Väldig är vår Gud

Kapitel 5

Guds allmakt och Guds visdom

Johannes berättar för oss att han hörde i himmelen en mängd röster från de heliga som fyllde härlighetens gårdar med en mäktigt dånande kungörelse: “Halleluja! Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har nu trätt fram såsom Konung”(Upp 19:6). Denna kungörelse visar oss Guds suveränitet. Han är Herren och han regerar ensam. Men, det visar oss också en annan av Guds egenskaper som Bibeln gläds åt att förkunna. Han är Herren, Gud allsmäktig.

“Suveränitet och allmakt hör ihop. Det ena kan inte existera utan det andra. För att kunna regera måste Gud besitta makt och för att regera suveränt måste Gud besitta all makt. Detta är vad som menas med allsmäktighet – att ha all makt”.[1]

När ordet allsmäktig används i Bibeln används det endast om Gud. Han allena är allsmäktig.

Verklig makt

Bibelns Gud är en Gud med en mångsidig och gränslös makt. Det är omöjligt att jämföra denna makt med någon annan stor insats av någon av de mäktigaste människorna. Har du någonsin stått i en stor katedral och beundrat den enorma byggnaden och de vidsträckta valvbågarna? Du kanske undrar, vem har gjort allt detta? När du tittar i guideboken så ser du att det gick åt tusentals män och hundratals år för att konstruera byggnaden. Gå sedan ut och titta på himmelen, stjärnorna och månen, titta på storslagenheten från bergen och havet och så fråga dig, – vem har gjort allt detta? Det finns bara ett svar. Gud gjorde det och han gjorde det ensam och han gjorde det på ett ögonblick. Han sade, “låt det bli…och det blev.” Det är Guds makt. På 1950-talet såg jag filmen “Tio Guds Bud” och blev speciellt imponerad av scenen där Röda Havet öppnade sig. Jag tyckte att det var mycket smart gjort, det såg så verkligt ut. Sedan tänkte jag plötsligt, Gud gjorde verkligen detta, inget kameratrick, utan Guds allmakt delade vattnet.

Detta är riktig makt. Guds makt tycks förvirra människorna. De tror inte på den och avfärdar Bibelns mirakler såsom myter. Det är omöjligt, säger de. Men omöjligt för vem? För människor, för politiker, för vetenskapsmän, ja, men inte för Gud. Vi får inte begränsa Gud på grund av våra egna begränsningar.

“Innan människan kan arbeta måste han ha redskap, verktyg och material, men Gud började med ingenting, och genom enbart sitt ord och ur ingenting gjorde han allt. Vårt förstånd kan inte omfatta detta”.[2]

En annan svårighet som människor har med Guds allmakt är att de misstolkar den. Du behöver inte ha läst Bibeln så länge, förrän du upptäcker skillnaden i sättet att se mellan människor från Bibeln och moderna människor. Vi lider av vad A.W. Tozer kallade, den sekulariserad mentaliteten. Där Bibelns människor såg Gud, ser vi naturens lagar. Vi har reducerat Guds allmakt till en samling lagar och glömt att det vi ser i naturen helt enkelt är stigarna som Guds makt och visdom tar.

Som Tozer uttrycker det:

“Vetenskapen observerar hur Guds makt verkar. De upptäcker ett regelbundet mönster någonstans och fastställer detta som en lag. Enhetligheten av Guds verksamhet i sin skapelse gör det möjligt för vetenskapsmännen att förutsäga orsakerna till naturfenomenen. Guds tillförlitliga handlande i sin skapelse är grunden till alla vetenskapliga sanningar. På detta vilar vetenskapens tro och utifrån detta går vetenskapen vidare och uppnår stora och användbara ting inom sådana områden som navigation, kemi, jordbruk och medicin”.[3]

Det sanna perspektivet

Såsom kristna behöver vi se längre än till dessa opersonliga lagar. Vi måste se Guds hand. Guds makt är verklig och hans allmakt är en verklig egenskap hos Gud. Om vi glömmer detta kommer vi att få allvarliga problem. Alltför länge har vi tillåtit att världens sätt att tyda saker och ting fått bestämma vår uppfattning om Gud. Följaktligen har Bibelns suveräne och allsmäktige Gud blivit en hjälplös och kraftlös gud som bara kan göra vad vi tillåter. Vi har tömt Gud på allmakten och ersatt den med allmänna åsikter. Detta påverkar oundvikligen vår syn på Jesus. I modern kristendom är Jesus ofta en sorgsen, patetisk figur som står ute i kylan och ber att få komma in. Men detta är inte Bibelns Jesus, han som gick på vattnet, lugnade stormen, uppväckte de döda och befallde alla människor överallt att omvända sig.

