Väldig är vår Gud

Kapitel 6

Guds godhet och Guds vrede

Vi har sett att Guds egenskaper är totalt annorlunda än människans. Han är suverän, helig, oföränderlig och allsmäktig. Detta är sant om Gud och ingen annan. När vi tänker på Guds godhet kan vi frestas att tro att vi vet någonting om detta. Vi känner ingen som är oföränderlig och allsmäktig, men vi känner många människor som är goda. Att tro att Guds godhet enbart är en förlängning av människans godhet är totalt fel. Bibeln talar om för oss,”…ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda” (Psalm 14, citerad i Rom 3:12). Jesus sade detsamma till den rike unge mannen: “Ingen är god utan Gud allena.”

Guds godhet liksom alla hans andra egenskaper är för oss något unikt. Den godhet som man kan se hos en människa är bara en reflexion av den väsentliga och unika godhet som finns i Gud. Människor är endast goda när de handlar och tänker som Gud vill att de ska handla och tänka.

“Han är från början god, god i sig själv, så som ingen annan är. Därför är allt skapat som är gott endast det genom Guds välsignelse. Han är väsentligen god, inte enbart god, utan godheten själv. Skapelsens godhet är en överförd godhet men hos Gud är det hans innersta natur. Han är oändligt god. Skapelsens godhet är blott en droppe, men i Gud finns det en oändlig ocean av godhet. Han är för evigt och oföränderligt god. Därför kan han inte bli mindre god än vad han är. Såsom det inte kan tilläggas någonting till Gud kan det heller inte tas någonting ifrån honom”.[1]

Överflöd av godhet

När vi säger att Gud är god så tänker vi inte så mycket på hans moraliska egenskaper såsom helighet och rättfärdighet. Vi syftar mera på hans vänlighet, välvilja och generositet. Gud är mycket kärleksfull och snar till sympati. Det finns ingenting hårt och oresonligt hos honom, och hans godhet flödar över i all generositet. Men Guds godhet får inte uppfattas som vekhet eller mjukhet. Han är ingen bekväm jultomte. I Rom. 11:22 talar Paulus om Guds vänlighet och Guds stränghet och i vårt nästa kapitel ska vi läsa om Guds vrede.

Gud är inte lättlurad som människor kan dra fördel av och manipulera. I och med detta kan vi prisa Gud för att han är av naturen villig att skänka välsignelse och han deltar med helig glädje i sitt folks lycka. Sålunda förklarar Psalmisten att Gud är god och gör gott. Guds godhet är förmågan och motivet bakom all den välsignelse som Gud dagligen skänker oss.

Tozer säger:

“Gud skapade oss därför att han kände godhet i sitt hjärta och han frälste oss av samma anledning”.[2]

Gud uttrycker sin godhet med en oändlig generositet och utan detta skulle vi inte enbart vara mycket fattigare. Vi skulle desutom vara utan hopp. Han är Herren, den barmhärtige och nådige Guden. Full av tålamod och överflödande av kärlek och trohet. Han visar kärlek och nåd till tusenden och han förlåter elakhet, upproriskhet och synd (2 Mos 34:6-7). Denna uppenbarelse av Gud var uppfyllelsen av löftet i 2 Mos. 33:19 att han skulle låta all sin godhet gå förbi Moses.

J.I. Packer säger om dessa verser:

“Allt det som beskrivs här om Gud och det handlande som är en följd av hans godhet – Guds fullhet av sanning och pålitlighet – hans ofelbara rättvisa och visdom – hans ömhet och fördragsamhet – hans totala tillräcklighet för alla som ångerfullt söker hans hjälp – hans storsinta vänlighet med att erbjuda människor det hänförande livet i gemenskap med honom i helighet och kärlek – dessa saker tillsammans utgör Guds godhet”.[3]

Godhet kan tyckas vara ett för vanligt ord att använda för allt detta, men det beror på att vi idag har tömt ordet på dess unika betydelse.

Guds Godhet är inte någon obetydlig sak utan har avgörande betydelse för oss alla. Varje mänsklig varelse är totalt beroende av denna godhet på vår livsvandring, därför att allt materiellt vi behöver kommer från Gud. Varje tugga mat, varje droppe vatten påminner oss om att Gud är god. Vi erkänner detta när vi ber bordsbön före maten och det är riktigt att vi gör det. Det är lätt att bli självbelåten och ta Guds godhet för given såsom hedningen gör. Han prisar hårt arbete, svett och slit, konstgödning och skördetröskor. Ja, detta är vad han tackar för när han får sin mat. Jag kommer ihåg en gång som tonåring när jag bad bordsbön innan middagen i en fabriksmatsal och blev tillrättavisad av en arbetskamrat. Hans argument var att det inte fanns någon anledning för mig att tacka Gud för maten, därför att den hade jag jobbat hårt för. Som kristna känner vi till nödvändigheten av arbete och ansträngning, men över allt detta ser vi Guds godhet.

