Nu kanske någon tycker att det inte är så viktigt. Huvudsaken är väl att man tror på Jesus som Herre och Frälsare? Spelar det någon roll om man inte har exakt rätt bibelsyn?

På ett sätt ligger det något i det. Det är tron på Jesus Kristus som Guds Son, vår Herre och Frälsare, som är avgörande för vår frälsning. Många lever i underbar gemenskap med sin Herre och Gud utan att ens fundera över sin bibelsyn. Samtidigt kommer vi inte ifrån att den försvagade syn på Bibelns auktoritet, som vuxit fram under de senaste 200 åren, påverkat både kyrkan och omvärlden i negativ riktning. Därför är frågan inte helt oviktig. I föregående kapitel visade jag hur Bibeln ser på sig själv, och pekade också på några logiska orsaker till att vi måste tro på Bibeln. Egentligen borde det räcka, men för den som fortfarande tvekar ska jag här försöka visa på några negativa konsekvenser av att inte tro på hela Bibeln.

1) Vi förlorar sanningen

Vi är förmodligen vid det här laget överens om att det måste finnas sanning som inte är beroende av sina anhängare. Mycket få människor tror verkligen att vi själva kan välja vad som är sant i varje situation. Föreställ er en trafiksituation där varje bilförare själv väljer vilka vägmärken han/hon ska följa, eller vad de betyder! Nej, det måste finnas en absolut sanning, och då måste det också finnas lögn. En felaktig bibelsyn är osanning, rent logiskt, och vem av oss vill medvetet välja att hålla fast vid en lögn? Vi måste välja rätt, och det är svårt att välja bort den klassiska bibelsynen: den har hållit i snart 2000 år, och den stämmer med Skriftens eget vittnesbörd om sig själv. Om vi då ger upp tron på Bibeln som uppenbarad, objektiv sanning, har vi ersatt sanning med lögn – även om vi fortsätter att hålla fast vid vissa bitar av sanningen. Och har vi väl öppnat för en lögn, är vi mer sårbara för ytterligare angrepp, i synnerhet som vi inte längre har något att pröva dem mot.

2) Vi förlorar riktningen

Jag har redan visat i förra kapitlet att Bibeln själv gör anspråk på att vara Guds eget ord, talat på människospråk in i människornas värld, men med en auktoritet som överstiger vad någon människa kan fordra. Som kristen har man ställt sig under Guds och apostlarnas auktoritet, och det är i Bibeln vi finner den objektiva uppenbarelsen av Guds vilja. Att välja bort Bibeln som auktoritet är som att inte lita på instruktionsboken till den mikrovågsugn jag tänker värma dagens lunch i. Det står att man absolut inte får använda metallföremål i mikron. Jag vet inte varför, men jag litar på att konstruktörerna menar allvar med sin varning. Dum vore jag väl annars! Tänk er en orienterare som inte litar på den karta hon springer efter, eller en soldat som inte lyder befälhavarens order. Självklart underordnar vi oss de auktoriteter vi är underställda, trots att vi vet att människor kan göra misstag. Det borde vara minst lika självklart när det gäller Bibeln. Kan vi tro att Gud, som har skapat oss och hela världen, inte vet bäst hur den, och vi, fungerar?

Om vi ska kunna leva våra liv till Guds ära och så som han vill, måste vi veta vad han vill. Om vi inte tror på att Bibeln faktiskt kan tala om det för oss, har vi inget alls att hänga upp vår etik och livsstil på. Vi ser också idag att fler och fler kristna lever som resten av världen, när det gäller moral, ekonomi, socialt och andligt engagemang etc. är inte det ett resultat av att synen på Bibeln som yttersta auktoritet suddats ut i vår nutida kristenhet? Frågan infinner sig snart: hur långt kan vi som kristna följa med världen? Är det acceptabelt att fiffla med deklarationen, bara man kallar det “skatteplanering”? Hur går det med vårt engagemang för nödlidande, utslagna och ofrälsta, om världens egoism ska få styra vår livsstil? Ska man som kristen i AIDS-tider propagera för kondom och “safe sex”, eller celibat före och trohet under äktenskapet? Utan Bibelns auktoritet har vi ingen möjlighet att ta egen ställning i dessa och liknande frågor, och vi blir lekbollar för människorna (Ef 4:14), i stället för att i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus (Ef 4:15).