På ett eller annat sätt har vi förlorat förmågan att se Jesus såsom en som är mäktig att frälsa. Vi erkänner oss till samma tro och till att tro på samma läror som Spurgeon och Whitefield. Men vi har ingen som helst bekantskap med den allsmäktige Gud som de kände så väl. Om Gud är suverän, då måste han också vara allsmäktig. Utan all makt skulle många av hans andra egenskaper bara vara gester. För att vara effektiva är de beroende av Guds allmakt.

Puritanen Stephen Charnok säger följande om Guds allmakt:

“Guds makt är den förmåga och styrka varmed han kan genomföra vadhelst det honom behagar, vadhelst hans oändliga visdom må leda och vadhelst hans oändligt rena vilja må besluta…Såsom heligheten är skönheten bland alla Guds egenskaper, så är makten den som ger liv och handling till fulländningen av den Gudomliga naturen. Så verkningslöst, Guds eviga rådslut skulle vara om inte makten klev in och verkställde dem. Utan makt, skulle hans barmhärtighet inte vara annat än klen medömkan, hans löften ett tomt ljud, hans hotelser mera som en fågelskrämma. Guds makt är som han själv, – oändlig, evig, obegriplig. Den kan varken kontrolleras, stås emot, eller hindras av något skapat”.[4]

Uppmuntran.

Guds makt verkar för hans folk och genom hans folk. Tozer skrev:

“Kyrkan började i kraft, rörde sig i kraft och rörde sig så länge hon hade kraft. När hon inte längre hade kraft, grävde hon in sig i säkerhet och försökte bevara sina tillgångar. Men hennes välsignelser var som manna. När de försökte att behålla det över natten, födde det maskar och stank…I kyrkohistorien har varje återvändande till Nya testamentets kraft markerat ett nytt framsteg någonstans. En ny proklamation av evangeliet, och en stor iver att missionera och vid varje förminskning av kraften har det rests murar för bevaring och försvar”.[5]

Tozers ord kan uppfattas både som varning och uppmuntran. Den kristna kyrkan i vår generation verkar så vek och kraftlös och detta avskräcker kristna i deras försök att tjäna Herren. Vår brist på kraft ställer oss i försvarsställning, men detta är fel attityd. En medvetenhet om kraftlöshet borde få oss att vända oss allvarligt till den allsmäktige Guden som åter och åter igen har verkat med kraft i sin kyrka. Detta betyder inte att vi inte gör någonting förrän Gud kommer i kraft, men det uppmuntrar oss till att lita på Gud när vi försöker att tjäna honom.

Spurgeon råder oss:

“…och angående din tjänst, till vilken du är kallad av Herren. Om han är stark så tänk inte längre på din egen svaghet. Vänta dig att vara en plattform för hans styrka. Har du bara en talang? Guds helige Ande är inte begränsad i kraft. Han kan göra din enda talang lika fruktsam som en annan mans tio. Är du svag som vatten? Var då glad och sätt din ära i svaghet därför att då skall Guds kraft vila över dig. Tänk inte på vad du inte kan göra, det är inte så betydelsefullt utan tänk på vad han kan göra genom dig. Han kan stärka de svaga mot de starka”.[6]

Tozer ger ett ljuvligt exempel:

“Den presbyterianske pastorn A.B.Simpson närmade sig medelåldern. Han var nedbruten av sjukdom och djupt deprimerad och färdig att lämna sin tjänst. Men han ändrade sig efter att ha hört den enkla gospeln: ‘Ingenting är för svårt för Jesus och ingen kan verka som han’. Sångens budskap for med pilens hastighet in i hans hjärta och bar med sig tro, hopp och liv till både kropp och själ. Han sökte en plats i avskildhet och efter en tid ensam med Gud reste han sig totalt botad. Han gick vidare full av glädje och grundade vad som sedan blev ett av det största missionssällskapen i världen. I trettiofem år, efter detta möte med Gud, arbetade han med kraft i Kristi tjänst. Hans tro på den gränslöse Guden gav honom all den styrka och kraft han behövde för att fortsätta”.[7]