Vi håller fullständigt med David när han säger i Ps. 145:9, 15-16.Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk…Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

Allmän Nåd

“Herren är god mot alla” syftar till Guds allmänna nåd om vilken Jesus sade: “… han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga”(Matt 5:45). Psalmisten har rätt när han säger att jorden är full av Guds godhet. Guds godhet är inte någon vag, dunkel sak undangömd för att bara tas fram vid speciella tillfällen. Världen är full av den. Varje äpple, varje skiva bröd och varje andetag vi tar vittnar om att Gud är god mot alla.

Guds godhet förser inte bara våra behov utan den tillför också glädjeämnen i livets nödvändigheter. Vi läser om hur rymdbesättningars mat blir pressade till piller. Detta är utan tvivel mycket smart och nödvändigt under rådande situation, men kan du föreställa dig livet sådant? Bruna piller istället för rostbiff, gröna piller istället för grönsaker och gula istället för potatis! Vilken lycka att vi har en god Gud som föder oss och att det inte är en grupp vetenskapsmän! Gudomlig godhet märks i smaken och doften som han ger vår föda. Gud behöver inte göra detta, men han vill att vi ska uppskatta hans gåvor och låta oss väl smaka.

Det är likadant med världen vi lever i. Den inte bara fungerar utan den är dessutom strålande vacker. Färgskiftningar i grönt och blått. Blommornas väldoft och fåglarnas sång kommer ifrån Guds godhet, och detta gör han för alla män och kvinnor, inte enbart för dem som älskar honom. Hans fiender även om de förnekar hans existens, kan alla glädjas och njuta av förmånen av den allmänna nåden. Så mäktig är Guds godhet!

“Psalm 107. uttrycker ett majestätiskt panorama av handlingar angående Guds godhet som förvandlar mänskligt liv.”[4] Fyra gånger utropar Psalmisten att människan skall tacka Gud för hans godhet och outtömliga kärlek. Om inte världen tackar Gud så borde kristna göra det.

Vi behöver påminna människorna om hur beroende de är av Guds allmänna nåd. Vi kan göra detta på många olika sätt. Ett sätt är att be bordsbön. Ett annat är att erkänna Guds godhet när andra talar om tur och chans. Vi vittnar också till världen genom att villigt acceptera Guds vägar. Om vi alltid klagar och gnäller, vad blir det då för ett vittnesbörd om Guds godhet? Ytterligare ett tillfälle finns och det är när människor skyller på vår gode Gud för de många svältande människor som finns i världen. Vi bör vara snabba med att påpeka hur mycket bra mat som förstörs av människor bara därför att det inte är ekonomiskt lönsamt att distrubuera den till människor som svälter. Är inte det enorma missbruk av världens naturliga resurser ett av sätten som människan använder för att visa förakt för Guds rikliga vänlighet (Rom 2:4).

Frälsande Nåd

Av alla människor har den kristne den största anledningen till att prisa Gud för hans godhet. Det är Guds godhet som leder oss till omvändelse (Rom 2:4). Liksom allmän nåd så har vi Guds frälsande nåd att tacka Gud för. Vad mera gott skulle vi kunna känna än frid med Gud och syndernas förlåtelse! Gud är god mot alla människor på något sätt men han är god mot sitt folk på alla sätt. Det finns ingenting som Gud gör för oss som inte så småningom leder till något gott. Det kanske kommer tider och tillfällen när vi tvivlar på detta, men även då kommer allt att samverka till det bästa på grund av Guds godhet. Vi ska låta Charles Spurgeon få sista ordet i detta:

“När andra uppför sig illa mot oss så ska det bara väcka oss ännu mera att hjärtligt tacka Herren. Han är god och när vi själva är medvetna om att vi är långt ifrån goda, så ska vi bara än mera vördnadsfullt välsigna honom som är god. Vi får aldrig acceptera ett ögonblicks otro om Guds godhet. Vadhelst annat som kan ifrågasättas så är detta absolut säkert att Gud är god. Sättet att visa det på varierar, men hans godhet får du aldrig tvivla på”.[5]

Guds Vrede

Det betydelsefulla med att studera Guds egenskaper är att vi kan se helheten i den bibliska bilden av Gud. Alla Guds egenskaper hänger samman och de påverkar varandra. Om vi riktigt har förstått Guds helighet så ska vi se att Guds vrede mot synden är oundviklig. Guds vrede är en produkt av Guds helighet på samma sätt som likgiltighet för synd är en produkt av ogudaktighet.