3) Vi förlorar tron

Det här påståendet verkar kanske ganska drastiskt, men inte desto mindre är det sant. Vi löper stor risk att förlora vår tro, om vi inte vågar tro på Bibeln. Vad är tro? Enligt Bibeln är det grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se (Heb 11:1). Samma kapitel visar oss, genom fädernas exempel, att tro är tillit till Gud och hans löften. Abraham vågade lämna Ur, därför att han litade på Gud. Han vågade t o m offra sin ende son Isak, därför att han litade på att Gud hade allt under kontroll (Heb 11:8-9, 17-19). Mose gick i tro till Farao, och i tro ledde han Israels folk ut ur Egypten, därför att han litade på den Gud som hade uppenbarat sig för honom (11:24ƒ29). Martyrerna vågade stå emot trycket att anpassa sig, därför att de visste att Gud hade något bättre för dem (11:35ƒ38). Kort sagt: för sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd (11:2); Gud själv intygar att de höll måttet.

Men hur ser det ut idag? Inte många vågar tro på det Gud har lovat i sitt ord, och därför händer det inte heller särskilt mycket i våra liv. Ickekonservativa teologer har länge hävdat att det är “vetenskapligt bevisat” att urkyrkan själv konstruerat många Jesusord, att Israels historia till stora delar är “fromma förfalskningar” och att profetiorna är skrivna i efterhand. De präster och pastorer som har studerat den sortens teologi blir lätt osäkra och vågar inte lita på Bibeln. Detta påverkar drastiskt undervisningen i deras församlingar. Om Bibeln inte är pålitlig, hur ska vi då kunna lita på Gud? Har Gud tidigare ingripit i historien, finns det stor chans att han gör det igen – men om han egentligen aldrig gjort det, kan vi knappast förvänta oss det idag. är det Gud själv som lovar under och tecken åt dem som tror (Mark 16:17), eller är det bara urkyrkans alltför högt ställda förväntningar? Lönar det sig att be ständigt (1 Thess 5:17)? Kan vi förvänta oss rättfärdighet och frid och glädje (Rom 14:17, 15:13), eller måste vi acceptera synd, liknöjdhet och missmod? Är vi beredda att offra våra liv för vår kristna tro, om Jesus inte är vägen, sanningen och livet utan bara en av alla vägar till Gud (Joh 14:6)? Varför ska vi vara annorlunda än världen, om vi inte kan vara helt säkra på att Jesus verkligen är Herre (Fil 2:11)?

Den kristna församlingen i Sverige idag har inte mycket kraft att skryta med, och jag tror felet till stor del är brist på tilltro till Bibeln. Vi är inte medvetna om den andliga kamp vi är indragna i, eftersom ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef 6:12) betraktas som uttryck för en ovetenskaplig världsbild som vi inte kan hålla fast vid idag. Vi litar inte på att den helige Ande verkligen bor i alla troende – i varje fall förväntar vi oss inte mycket av honom. Visst bekänner vi oss som troende, men ofta lever vi som om Guds löften bara var fromma förhoppningar och vackra ord, utan konkret mening och innehåll. Men hurdant blir vårt kristna liv, om vi inte tar Bibelns ord om gudsgemenskap på allvar? Bibeln förväntar sig att vi hela tiden går vidare, växer till och mognar andligt (Heb 6:1ƒ3). Hur ska det gå till, om vi inte tror på Guds ord?