Guds Visdom

Visdom är långt mera än en massa kunskap. Visdom är att använda kunskap till att uppnå de ädlaste och bästa målen. En människa har kanske mycket kunskap efter att ha studerat i många år, men saknar ändå visdom att använda sig av sin kunskap. J.I. Packer definierar visdom såsom,

“förmågan att se och förmågan att välja de bästa och ädlaste målen, och sedan att välja det bästa sättet att förverkliga dem”.[8]

Detta finner vi hos Gud. Gud är som Paulus säger, “den ende vise.” Det är tydligt att Gud har all kunskap, men mer än det, han är vis. Det han vet använder han till gott. Hos Gud finns den respektingivande kombinationen av visdom och makt. “Ty Vishet och makt höra honom till” (Dan 2:20). “Vis i förstånd och så väldig i kraft” (Job 9:4). Den här kombinationen är viktig därför att det betyder att när Guds visdom söker göra gott blir den aldrig hindrad på grund av brist på makt att uppnå sitt mål. Ännu en gång ser vi hur Guds alla egenskaper hör samman och föder och stärker varandra.

Visdomens verkan

Visdom är förmågan att planera perfekta mål och att uppnå dessa mål på det mest perfekta sättet. Gudomlig visdom ser målet från början så det finns ingen an- ledning att gissa eller att beräkna. På grund av detta är allt Guds verk gjort i perfekt visdom och ingenting som han gör kan göras bättre. Detta måste uppmuntra oss mycket. Till vilken nytta är en gud som är vis men som inte har makt att genomföra sina visa planer? Till vilken nytta är en gud med lite visdom som alltid måste gissa, justera och uppskatta? Till vilken nytta är en gud som är efterklok? Vår Gud är inte sådan. Allt han gör är rätt från början. En sådan Gud kan man lita på utan att tveka.

Tozer varnar oss:

“Det är av största betydelse att vi håller sanningen om Guds oändliga visdom som en trosats i vår trosbekännelse. Men detta är inte tillräckligt. Vi måste genom utövandet av tro och genom bön föra den in i vår verklighet av dag-för-dag upplevelser. Att tro att vår himmelske Fader sprider runt omkring oss allomfattande förhållande som verkar för vårt nuvarande bästa och vårt eviga välbefinnande ger själen en verklig välsignelse. De flesta av oss går genom livet och ber lite, planerar lite, försöker förbättra lite, hoppas lite, men är aldrig helt säkra på någonting och är alltid rädda för att missa vägen. Detta är ett tragiskt slöseri med sanning och ger aldrig hjärtat ro”.[9]

Det allomfattande styret skulle vara en skrämmande tanke om inte Gud var vis. Men vetskapen om hans visdom uppmuntrar oss att vila i hans allomfattande styre.

Att lita på Guds Visdom

Det finns tillfällen, speciellt när vi har problem eller sorg, då vi frestas att tro att Gud har gjort ett misstag. Men tiden bevisar alltid Guds visdom. Han hade rätt, och det har han alltid. Så mycket smärta vi skulle undvika om vi kom ihåg detta! Vi kanske blir förvirrade av saker som händer oss, men Gud vet exakt vad han gör. Om vi tror på detta borde vi inte tveka att lita på hans visdom, även om han lämnar oss i mörker en liten tid för att uppnå det syfte som han bestämt. Detta är inte detsamma som fatalism (ödestro). Vi får inte tillåta att omständigheter vandrar över oss, och torkar sina fötter på oss som på en dörrmatta. Att lita på Guds visdom betyder inte att vi avstår från den av Gud givna förmågan att tänka. Ibland verkar Guds visdom medan vi använder Guds medel och metoder ( förståndet ).

Ta exemplet med aposteln Paulus. Vid olika tillfällen, när omständigheterna var emot honom, ser vi att han inte passivt accepterade detta som Guds allomfattande visdom för honom. Han handlade olika i varje situation. Ibland accepterade han svårigheten och ibland undvek han den.

Apg. 14:5-6 Han flydde från svårigheten.

Apg. 21:10-16 Han accepterade svårigheten.

Apg. 23:12-34 Han använde värdslig myndighet för att undvika svårigheten.

När Paulus flydde eller använde myndigheten så vägrade han inte att godta Guds allomfattande styre och visdom, utan snarare vägrade han att böja sig för syndfulla och onda människornas planer. Vi borde göra detsamma i liknande situationer, men det finns också stunder då vi ingenting kan göra. Då måste vi tro på Guds visdom och lita på honom.

