska komma till Satan med sina behov i stället för till Gud.

I vissa situationer tilltalar Bibelns Jesus Satan och befaller honom att ge vika. Det handlar alltid om frestelser att göra mirakler och få makt och ära utan att gå korsets och lidandets väg (Matt 4:1-11, 16:22-23). När Jesus kommunicerar med Satan angående ekonomiska frågor, säger Han nej till erbjudanden om rikedom (Matt 4:8-10). Aldrig begär Jesus att få pengar av djävulen.

I evangelierna driver Jesus ofta ut onda andar. Den uppgiften delegerar Han till sina lärjungar. Det är en helt annan sak än att tilltala djävulen angående våra behov och begära att få pengar av honom. Det finns inte något ställe i Nya testamentet där någon troende själv befaller änglar att utföra uppdrag. Inte ens Jesus gör det under sitt jordeliv. Han säger att Han skulle kunna be till sin Fader, och att Fadern skulle kunna sända änglar till hjälp för Jesus (Matt 26:53). Jesus talar om att han kommer att sända ut änglar (Matt 13:41, 24:31). Men i Nya testamentet finns det inget exempel på att en troende människa sänder änglar.

Eftersom människan genom Hagins försoningslära hamnat på samma nivå som Jesus, är det ganska naturligt att vi ska befalla änglar om Jesus gör det. Om det inte är någon skillnad mellan oss och Jesus, är det onödigt att be till Jesus. Vi kan lika gärna göra själva vad han skulle kunna göra för oss. När han dessutom säger att han inte kan göra någonting eftersom han överlämnat makten till oss, blir det helt meningslöst att be honom om hjälp.

Många inom trosrörelsen har bevarats från att se konsekvenserna av den här undervisningen. När det inte fungerar byter de teologi. Andra har tagit undervisningen på fullt allvar. En del av dem har hamnat i ett svårt andligt mörker, där de står ensamma i sin kamp mot djävulen. De har förstått att budskapet till Hagin innebär att Jesus inte kan hjälpa dem. De måste lita till sig själva, till kraften i den nya skapelsen.

Sven Reichmann recenserade artikeln “Hur Gud lärde mig om ekonomiskt överflöd” i tidningen Dagen sommaren/hösten -86. Jag var med i trosrörelsen då och läste därför inte Dagen, men en omtänksam vän försåg mig med recensionen. Reichmann visade att Hagins Jesus inte kunde grundtexten i Hebréerbrevet 1:14. Grammatiskt sett gick det inte att få det till att vi skulle sända änglarna, utan rent språkligt kunde det bara vara Gud som sände dem. Jag förstod att det i så fall inte kunde ha varit Guds enfödde Son som talat med Hagin. Det blev för mycket för mig just då. Tidningsurklippet hamnade i papperskorgen. Det var ju trots allt Gud som verkade på våra möten, och det var det väsentliga, tänkte jag. Efter ett tag hade jag förträngt den obekväma recensionen.

Sammanfattande om Hagins visioner och budskap

Referaten ovan visar att Hagin lanserar budskap som inte stämmer med Bibelns helhet. Han uppger att Jesus personligen har givit honom budskapen. Om Hagin talar sanning och återger sina andliga upplevelser korrekt, rör det sig om dröm, fantasi, sinnesrubbning eller ockulta upplevelser. Möjligheten finns också att det varit Bibelns Jesus men att Hagin totalt har missförstått vad Han sagt. Det är Hagins påståenden att Jesus själv gett honom den aktuella undervisningen, som tvingar oss att så radikalt ta ställning. Hade han bara påstått att det rört sig om personliga tolkningar av bibelordet hade det inte varit lika allvarligt. Nu gör han inte det, utan påstår tvärtom att han fått budskapen ord för ord direkt från Jesus själv. I och med de höga anspråken, måste avståndstagandet bli så mycket skarpare då man upptäcker att uppenbarelserna inte stämmer med Guds Ord.

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 3

Gå till kap 5

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se