Den moderna bibelkritiken har, vare sig det var meningen eller inte, lyckats få de kristna att överge tron på Bibeln. “Vetenskapen” har så länge hävdat att det övernaturliga inte finns och att Bibeln är ett mänskligt hopkok av diverse idéer och traditioner, att vi inte längre vet vems ord det är vi läser! Resultatet blir att vi hämtar näring ur andra källor och låter mänskliga filosofier styra våra tankar, i stället för att låta oss präglas av Guds ord. Jesu ord är ande och liv (Joh 6:63), men vi väljer bort dessa Guds ord och ersätter dem med människoord. Vilken fruktansvärd skymf mot den Allsmäktige! Redan Israels folk gjorde samma sak, och Gud dömde dem därefter:

Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar som inte håller vatten. (Jer 2:13)

Följderna av Israels otro blev exil i Babylon. Vad blir följderna för oss, om vi inte längre tror på Guds löften? Hur långt kan vi gå i otro utan att bedröva Guds helige Ande (Ef 4:30)? Anden beskrivs som levande vatten (Joh 4:14, 7:37ƒ39), som blir en ständig källa till liv i oss. Om vi inte tror på det, måste vi nöja oss med de egna, usla brunnar vi har grävt – och hur långt förslår de?

4) Vi förlorar frälsningen

Det här är om möjligt ännu mer drastiskt, men det är den logiska konsekvensen av den förra punkten. När man börjar ifrågasätta Bibelns undervisning har man börjat underminera själva grunden för vår tro, och det dröjer inte länge förrän man har underkänt större delen av kristendomens läror. Ja, man kanske t o m hävdar att kristendomen inte har några läror! Detta stämmer naturligtvis inte, men det är en bra undanflykt för dem som tycker somliga läror är obehagliga. På det sättet har man snart bortförklarat allt. Syndafallet, frälsningen genom Jesu blod, uppståndelsen, den helige Ande, yttersta domen och missionsuppdraget; allt blir enbart rester från en tidigare, mer vidskeplig epok, som vi lyckligtvis lämnat bakom oss.

Ett typexempel är kristendomens exklusivitet, dvs tron att Jesus är den enda vägen till Gud och att ingen blir räddad utan Kristus. Jesus hävdar med eftertryck att det är så:
Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)

Om man tycker det är alltför krävande eller intolerant, hävdar man gärna att den läran inte är nödvändig, utan ett senare tillägg till tron. Men om halva versen är felaktig, hur vet vi då att den andra halvan är sann? Om dessa Jesusord inte är autentiska, hur vet vi då att han över huvud taget kan hjälpa oss att lära känna Gud? Är han då uppståndelsen och livet, som han påstår (Joh 11:25)? Finns det över huvud taget någon uppståndelse, eller ligger Jesu kropp fortfarande kvar någonstans i Israel?

Treenigheten är ett annat exempel. Den upplevs som svårbegriplig och inte förenlig med logiskt tänkande – hur kan Gud vara både tre och en? Alltså bestämmer man sig för att lämna treenighetsläran. Jesus blir bara en vanlig människa, inte “sann Gud av sann Gud, född och icke skapad” som nicenska trosbekännelsen uttrycker det. Hans död blir ett tragiskt justitiemord, inte Guds uppgörelse med synden och döden till evig frälsning för en fallen mänsklighet. Följden blir till slut att man ifrågasätter om människan över huvud taget behöver frälsning. Men då har man lämnat den kristna tron, och därmed har man ådragit sig den förbannelse som Paulus uttalar över var och en som förvanskar det evangelium han förkunnar (Gal 1:8ƒ9). även Petrus varnar för att de som förvränger skrifterna (till vilka han även räknar Paulus brev!) gör det till sitt eget fördärv (2 Pet 3:16).

Guds ord är en nödvändighet för den nya födelsen och det eviga livet (Jak 1:18-21, 1 Pet 1:23). Den som ger sig in på att “klippa bort” bitar av Bibeln, riskerar att sakta men säkert glida så långt bort från Gud att han/hon förlorar sin frälsning. Det är otäckt, men risken finns där. Bibeln själv varnar för att det kommer att bli så (2 Tim 3:1ƒ5, 2 Pet 2:1ƒ3), och det faktum att vi idag ser dessa profetior uppfyllas är, ironiskt nog, ytterligare ett bevis för Bibelns gudomliga inspiration.