Att känna igen Guds visdom

Om du hade makten att totalt planera ditt liv, vad skulle du då göra? De flesta av oss skulle troligtvis planera för god hälsa, lycka och tillräckligt med pengar för att ta bort bekymmer. Men skulle dessa saker nödvändigtvis förstärka och fördjupa vår gemenskap med Gud, eller befrämja vår andliga tillväxt? Glöm inte att Jakob inte var användbar för Gud förrän Gud hade slagit honom på höften. Bedrägligt och listigt planerade och beräknade Jakob sin väg genom livet och han hade framgång i de tjugo år som Gud tillät honom att gå sin egen väg.

Sedan vid Peniel slog Gud hans höft ur led som en ständig påminnelse i hans kropp om hans egen andliga svaghet. För resten av livet påminde Jakobs haltning honom om hur mycket han behövde Gud och Jakob blev en annan människa efter Peniel. Detta är Guds visdom. Hans vägar är inte våra vägar, men de är alltid för vårt bästa. Vi borde inte bli förbluffade när oväntade och oroande saker händer oss. Fråga inte i självömkan, Varför? Fråga hellre i Guds visdoms ljus. Vad försöker Gud lära mig med denna upplevelse? Tacka honom för att han bryr sig tillräckligt för att försöka lära dig.

Kanske som Packer föreslår,

“…försöker Gud att stärka vårt tålamod, vårt humör eller vårt medlidande eller vår ödmjukhet genom att ge oss lite extra övning i att utöva dessa dygder under speciellt svåra förhållanden. Kanske har han nya lektioner i självtillit och självförnekande att lära oss. Kanske försöker han att bryta ner vår självbelåtenhet eller vår overklighet eller oupptäckta stolthets yttringar och inbilskhet…eller kanske Gud förbereder oss för någon sorts tjänst som vi för närvarande inte har en aning om”.[10]

Kommer ni ihåg Paulus törntagg i köttet i 2 Kor 12? Vad var meningen med detta? Varför tillät Gud detta? Paulus visste,”för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött.”Tre gånger bad han Gud att ta bort den men Gud ville inte det. Istället fick Paulus veta, “min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Apostelns reaktion på detta var inte att beklaga sig utan att glädjas av Guds handlande. Detta var en man som såg Guds visdom och visste att den alltid skulle verka för hans bästa.

Det mänskliga sinnet är så förblindat av synd att det knappast kan känna igen Guds visdom vid första tillfället. Det finns ingen större demonstration på detta än Kristus egen gärning. När Gud till slut skulle krossa Satans makt på jorden så sände han ett barn. Så dumt kanske vi människor tänker. Men 1 Kor. 1:24 talas det om för oss att Kristus är Guds visdom och kraft. Den s.k visdomen i vår värld kan inte förstå detta.

Var finns de visa männen? Var är de lärde? Var är denna tidens filosofer? Har inte Gud gjort denna världens visdom till dårskap? För världen lärde inte känna Gud genom sin visdom, det har Guds visdom sett till. Utan Gud såg behag i att genom korsets predikan, som uppfattas av världen som dårskap , frälsa dem som tror.

Judarna söker tecken och grekerna söker visdom, men vi predikar Kristus såsom korsfäst. En stötesten för judarna och dårskap för grekerna, men för dem som Gud har kallat, både judar och greker, är Kristus Guds kraft och Guds visdom. För Guds dårskap är visare än människans visdom och Guds svaghet är starkare än människans styrka. (1 Kor 1:20-25) (översatt efter eng. orig.)

Även korset självt är dårskap för människan. För världen ser det ut som ett fullständigt misslyckande, men genom korset visar Gud all sin visdom.”Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning.” (1 Kor 1:30). Fastän vi inte alltid förstår vad som händer så vet vi att, Gud vet vad han gör så tacka honom för att det är hans visdom och inte din egen som styr ditt liv.

Fotnoter

1. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 71

2. A.W. Pink,The attributes of God, sid. 48

3. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 73

4. S. Charnock, quoted by Pink, The attributes of God, sid. 46

5. A.W. Tozer, Paths to power, sid. 23

6. C.H. Spurgeon, The attributes of God, sid. 23

7. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 73

8. J.I. Packer, Knowing God, sid. 96

9. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 98

10. J.I. Packer, Knowing God, sid. 104

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 6

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se