“Guds vrede är hans eviga avsky för all orättfärdighet. Den är Guds rättmätliga missnöje och avsky mot ondskan. Den är Guds helighet väckt till handling mot synden”.[6]

Bibeln är inte besvärad av att nämna Guds vrede. Faktum är att det finns mer refererat i Bibeln om Guds ilska och vrede än det finns om Guds kärlek. Trots detta så undviks ämnet noggrant idag och man till och med förlöjligar det. J.I. Packer skriver:

“Kristenheten av idag har för vana att inte tala om Guds vrede. De som fortfarande tror på Guds vrede (alla gör inte det) nämner mycket lite om detta. De kanske inte tänker så mycket på det. I en tidsålder som ohämmat har sålt sig självt till girighet, stolthet, sex och egensinne, mumlar kyrkan vidare om Guds vänlighet, men säger praktiskt taget ingenting om Guds Dom …faktum är att ämnet Guds vrede har blivit tabu i det moderna samhället och de flesta kristna har mer eller mindre inrättat sig i att aldrig ta upp ämnet”.[7]

Att förbise Guds vrede är höjden av dumhet. Om Guds vrede är verklig då ändras ingenting av att man låtsas att den inte är det. Av uppenbar anledning är ämnet inte populärt men det måste förkunnas. Gud som är fullständigt helig kan inte betrakta gott och ont som lika. Han kan inte le med samma välvilja mot lögnen som mot sanningen. Hans helighet och rättvisa kräver att han tar itu med synden. Helighet och rättvisa gör helvetet lika oundvikligt för de förlorade som Guds kärlek gör himmelen oundviklig för de frälsta. Det finns förmodligen två orsaker till att vi har problem med begreppet Guds vrede.

Den första är att vi inte är heliga och därför är vår attityd till synd och ondska inkonsekvent. Ibland berömmer vi synd och ibland kritiserar vi den. Den moderne mannen är fördomsfri när det gäller otrohet ända tills att hans fru rymmer med en annan man. Då fördömer han det bittert. Men Gud är alltid konsekvent och hatar alltid synden. När det gäller Gud så är ingen synd ursäktlig, men i Guds nåd är all synd förlåtlig i Herren Jesus Kristus. Det andra problemet är att vi jämställer Guds vrede med människans vrede. Men Guds vrede är inte hämndlysten eller en handling av okontrollerat temperament. Den är alltid en rättfärdig reaktion mot synd. Den är alltid rättvis, alltid i sin fulla rätt och aldrig okontrollerad. Det blir aldrig någon förhastad dom när Gud tar itu med synden.

Vrede och rättvisa

Om vi har någon förståelse för hur helig Gud är och hur syndfulla vi är så kommer ett avgörande problem omedelbart att ställas inför oss. Hur kan en skyldig syndare någonsin accepteras av en helig Gud? Även den ytligaste förståelse för rättvisa kommer att visa hur omöjligt detta är. Modern teologi besvarar problemet genom att konstruera en vek, sentimental gud som inte besväras så mycket av synd, och som välkomnar alla till himmelen inklusive ateister och agnostiker. Men vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader är inte vek och tolererar inte synd. Så problemet försvinner inte.

Hur kan en syndare komma i ett rätt förhållande till en helig Gud? John Murray säger:

“Svaret är självklart: vi kan inte bli rätt med honom, vi är alla fel med honom, och vi är alla fel med honom därför att vi alla har syndat och kommit till korta i förhållande till Guds härlighet. Allt för ofta glömmer vi betydelsen av detta faktum. Därför är varken synd eller Guds vrede verkligt för oss”.[8]

Om vi tar Gud på allvar så måste vi ta synden på allvar, och detta i sin tur för med sig att vi måste ta rättvisa och vrede på allvar. Inte ens Guds kärlek kan överträda rättvisan. Så rättvisan för skyldiga syndare kommer oundvikligen att lämna över oss till vrede och bestraffning.

Som vi har sett så betonar Bibeln mycket starkt verkligheten av Guds vrede. Hela världen står skyldig inför Gud (Rom 3:19), och vi är alla av naturen hemfallna åt vreden (Ef 2:3). Det är betydelsefullt att notera att när Bibeln talar om Guds vrede gör den det oftast i rättsliga och juridiska termer såsom domare, lag, dom, skuld och fördömelse. Så “Guds Vredes Dag” säger Paulus i Rom. 2:5 är dagen “när Guds rättmätliga dom skall uppenbaras.”