Om kristendomen har rätt, måste man lita på allt Guds ord säger; om den har fel, finns det ingen anledning att försöka hålla kvar ens vissa bitar av den. Antingen är Jesus världens herre och frälsare, som än idag kallar till omvändelse och lydnad, eller också var han en vanlig människa som inte kan förändra varken oss eller världen. Vi kan inte välja båda alternativen!

Det ser alltså ut som om bibelsynsfrågan är viktigare än många tror. Det är inte en liten detalj i vår teologi; det är den fråga som påverkar resten av vår tro, vare sig vi vill det eller ej. I bästa fall förlorar vi bara vissa delar av den gudskunskap Bibeln ger oss; i värsta fall driver vi bort från Gud helt och hållet, därför att vi inte tror på hans uppenbarade ord. Men vi behöver inte acceptera vad som helst! Vetenskapen har inte sista ordet. Vi kan själva välja vad vi vill tro på, och Bibeln håller att lita på, därför att Gud själv är ansvarig för den.

VÅRT STÄLLNINGSTAGANDE

Ända sedan ormen lurade Eva har människan ifrågasatt Guds ord och ersatt dem med sina egna tankar. På grund av vår otroliga självfixering tror vi oss kunna avgöra sanning och lögn på egen hand, utan den uppenbarelse Gud erbjuder. Fördelen är att vi kan välja bort sådant som stör våra invanda mönster, och därmed helt undvika att behöva förändras. Guds ord ställer krav på oss; det är betydligt bekvämare att själv avgöra vad man vill tro på. Men verkligheten låter sig inte påverkas av att jag blundar för fakta!

Vi står därmed inför ett ställningstagande, var och en av oss: vad ska jag tro? Var går den rätta vägen – för vi strävar väl alla efter att handla rätt? Väljer jag att tro på Gud och de ord han har uppenbarat för sitt folk, eller föredrar jag att ersätta Bibeln med människors ord? Paulus uppmanar Timotheos att ge akt på dig själv och din undervisning (1 Tim 4:16), och den maningen gäller var och en av oss. Vad baserar jag mitt liv och min lära på? är min tro av himmelskt eller jordiskt ursprung? Valet är viktigare än du kanske tror!

Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus. (Kol 2:8)

Så vad gör jag, när jag tagit ställning och insett att Bibeln är Guds ord? Hur påverkar det mitt kristna liv?

För det första:

Läs Bibeln! Det borde vara en självklarhet att en kristen läser Bibeln, men tyvärr är det inte alltid det. Hur många troende har någonsin läst igenom hela Bibeln? Om du själv aldrig har gjort det, sätt upp det som ditt första mål för den närmaste framtiden. Välj en realistisk bibelläsningsplan, och följ den. Det finns många olika varianter, och några presenteras i slutet av det här kapitlet. är du ovan, är det bäst att inte ta för stora bitar åt gången; det är bättre med små mål som man klarar av, än höga krav som man aldrig når upp till.

Några andra riktlinjer för läsandet är:

Läs varje dag! Det blir jobbigt i början, men det är en god vana som blir lättare ju längre man håller på.

Läs under bön! Petrus säger att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand (2 Pet 1:20). En orsak till alla olika feltolkningar är att man läst Bibeln utan den helige Andes upplysning, och utan Andens hjälp blir Guds ord bara dårskap (1 Kor 2:12-14). På samma sätt ger han inspiration, så läsningen blir mer än en torr läxa. Ps 119:18 är en lämplig bön att ha i sinnet när man läser: öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

Läs hela sammanhang! Många får aldrig något klart grepp om hur Bibeln hänger samman, därför att man bara läser vissa utvalda favoritkapitel och -verser. Ett viktigt syfte med den regelbundna läsningen är att se sammanhangen och den övergripande bilden av Guds handlande genom Bibeln.

Läs personligt! Guds ord är skrivet för allt Guds folk, inklusive dig. Somligt är uppenbarligen inte riktat till dig personligen, men du kommer att upptäcka att den helige Ande kan undervisa dig från de mest oväntade bibelställen. Anteckna de saker Gud visar dig, så du inte glömmer dem! Det är en hjälp för att kunna gå vidare och växa i kunskap.

För det andra:

Studera Bibeln! När du läser, kommer du att upptäcka saker du inte förstår, och sådant som verkar egendomligt. Till att börja med är det bättre att gå vidare, för somligt förklaras så småningom, och helhetsbilden kan bidra till att reda ut begreppen. Men efter ett tag finns det ändå frågetecken kvar. Då finns det flera saker man kan göra.

Jämför parallellställen – där kan finnas en förklaring.

Använd kommentarer och bibliska uppslagsverk – men var uppmärksam på tendenser till kritik av själva texten. Många kommentarer är inte bibeltrogna, och även om de kan ge värdefulla upplysningar är det bättre att söka reda på tillförlitliga författare som kan förklara svåra avsnitt. Jag ger ett antal förslag till sådana böcker sist i häftet.

Fråga en pastor/präst eller annan med teologisk utbildning, som tror på Bibelns inspiration och kan förklara utan att bortförklara.

Be den helige Ande om upplysning!

Om frågetecknet ändå kvarstår (vilket kan hända; jag har ett par själv som jag inte lyckats få svar på – än), lämna hela saken och gå vidare. Mark Twain lär ha sagt: “det är inte de ställen jag inte förstår i Bibeln som oroar mig, utan de ställen jag förstår”, och det ligger något i det. Ta till dig det Herren vill visa dig, och hoppa över det du inte förstår. Gud är outgrundlig, och kanske någon annan har blivit starkt välsignad av just de avsnitt du inte begrep. Visst kan man ibland önska att texten varit tydligare än den är, men Gud valde att kommunicera på mänskligt språk, och måste därför utgå från aktuella kulturer och språkbruk. Det är egentligen ett fantastiskt bevis på hans omsorg om oss: om han hade förmedlat sina tankar till oss på himmelskt språk, skulle vi inte förstått någonting alls!

För det tredje:

Lyd Bibeln! Det är ingen idè att läsa, om det du läser inte får påverka dig och ditt liv. Kristendomen är en praktisk tro, och Bibeln är en mycket praktisk bok. Tron ska praktiseras, det är både Jesus, Paulus och Jakob överens om (Joh 13:17, Rom 2:13, Ef 2:10, Jak 2:14). Många läser och läser, utan att det någonsin får resultat i deras liv. Finns det ett löfte som gäller församlingen, dvs dig? Ta fasta på det! Finns det en utmaning att gå djupare in i gudsfruktan och andlighet? Ta den! Finns det en förmaning eller en föreskrift? Lyd den! Finns det en beskrivning av vår relation till Gud, eller den helige Andes närvaro i de troendes liv? Det gäller dig! Ta till dig de löften och lev i den verklighet de beskriver. Det är därför de står där!

Bibeln är skriven till alla troende i alla tider i hela världen. Den är Guds brev till mänskligheten: beskrivningen av hans makt och helighet, och budskapet om hans självutgivande kärlek. Vad Bibeln berättar för oss, kan vi inte finna någon annanstans. Utan Guds ord riskerar vi att gå miste om Guds goda gåvor. Det är därför det är så viktigt att vi tror på det den säger oss.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps 119:105)

Stor frid äger de som har din lag kär, och inget finns, som bringar dem på fall. (Ps 119:165)

Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förblir evinnerligen. (Jes 40:8)

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats djupaste tankar. (Heb 4:12)

Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. (Kol 3:16a)

D. Hellsten

Gå till artiklar

http://www.solascriptura.se