Vrede och helvetet

“Om du tror på vreden så måste du också tro på evig fördömelse. Parallellen används överallt i Bibeln. Det finns ingenting i Bibeln om en andra chans eller ett nytt hopp eller ett annat tillfälle bortom döden. Där står ingenting om villkorlig dödlighet. Det är ett evigt åtskiljande från Herren. Människor har försökt säga att du kan komma förbi detta genom en annan tolkning. Det kan du inte för termerna löper parallellt överallt, och igenom hela Bibeln framställs det helt klart och tydligt. Fördömelsen är för evigt. Guds vrede mot synden uppenbarar och avslöjar sig själv såsom död. Inte bara fysisk död utan ännu värre, andlig död”.[9]

Den som kontrollerar helvetet är inte Satan utan Gud. Jesus talar om för oss mycket klart i Matt 25:41 att helvetet är förberett för Satan och hans lärjungar men inte av Satan.

Bibeln använder bildspråk för att beskriva helvetet men vad som är klart är att helvetets eldar skildrar den helige Gudens vrede. Det är avskyvärdheten hos synden som gör helvetet nödvändigt, men det är Guds helighet som skapat helvetet. Helvetet kommer att vara för evigt (utan en frälsare) som en bekräftelse på Guds helighet (2 Tess 1:6-9, Hebr 10:27-31).

I Nya testamentet är det mest Jesus som talar om helvetet, och han har en hel del hemska saker att berätta om det. Men de absolut hemskaste orden som frälsaren använder om helvetet är orden “för evigt”. Helvetet är lika oändligt som himmelen. Det finns inget slut på det. I livet, även i de mörkaste ögonblicken, finns alltid hoppet att det kan bli bättre. Det finns inget sådant hopp i helvetet. Själar är förlorade för evigt. Spurgeon sade: “På varje boja i helvetet står det skrivet – för evigt.”

Om jag kunde säga dig att en dag kommer helvetets eldar att ha brunnit ut och att de förlorade kanske kunde bli räddade, då skulle det fröjdas i helvetet bara av blotta tanken men det kan inte bli så. Bibeln säger tydligt: för evigt fördömda, för evigt kastade in i det yttersta mörkret.

En närvarande vrede

I Rom 1:18-32 behandlar Paulus Guds vrede som den är just nu och inte i ett framtida helvete. “Guds vrede har uppenbarats”, och den är en närvarande verklighet för människor som är gudlösa och onda.

Paulus förklarar vilka dessa människor är. Det är de som undertrycker Guds sanning, och vägrar att erkänna Gud och ge honom den ära som bara tillkommer honom. Detta leder oundvikligen till den hemska situation som beskrivs i verserna 21-23:

Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar, och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar och bytte bort den oförgänlige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.

Till dessa människor kommer Guds vrede. Den kommer inte så som den gjorde till Sodom och Gomorra, genom eld och svavel. Inte heller kommer den som den gjorde till världen på Noas tid, som en massiv översvämning. Guds vrede kommer nu på ett ännu hemskare sätt än detta. I verserna 24, 26 och 28 talas det om att Gud prisgav dem åt skamliga lustar och dess konsekvenser. Det är som om Gud säger, “om det är så du vill leva så gör det.”

När vi tittar på samhället av idag, då ser vi dessa saker som nämns i Rom 1, gripa våldsamt omkring sig. Människan är intelligent nog att fara till månen, men ändå dum nog till alla stridigheter och allt dödande som fyller våra tidningar dagligen (verserna 21-22). Det finns ett missbruk av Gud idag, genom vilket vi använder Gud och Jesus som ämnen i hädiska nöjen (vers 23). Vi ser idag utmanande lesbiskhet och homosexualitet lika påtagligt som det i Sodom och Gomorra (verserna 26-27). Vi aktar inte kunskapen om Gud som något värt att ha och under senare år har lagar skapats som legaliserar saker som Gud avskyr – t.ex homosexualitet och abort. Guds Vrede är mycket verklig och kristna måste ta detta på allvar och bönfalla Gud om frälsning för män och kvinnors själar.

Fotnoter

1. Manton, quoted by Pink, The attributes of God, sid. 57

2. A.W. Tozer, The knowledge of the Holy, sid. 88

3. J.I. Packer, Knowing God, sid. 179-80

4. J.I. Packer, Knowing God, sid. 182

5. C.H. Spurgeon, The attributes of God, sid. 60

6. A.W. Pink,The attributes of God, sid. 83

7. J.I. Packer, Knowing God, sid. 164

8. J. Murray, Redemption accomplished and applied, sid. 117

9. D.M. Lloyd.Jones, The Gospel of God, sid. 351

Gå till innehållsförteckning

Gå till kap 7

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se